flum – Sida 4 – Emanuel Blume

Radioaktiv mus på rymmen!

Jag läste en artikel idag om att en jakt efter en radioaktiv mus i full gång i USA. Tydligen är det i området kring den gamla kärnvapenanläggningen Hanford i delstaten Washington som grundvattnet kontaminerats med högradioaktivt avfall (eller avfall som avger joniserande strålning, om man ska vara vetenskapligt korrekt, och ibland ska man ju det). Nu har man hittat radiaktiva muslortar, vilket tyder på att en radioaktiv mus är på fri fot.

Tidigare har man även hittat en radioaktiv kanin på området, som fick avlivas. Musen har man dock inte hittat, och jakten fortsätter.

Hanford ligger sydost om Seattle och fungerar idag som kärnavfallslager. Två tredjedelar av USAs radioaktiva avfall lagras här. Området är så radioaktivt kontaminerat att inblandade forskare menar att det aldrig kommer att kunna renas.

Som ni säkert förstår så är den här musen inte nån säkerhetsrisk, förutom för sig själv och eventuella katter. Om den inte får för sig att bygga bo i en vägg bredvid nåns huvudkudde förstås. Hur som helst är det här inte nåt seriöst hot, men det är inte varje dag man läser om jakt på radioaktiva möss!

Fem saker som studenter sällan har hemma

Här kommer en lista på saker som jag märkt att folk sällan har hemma om de är studenter. Det här är ingen genomarbetad undersökning utan en sammanställning löst baserad på egna iakttagelser. Poängen är att om man haft dessa saker hemma skulle livet i många fall te sig lättare.

1. Skrivare
Hur kan det komma sig att det är så svårt att hålla sig med skrivare? Folk har bärbara datorer och trådlösa nätverk, men ingen skrivare. Kanske beror det på att man ofta har tillgång till gratis utskrivningsmöjligheter i skolan? Hur som helst har jag fått skriva ut mången uppsats i flera exemplar hemma eftersom kursare inte haft egna skrivare eller kommit åt att skriva ut i skolan.

2. Frimärken
Av någon anledning har folk aldrig frimärken hemma, och det tycks väldigt svårt att komma ihåg att gå ut och köpa en rulle. Ibland när jag skickar saker, t.ex. protokoll, som man vill att folk ska skriva på och skicka tillbaka, brukar jag skicka med ett färdigfrankerat och adresserat kuvert. Detta anknyter till en diss som ligger och gror…

3. Ost
Ost är ju jättegott! Ändå är det ofta som studenter inte har ost hemma, med motiveringen att det är så dyrt att köpa. Konstigt, med tanke på att en ost ofta kostar ungefär lika mycket som en öl.

4. Säng
Detta är inte ett klockrent exempel, men påfallande ofta har man kommit hem till folk som sovit på en madrass på golvet. Säng kan ju dock vara lite krångligare att skaffa och forsla hem än t.ex. en ost.

5. Häftapparat, hålslag, tejp…
…och andra praktiska saker man allt som oftast behöver. Hjälper en onekligen när man pluggar för att hålla ordning på saker och ting.

EMANUEL DISSAR – del 7: Words rättstavningsfunktioner

Då var det dags igen för Emanuel Dissar. Den här gången handlar det om ett fenomen av ganska annan dimension än utgångstvång och TV-reklam. Nämligen Words rättstavningsfunktioner.

Jag vet inte riktigt vilken filosofi som ligger bakom Microsofts utveckling av Word det senaste decenniet. Det verkar som man tror mindre och mindre på användarnas förmåga att hantera språket. När jag började använda Word (som jag motvilligt använde i stället för ClarisWorks på högstadiet eftersom skolan bara ville ha Word-filer) fanns det en funktion som hette Stavning, som låg i menyn Verktyg. (Och det funkade på samma sätt i ClarisWorks) När man använde den funktionen fick man upp en dialogruta som gick igenom de ord i dokumentet som datorn inte gillade. Man fick ändra, lägga till eller ignorera. Sådär, klart.

Men nu verkar det som att programtillverkarna förutsätter att de som använder programmen inte kan stava. Man behöver inte själv gå in och be om rättstavning, det dyker automatiskt upp fula röda och gröna linjer under orden så fort man skrivit dem. Och inte nog med det, programmet gör dessutom ändringar i texten utan att fråga! Försöker man skriva en gemen efter punkt ändrar det automatiskt till versal. Försöker man skriva kemiska ämnen, som exempelvis COH, ändras det automatiskt till “och”. Och ständigt påpekas det att man använder uttryck som kan uppfattas som talspråkliga eller ålderdomliga i skriven text. Men so what?!? Om en mening inte tycks ha något verb så vill jag väl inte ha något verb i den meningen! Skriver jag på ett visst sätt vill jag förmodligen ha det så!

