EMANUEL DISSAR – del 4: Utgångstvånget

Då var det dags igen, för gnälliga klagomål från en torrboll, i serien Emanuel Dissar. Den här gången handlar det om den gällande normen i så många kretsar, att vill man ha roligt ska man gå ut.

Gå ut. För mig har det alltid betytt att man lämnar byggnaden man för tillfället befinner sig i. Gärna med en underton av att uppleva naturen, som att gå ut i skogen eller i bergen. Men de senaste tio åren har “gå ut” inneburit att ta sig till en klubb/krog/lokal, dricka alkohol och på nåt sätt ha väldigt kul.

Missförstå mig nu inte. Det finns säkert många som gör det för att det är just kul, men jag tror att ganska många gör det just för att “det är så man gör” om man är mellan 16 och 45 år och vill framstå som en framåt och social person, även om man kanske inte tycker att det är det roligaste i världen.

17-492a9fb79ad43

Jag har alltid tyckt att det känns så dumt, om man till exempel är ett gäng som är hemma hos någon en fredagskväll, äter och dricker, skrattar och har kul. Men då plötsligt, när det är som roligast, ska man gå därifrån! Och istället för att umgås och ha skoj i en mjuk soffa med bra musik och trevliga människor, ska man dra på sig ytterkläderna, ta vagnen nånstans till centrum, ställa sig i en lång kö och frysa och dra in röken från raglande, rökande människor, för att en lång stund senare bli insläppt på ett dundrande ställe där det är trångt, så högljutt att man inte hör vad folk säger, och där en öl kostar 65 kronor. Sen ska man dessutom ta sig hem därifrån på en sen spårvagn som luktar spya.

Det kan inte bara vara jag som hellre stannat på den där festen hemma hos någon. Det kan inte bara vara jag som tycker att det här är en något omotiverad norm (skillnaden mellan norm och tvång, som det står i rubriken, kan ibland vara hårfin). Jag vill säga i det här sammanhanget, precis som jag sa i inlägget om hög musik, att jag inte tycker att det är fel. Det är inte fel att dra ut vid midnatt till något ställe som jag beskrivit ovan, om man nu tycker det är kul. Inte på något sätt. Jag tycker bara att det är så oerhört meningslöst. Å andra sidan är vi ju olika.

Det var allt dissande för den här gången. Jag kan ju avsluta med att förtydliga att dissen inte gäller att gå ut. Dissen gäller normen som säger att ska man ha roligt så finns inget alternativ.

3 reaktioner till “EMANUEL DISSAR – del 4: Utgångstvånget”

  1. Nej. Du är inte ensam. Hemmafester äger och det är ändå alltid roligast på förfesten. Tror inte jag "har varit ute" på år och dagar!

  2. Mitt i prick! Jag håller så med dig!! Toppenbra reflektion och skönt med ngn som känner likadant! 🙂

Lämna ett svar till Emelie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *