Tio orsaker att vara orolig

Medan hela Sverige (Heeela Gallien…?) riktade sina ögon mot Victorias och Daniels bröllop hände något mindre festligt. Sveriges riksdag röstade för att häva förbudet mot att bygga nya kärnreaktorer i Sverige, med röstsiffrorna 172 mot 174 (Sveriges Radio Ekot). Det hejades och tjoades i plenisalen, men inte av alla.

nuclear-springfield-homer

Vissa blev bekymrade. Jag ska inte skriva något bittert evighetslångt inlägg om att vi ny binder upp oss på en NY fossil energikälla, men det är precis vad vi gör. Till råga på allt gör vi detta i Sverige, med så många unika möjligheter att försörja oss på förnybar, hållbar energi, och där elkonsumtionen per capita redan är i absoluta toppskiktet i världen.

Hur är tanken att vi ska kunna motivera andra länder, med betydligt sämre säkerhetsbestämmelser och -rutiner, att inte bygga massa ny kärnkraft? Och hur tänker vi oss att vi ska kunna motivera att vi vill skydda våra svenska berg från uranbrytning, när vi själva beslutar oss för att vara uranberoende?

Äh, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst av det här, men istället låter jag det sägas av nån som formulerar det bättre.

Avslutningsvis kan ju nämnas att allt inte är nattsvart. I samband med beslutet om att häva förbudet mot nya reaktorer tog man även beslut om att inte ge några statliga subventioner för byggandet av nya kraftverk. Något som jag tror kan få ganska stor betydelse.

Vad gör egentligen Israel i kyrkan?

Jag var i kyrkan idag. Det händer inte ofta, men idag var det av en speciell anledning. En trevlig anledning förvisso.

Men det är egentligen inte det jag tänker skriva om. Istället slog det mig hur mycket Israel det finns i våra gudstjänster. Predikan och en del av texterna handlade om hur israeliterna flydde från den egyptiska hären (de icke-kristna) genom att Gud lät havet glida isär, och sedan ihop igen så att egyptierna drunkande, medan israeliterna klarade sig över.

prince-of-egypt-exodus

Det kändes lite… olustigt… att höra om israeler och hav på det sättet. De är folket som Gud har valt ut, tydligen, men… Det känns liksom så fel att dra den där gamla historien om och om igen när vi faktiskt ser vad israelerna gör på havet idag.

Över huvudtaget kände jag mig ganska skeptisk. En av texterna löd nånting i stil med att “det är mot Gud du har syndat, endast han kan förlåta dig“. Men jag håller faktiskt inte med. Om jag sårat någon spelar det väl ingen roll om jag bekänner synden för Gud, och låter hans nåd rena mig från synden. I så fall ser jag hellre till att försöka ställa det hela tillrätta med den jordiska människa jag har sårat. Om det nu finns en Gud där så tror jag att hen uppskattar det snarare än att jag försöker få nån slags privat syndaförlåtelse.

En grej till. Det här med att vi alla skulle vara syndare och förtappade om det inte vore för Jesus. Vad menas egentligen med synd i det här fallet? Jag slår vad om att det finns mängder av människor på ganska många ställen vars goda gärningar hundrafalt överstiger de små syndliknande snedsteg som man ibland kan göra. Och att då sätta syndarstämpeln i pannan på folk och dra alla över en kant och säga att “DU är  syndare! DU behöver Jesus så han kan lida för att du är så dålig som syndar!“…

Det är som att man är beroende av att människor är syndare för att systemet ska fungera. Jag vet inte, jag.

Ska musik vara gratis?

Jag är ju musiker. Och sångare. Men det finns ett problem. Det går inte att ha det som jobb. Det är kört. Varför? Jo, det går inte att ta betalt.

Ofta när jag har spelningar säger arrangören inget om betalning (från och med nu benämt gage) och när jag själv tar upp frågan så blir det tyst i luren. “Jaså, vill du ha betalt…?” hör man efter en stund. Det kan sluta på olika sätt. Antingen att man går med på att betala ut 500-1500 kr (som blir mycket mindre efter skatt och avgifter) eller att jag helt enkelt får göra spelningen utan gage. Resersättning om man har tur.

Jag har lite svårt ibland för det här att man så ofta förutsätter att musiker ställer upp gratis. Om man ringer en murare och ber henom fixa en vägg i källaren säger man liksom inte “Jaså, vill du ha betalt…?” när hen skickar fakturan.

“Men du gör det ju för att du tycker det är kul!” hör man ofta som svar på detta. Och det stämmer visserligen. Klart jag tycker det är kul att spela och sjunga. Men måste en murare tycka det är tråkigt att mura för att få betalt?

0krmusik

Det konkreta problemet för mig som musiker är att arrangörerna lätt hittar någon annan, någon som inte tar betalt. Och då blir det att man ofta ställer upp ändå. För man vill ju spela. “Du kan ju sälja skivor!” säger arrangörerna uppmuntrande.

Men försök sälja skivor idag. En skiva jag säljer för 30 kr tycker folk ofta är för dyr. Och då har jag ändå lagt 33 kr per skiva på inspelning och tryckning. Allt finns ju på Spotify. Eller Pirate Bay.

Missförstå mig nu inte, jag tycker att Spotify och fildelning är bra tekniker som ska användas (och som för övrigt inte går att stoppa), men jag tycker också att man ska ha en ärlig chans att få syssla med musik även om man inte redan har gott om pengar. Jag får ofta tacka nej till spelningar för att jag inte har råd. Tänk en murare blev tillfrågad om att göra ett jobb, men var tvungen att tacka nej, eftersom hen inte hade nog med pengar.

Sen tycker jag att det faktiskt SKA vara värt nånting. En musiker har utbildat sig, skaffat erfarenhet, köpt instrument och annan utrustning, precis som en murare. Och folk vill ju ha musik, lika mycket som att folk vill ha saker murade.

Jag vill bara inte att musik ska bli en överklassyssla som man inte har råd med om man inte redan har pengar.

Gudrun Schyman, Carl Schlyter, Birger Schlaug… och jag.

Japp. Dessa fyra personer uppträdde på samma scen i Mölndal ikväll. Det var debatt mellan Gudrun Schyman (fi), Carl Schlyter (mp) och Birger Schlaug. Det handlade om arbetstidsförkortning. Något som jag tror väldigt mycket på. Att arbeta för att leva, istället för att leva för att arbeta, så att säga.

SCHSCHSCH25MAJ

Anledningen till att jag var där var att jag skulle framträda som del av programmet. Det blev några låtar och dikter på det politiska temat. Dock inte AMS-sången, som  skulle passat rätt bra i sammanhanget.

Det hela var skoj! Jag fick ett väldigt förtroende för alla tre. Gudrun var tvungen att springa till ett tåg, så henne hann jag inte prata med efteråt, men Carl och Birger tyckte mina grejer var kanon. Weee!

Idolaudition: Tre dagar senare

Jag har funderat lite tillbaka på min audition till Idol jag gjorde i lördags. Eller kanske inte just min audition, utan mer hur det hela fungerade. Eller kanske inte hur det fungerande, utan just hur det inte fungerade.

Väldigt lite information hade gått ut. Vi hade fått veta att portarna skulle öppnas klockan 10.00. Men klockan tio hände ingenting. Inte vad man märkte i alla fall. Timmarna gick, och kön sniglade sig framåt. Folk frös. Ingen informerade om hur lång tid vi kunde tänkas stå där, vad som hände, eller något annat överhuvudtaget. Överallt sprang sponsorer och delade ut reklamblad, men några införmatörer från TV4 syntes inte till nånstans. Ingen visste nånting, helt enkelt.

IMG_0020

Det enda som hände var att vi emellanåt fick instruktioner från Peter Jihde och kamerateamet om att skrika lite eller studsa med nån jävla ballong (se bild ovan) mot kameran. Men det var bara de första timmarna. Sen försvann allt det där. Man satte på nån jobbig überhög musik och lämnade oss kvar i kön.

Vid tolvtiden hade vi kommit fram till stället där man släpptes in på området. Vi tänkte att nu är det inte långt kvar. Men tiden gick. En timme. En halv. Två. Ingenting hände, och ingen sa nåt. Folk började tappa mod där de stod och huttrade i skuggan.

Till slut, när vi väntat i ytterligare över två timmar, fick ett tiotal personer komma in. Sen blev det stopp igen. Efter ytterligare lååång tid öppnade de på nytt, och vi fick, stelfrusna och haltande, komma in i värmen. Där utrustades vi med en sponsorspåse med fem förpackningar Läkerol (verkar laxerande vid överdriven konsumtion!) och ett formulär som skulle fyllas i. Ingen info om vart vi skulle sen eller var formuläret skulle lämnas. Man fick fråga varandra, och ryktena florerade om vad som väntade.

Så hittade vi upp till en lång korridor där folk satt och repade eller bara blängde framför sig, alla med var sitt nummer på magen. Ett fåtal toaletter fanns, men allt papper var slut. Även här kryllade det av sponsorsmänniskor som inte hade en aning om vad som stod på, men som gärna ville att vi skulle köpa saker av dom.