Nu går ju som tur är de flesta av de här funktionerna att stänga av. Det som irriterar mig är att de är påslagna som standard och att de flesta personer verkar använda dem utan att ifrågasätta. Risken finns att vi gör oss beroende av dem och snart inte kan tänka själva. En kurskamrat till mig blev alldeles perplex när hon upptäckte att ordbehandlaren vi hade i labbet på Chalmers inte automatiskt ändrade gemener i början av mening till versaler. Hon använde aldrig skifttangenten. Jag har också sett folk göra sär skrivningar eftersom Word stryker under det sammanskrivna ordet men inte det särskrivna.

Alla de här funktionerna är säkert jättebra att ha om man är dyslektisk eller nyinflyttad till Sverige och håller på att lära sig svenska. Men för oss andra så känns det som att de i princip orsakar dyslexi.

Det var allt för den här gången. Nu kommer jag att åka på manöver med min spexföreningen och vara borta hela helgen, så det kommer nog inga nya blogginlägg på ett par dagar. Men den som väntar på något gott…

Hotet mot samhället: DEN ONDA TVÄTTEN!!

Jag trodde knappt det var sant när jag först läste om det. Bostadsrättsföreningar i USA har tydligen gemensamt tagit upp kampen mot något de tydligen anser hota utemiljön i de amerikanska boendena, och på många håll infört totalförbud. Mot vad? Bilar på tomgång? Rökning? Kemiska bekämpningsmedel?

Nope. Att hänga tvätt.

Man tror först att det är ett skämt. Jag tror de flesta svenskar ser hängande tvätt som något vackert. Min mentala bild av tvätt som hänger utomhus är från Lady och Lufsen, där bilden visar hängande kläder på tvättlinor kors och tvärs mellan fina hus.

Kontroversen och förbuden i USA gäller att det anses vara “fattigt” att hänga tvätt för lufttorkning. Istället hänvisar man till torkskåp och torktumlare. Apparater som drar enorma mängder el, och sliter på kläderna betydligt mer än att hänga upp dem på en tvättlina. Att dra på sig en tröja som hängt på en tvättlina och doftar friskt är dessutom betydligt behagligare än att dra på sig en som tumlats kemiskt torr i en torktumlare.

Enligt en artikel i Teknik360 finns det dock gott om “rebellgrupper” bland amerikanerna som kämpar för rätten att torka sin tvätt på ett vettigt sätt. Det har också börkat få effekt bland politiker. Till exempel har ett fåtal stater redan infört lagar som gör att bostadsrättsföreningar inte kan förbjuda de boende att hänga tvätt ute.

“Only in America,” tänkte jag när jag läste artikeln. Sedan fick jag reda på att det även i Sverige är vanligt bland bostadsföreningar att förbjuda att hänga tvätt ute. Nån som har en bostadsrätt och vet hur det ligger till?

Minimyror och telefonsvarvare

Efter anstormningen av politiska inlägg på den här bloggen omkring valet kommer här ytterligare ett ganska harmlöst inlägg, för att väga upp det hela. Den här gången handlar det om datorns automatiska stavningskontroll.

Jag tillhör de där som surt stänger av alla rättningsfunktioner i ordbehandlingsprogrammet. Använder jag en mening som inte tycks ha något verb eller uttrycker mig ålderdomligt eller talspråkligt finns det en anledning till det. Sen kan man alltid göra en stavningskontroll när man är klar, och slippa de irriterande röda och gröna strecken.

Men skriver man direkt i webläsaren får man ofta stavningsförslag vare sig man vill eller inte. Det går säkert att stänga av, jag har bara inte fått tummen ur än. Här är några exempel på vad min dator tyckte att jag skulle skriva istället för det jag skrev.

“Minimera” finns det tydligen inget som heter. Däremot finns det minimyror. Dessa skulle kunna krypa omkring i minilera, utanför den lilla dalsländska staden minimora.

“Telefonsvarare” är tydligen inte heller ett ord som finns. Men om man inte slänger sin telefon är man ju en telefonsparare, och gör man egna telefoner i slöjden är man följdaktligen en telefonsvarvare. Vad en telefonsvirare gör vet jag inte, men man kan ju gissa.

Partierna du inte visste fanns

Det är spännande det här med demokrati. Förutom våra “vanliga” partier finns ju lite småpartier på riksnivå. Dels faktiska registrerade partier, med egna valsedlar, med kända namn som Piratpartiet och Feministiskt Initiativ, och mer okända som Spritpartiet, Befolkningspartiet och Li Yu Chen Anderssonpartiet.