Längst bort i korridoren fanns en stor sal där folk satt och väntade på att deras nummer skulle bli uppropat. Aha, så det fanns nåt slags system i alla fall. När man blev uppropad (vilket dröjde ytterligare ett par timmar) skulle man infinna sig i ett rum där man fick informationen att om vi inte hade gått på toaletten så var det försent nu. Jaha, tack för det liksom. Jag trodde att man där äntligen skulle få träffa nån som berättade hur det skulle gå till, men icke. Vi blev bara tillsagda att sätta oss i nummerordning, där vi satt ytterligare i en kvart ungefär. Till slut tecknade någon åt oss att följa med till en annan korridor, där vi tydligen skulle sitta på en rad stolar i nummerordning. Där fanns faktiskt några människor i TV4-kläder, men de var i 17-årsåldern och ägnade sig mest åt att flirta med varandra. Folk var likbleka och ryktena om hur hemska juryn var hade spridit sig och antagit intressanta former.

Okej, jag stoppar här för reflektion. Är det verkligen försvarbart att låta ungdomar från 16 och uppåt gå igenom detta, utan att säga ett enda ord? Fösas omkring som boskap på väg till… jag vet inte vad.

Jag har varit med på och jobbat inom så många olika ungdomsarrangemang så jag vet att det är a och o att ha folk som vet vad som står på och kan berätta för, lugna och prata med de som är där. När jag tänker efter har ju inte TV4 tagit nåt ansvar alls. Jag såg 16-åringar som satt och grät utan att någon pratade med dem. Här har tiotusentals ugdomar ställt upp helt utan ersättning och utsatt sig för allt det här, utan att TV4 så mycket som berättar vad som är på gång.

Jävligt oansvarigt och kasst arrangerat.

(Foto av Agnes Leijon)

Med gitarr från Chile till Partille

Vad har Cirkus Miramar, jordbävning, Chile, jag och Partille gemensamt? Det är kanske inte helt lätt att lista ut för en oinvigd, men häromveckan ringde en gammal vän och undrade om jag ville vara med och spela på en stödgala för jordbävningsoffren i Chile. Absolut, det vill jag gärna, sa jag, för det ville jag ju gärna!

chile

Så på lördag kväll kliver jag upp på scenen på Kulturum i Partille tillsammans med andra artister, t.ex. Alice Strövare och Ragdoll Shout. Så det blir musik, dans, poesi, konst och en massa annat skoj! Har du vägarna förbi Kulturum i Partille så kom dit! Insläpp 17.30.

Dessutom är det ytterligare en gala veckan efter, men den gången i Skara. Då uppträder bland andra mina favoriter sedan 10 år tillbaka; Cirkus Miramar!

Men först är det Partille på lördag som gäller. Dock ska jag göra nåt hemligt på lördag förmiddag, som också har med musik att göra. Men jag berättar inte vad! Än.

Ur tid är leden, sa Hamlet

Det har blivit dags för en dikt igen. Vad händer om man tar Hamlet, placerar honom i Stockholm 2010, och låter honom uttala sig om byggandet av Förbifart Stockholm? Bara ett sätt att ta reda på det… läs!

hamlet

Hamlet var en dansk figur
i guldkrona och siden
han tröttnade på Danmark
och sa
ur led är tiden

han sökte sig till Sverige
och framåt tusen år
slog sig ner i Stockholm
en tvåtusentalsvår

där byggde dom en bilväg
trots utredningsbeskeden:
trafiken kommer öka
Hamlet sa
ur tid är leden!

han tänkte
Sverige dränks i bilar
nu vill dom antalet ska ner,
ändå lägger dom miljarder
på att få plats med fler!

att fara eller inte fara?
det är onekligen frågan

månn ädlare att lida och fördraga
ett bittert ödes smog och bilar
än att sätta sig på tåget
där kropp och sinne vilar,
för svenskarna tar bilen

är det lathet eller feghet?
undrar stackars Hamlet
i eftertankens kranka blekhet

men om dom inte tänker om
är Sverige dömt
och cirkeln sluten

konstaterar Hamlet sorgset,
se, däri ligger knuten!

Medelålders män

På onsdag har jag en tenta i den miljöpsykologikurs jag läser just nu. En väldigt kul kurs! Bland annat tar den upp hur vi psykologiskt hanterar attityder, värden och normer kring våra liv och hur många fingrar vi lägger i kors för att inte fucka upp vår och våra barns framtid.

Just attityder är väldigt centralt. Vi skaffar oss attityder av väldigt mycket andra anledningar än att de faktiskt reflekterar nåt som vi förstår är bra. Ofta är de rena försvarsmekanismer som resulterar i att vi sätter upp försvar mot att tvingas ta till oss nya tankar och handlingsmönster, även om dessa egentligen inte gör att vi får det sämre. (Gardner & Stern, 2002)

En grupp som är bland de svåraste att påverka är medelålders män. Attityder kan där vara stenhårt rotade och tillsynes omöjliga att förändra. I det fallet blir de vad Freud kallade för ego-defensiva, och syftar till att skydda nån slags ego eller heder snarare än att fatta logiska beslut.

serieEffekt

Men det finns alltid sätt att bryta ner egodefensiva attityder. Mer eller mindre finurliga sätt, som Tomas Olausson visar i senaste numret av Effekt här ovanför.Som avslutning ska jag dock varna för att dra ALLA medelålders män över en kam. Jag jobbar t.ex. ihop med två män runt 60 som visat sig vara väldigt radikala och medvetna! Och det finns gott om tjejer i 20-årsåldern som är konservativa så det stänker om det.

Klimathönan och IPCC-fjädern

Det är lätt att bli förvirrad över allt som cirkulerat kring IPCC (Internationella klimatpanelen, där bland andra vår Chalmersvän Christian Azar är involverad) på senaste tiden. Först var det stulen e-post med professorer som lurades, sen påhitt om att Himalayas glaciärer skulle smälta till 2035, och nu det senaste har man hört om fuffens med skördeminskningar i Nordafrika och hur mycket av Holland som ligger under havsnivån.

IPCCs ordförande Rajendra Pachauri.
IPCCs ordförande Rajendra Pachauri.

Innebär det här att IPCC ska skrotas, att klimatforskare bara bluffar, och att vi kan slänga allt snack om klimatförändringar i Plus-Sverkers soptunna?

Jag försöker göra en sammanställning av kritiken mot IPCC. Här kommer en kortkort sammanfattning. Källor till det jag skriver här är Sveriges Radio Vetenskapsradion, RealClimate.org, the Guardian samt IPCC själva.

De stulna mailen mellan lurendrejeri-forskarna
Ryska hackers fick tag på över 1000 mail mellan brittiska IPCC-forskare, och från dessa har citat som “Kör tricket med att dölja minskningen” florerat i media. Detta är dock lösryckta citat ur en lång mailväxling och syftar på att kompensera osäkerheter i data från årsringar med reella uppmätta temperaturer.

Påhitt om smältande glaciärer till 2035
Detta är ett riktigt fel i IPCCs fjärde rapport. Närmare bestämt två meningar på sidan 493 i del 2. Felaktig referenshantering har gett upphov till denna ganska pinsamma miss, som bland annat orsakats av en feltolkning av året 2350. Dessa två meningar kan dock strykas utan att resten av rapporten påverkas.

Minskade skördar i Nordafrika
IPCC påstår i andra delen av rapporten att vissa skördar kan minska med 50% mellan 2000 och 2020, baserat på en studie av tre nordafrikanska länder. Felet man gjort här är att som huvudkälla använda en kanadensisk rapport som inte gått igenom korrekt akademisk granskning (så kallad peer-review) och därför inte kan anses bekräftad. Siffrorna i denna rapport visade sig också hopblandade.

Hur mycket av Holland ligger under havsnivån?
IPCC påstår felaktigt att över 50% av Holland/Nederländerna riskerar översvämningar eftersom det ligger under havsnivån. Korrekt siffra (som självklart beror av om hur man definierar havsnivå) är ca 25 %. Dock stämmer det att över 50% riskerar översvämning, men detta är på grund av översvämningsrisk av både hav och floder.

Jag tror vi kan vara överens om att delar av IPCC måste skärpa sig vad gäller referenshantering. Men att ifrågasätta klimatpanelens arbete på det stora hela på grund av dessa orsaker ser jag som ganska dumt. För att inte säga väldigt dumt.

Det finns även kritik “åt andra hållet” mot IPCC. Nämligen att man underdrivit riskerna. Ett exempel på detta är det arktiska istäcket, där rapporter från NSIDC (National Snow and Ice Data Center) visar på att den faktiska avsmältningen i arktis går betydligt fortare än vad IPCCs modeller visar. Se figur nedan.

Uppmätt (röd) tjocklek på istäcke jämfört med modellberäkningar. Källa: NSIDC
Uppmätt (röd) tjocklek på istäcke jämfört med modellberäkningar. Källa: NSIDC

Brytningstid

vi gräver i berget
med spadar och hackor
i strålskyddsutrustning
och gastäta jackor

vi borrar på natten
vi spränger på dan
urberget skälver
vi letar uran

vi gräver i Sverige
i strålsäker mask
snart har vi framtiden
som i en ask

men kanske vi tvekar
beslutet försvåras
när vi inser att asken
kan vara Pandoras

jonis

Allt fler bolag, svenska och multinationella, söker och får tillstånd att leta uran på svensk mark. Som miljövetare blir man lite beklämd.