Men riktigt spännande blir det inte förrän man undersöker vilka partier som INTE beställt några röstsedlar, men som folk ändå röstat på. Vad sägs till exempel om att rösta på

• Fantomen
• Kungen
• Bamsepartiet
• Gud (!)
• Hammarby IF
• Sexualdemokraterna
• HUNDPARTIET – Hunden, människans bästa vän
• Bronsålderspartiet
• Jan Lennartssons röda byxparti
• Tji fick ni! (Från mitt eget valdistrikt!)
• Putsa Reinfeldts flint-partiet

…och så vidare. Ibland undrar man. Och till och med jag inser att det faktiskt finns konstigare partier än Vägvalet.

Ibland undrar man, Västtrafik…

17-bussen verkar ha fått en ny hållplats. Jag kan bara inte hitta den i tabellen. Det ser ut som en blandning mellan mongoliska, haxxor och rikssvenska.

Den hemska sanden!

Nu kommer ett inlägg av det lite nördigare slaget. Apple har gjort många bra grejer. Framför allt Macen. Sen har det ju kommit lite iPod och iPhone och sånt också på sistone. Men det finns ETT lik i Apple-garderoben, som inte är att leka med.

Det är inte Newton, den handhållna PDA-datorn från 1989, och det är inte G4 Cube från 2001 (även kallad brödrosten). Det är inte ens puckmusen som kom med de första iMacarna. Nä, det jag snackar om är Sand. Och vad är då Sand? Jo, ett typsnitt.

Typsnittet Sand introducerades med Mac OS 8, och lyckades av någon anledning nästla in i hela den globala inte-riktigt-professionella typografivärlden. Forfarande idag, tretton år senare ser man det på skyltar, påsar och produkter överallt! Här är några exempel.

Hur kan detta fula typsnitt bli så himla populärt?!? Jag fattar verkligen inte! Det var i princip ett tokigt typsnitt för att hotta upp Mac OS 8, och så hamnar det på bananchips och CD-skivor och vet inte allt. Jag vill till och med påstå att det är det näst värsta typsnittet nånsin.

Det värsta är utan tvivel Comic Sans.

Google avslöjar oss!

Ni har väl märkt att när man ska söka efter nåt i den lilla sökrutan uppe i högra hörnet i webbläsaren (som oftast är en google-ruta) så får man förslag innan man har skrivit färdigt. Jag antar att de här förslagen baseras på vilka fraser folk söker på oftast. Jag skulle söka på “När slutar skolorna?” och när jag hade skrivit “När slutar” så tyckte Google att jag skulle fråga “När slutar snoppen växa?”.

Här är några ganska intressanta exempel på vilka frågor folk oftast ställer på Google:

Lite gulligt att vanligaste varför-frågan är varför himlen är blå!

Oj, här var det mycket graviditeter. Takskottning visar sig vara en bubblare.

Facebook är tydligen källa till många hör gör man-frågor. Man undrar hur långt RFSU har kommit i sitt folkbildningsarbete när “hur gör man barn” ligger så långt upp.

Den här tog jag med mest för den kryptiska frågan “varför skakar hunden?”.

Nu blev det takskottning och graviditet igen.

Oj, vi svenskar är uppenbarligen ett mycket osäkert folk.

Här hoppar man ju till lite när man läser det andra förslaget. Inte för att det är felskrivet, utan för att så många verkar undra. Läskigt.

Vad drar man då för slutsatser av allt det här? Det som kanske slår en kraftigast är att så många frågor handlar om graviditet. Facebook springer upp som god tvåa och takskottning kommer, något oväntat, på tredjeplats.

Men jag kan verkligen inte släppa det där med hunden som skakar.

Med gitarr från Chile till Partille

Vad har Cirkus Miramar, jordbävning, Chile, jag och Partille gemensamt? Det är kanske inte helt lätt att lista ut för en oinvigd, men häromveckan ringde en gammal vän och undrade om jag ville vara med och spela på en stödgala för jordbävningsoffren i Chile. Absolut, det vill jag gärna, sa jag, för det ville jag ju gärna!

Så på lördag kväll kliver jag upp på scenen på Kulturum i Partille tillsammans med andra artister, t.ex. Alice Strövare och Ragdoll Shout. Så det blir musik, dans, poesi, konst och en massa annat skoj! Har du vägarna förbi Kulturum i Partille så kom dit! Insläpp 17.30.

Dessutom är det ytterligare en gala veckan efter, men den gången i Skara. Då uppträder bland andra mina favoriter sedan 10 år tillbaka; Cirkus Miramar!

Men först är det Partille på lördag som gäller. Dock ska jag göra nåt hemligt på lördag förmiddag, som också har med musik att göra. Men jag berättar inte vad! Än.