Rulla, trampa och plinga! Nu jävlar ska vi höras!

Imorgon lördag, dagen före valdagen, kommer en stor cykeldemonstration att äga rum i Göteborg. Vi kommer att cykla fram och tillbaka längs Avenyn-Engelbrektsgatan. Det hela börja rmed att vi samlas i Bältesspännarparken 12.00.

Själv kommer jag inte att cykla, utan åka spårvagn. Detta beror på att jag kommer ha min gitarr med mig och under ungefär en halvtimme framföra cykelkampsånger från en scen i hörnet Avenyn-Engelbrektsgatan. Kom och var med! Ta med cykel eller bara kom och visa ditt stöd rent allmänt!

RIMG0101

(Fotot är från en annan, betydligt mindre, cykeldemonstration för några år sedan)

Varför gör vi då det här? Jo, poängen med demonstrationen är att manifestera att

• Det är i strid mot allt vettigt klimattänkande att bygga Marieholmstunneln.
• Vi vill bygga ut kollektiv- och cykeltrafik, inte underblåsa massbilismen.
• Vi vill sänka kostnaden för att åka kollektivt, och införa trängselskatt för bilar.

Mer info finns på Facebooksidan:
http://www.facebook.com/event.php?eid=143621762331654&ref=ts

eller på hemsidan:
http://www.cykeldemonstrationen.se/

Därför är Alliansens Gröna Röst inte särskilt grön

Som jag skrev igår kväll tror jag inte mycket på de borgerliga partiernas miljöpolitik. Detta illustrerade jag med en undersökning som Naturskyddsföreningen gjort och som visade på stora brister i såväl ambitioner som vilka frågor som faktiskt drivits av den borgerliga alliansen. Lite extra kritisk var jag mot centerpartiet, som ju faktiskt profilerat sig som “Alliansens gröna röst”, men som enligt undersökningen inte drivit miljöfrågor starkare än övriga borgerliga partier (möjligen med undantag av moderaterna).

Centern-gör-valaffischerna-interaktiva

Jag skulle vilja berätta lite mer om varför jag personligen inte tycker att centern kan kalla sig ett grönt parti. En av anledningarna syns på bilden här ovan. “Utsläppen bort! Bilarna kvar!” utropar Maud och ser glad ut.

För en miljövetare med 300 högskolepoäng bakom sig ter sig detta uttalande lite märkligt. Det är lite som att säga att “Bort med äppelträden! Behåll äpplena!“. Jag ska här räkna upp ett par anledningar till att massbilism på sikt är ohållbar.

• Oavsett hur mycket vi lyckas gå över till “miljövänliga” bränslen kommer personbilar att vara mer energikrävande än motsvarande kollektivtrafik, rent fysikaliskt. För oss fysiknördar, kommer det alltså alltid att krävas fler kWh/personkm (förutsatt att kollektivtrafiken inte går tom, vill säga).

• Redan nu är det stora problem med bilköer och trängsel i storstäderna. Utan bilminskande åtgärder som trängselskatter och överföring till kollektivtrafik och andra trafikslag kommer denna trängsel att öka, med en negativ effekt på samhällsekonomi och folkhälsa.

• De nya stora vägbyggen man satsar på (T.ex. Marieholmstunneln och Förbifart Stockholm) genererar ohjälpligt mer biltrafik. Detta står med i Vägverkets egna utredningar. Det har visat sig att det man tjänat på i “miljövänligare” bilar har ätits upp av en ökat bilism.

• Att ta fram “miljövänliga bränslen” till en stor och växande bilpark är inte det lättaste. Etanol har ofta visat sig utgöra samma miljötryck som bensin, och råvara från skogsbruket kräver stora insatser och det är osannolikt att det går att producera i den utsträckning som skulle krävas av en bilpark av dagens storlek.

• Även “miljövänliga bränslen” kräver stora mängder vatten och andra naturresurser för att produceras. Detta diskuteras för närvarande flitigt på World Water Week, ett internationellt forskarmöte i Stockholm.

Det skulle naturligtvis kunna att inträffa att vi någon gång i framtiden kommer på någon mirakelteknik som gör det hållbart med en massprivatbilism, men det känns som en väldigt oansvarig politik att hoppas på något sånt. Däremot har vi tekniken att driva tåg, bussar och andra kollektiva färdmedel som har minst lika bra förutsättningar att köras på moderna bränslen som bilar, samt möjligheten att förbättra cykelinfrastrukturen.

Nu till en annan anledning till att jag inte tror på centerns miljöpolitik. Liksom övriga borgerliga partier sätter man stor tilltro till kärnkraften som energikälla. Speciellt de senaste åren, när man söker enkla och väljarvänliga lösningar på energi- och klimatproblematiken. Genom att utvidga kärnkraften menar man att man skulle kunna upprätthålla den oansvarigt höga energikonsumtion som man haft de senaste åren.

kärnkraft

Men det är en missuppfattning att kärnkraften skulle vara en billig energikälla. Och det ren osanning att den skulle vara någonstans i närheten av förnybar. Bara senaste veckan rapporterade svenska medier om Vattenfalls mycket tveksamma inköp av uran från gruvor i Namibia. Uranbrytning i Namibia och andra u-länder är bland de absolut skitigaste verksamheter jag känner till.

Vi har fortfarande inget konkret slutförvar, och flera vetenskapliga rapporter har ifrågasatt säkerheten hos den metod som planeras för att slutförvara det använda bränslet, KBS3-metoden. Mycket tyder på att innehållet kan läcka ut i grundvattnet.

Vattenåtgången är också stor för tillverkning av kärnenergi. Vatten som passerat genom kärnreaktorer pumpas dessutom ut i kustområden, med effekter på djur- och växtliv.

Att satsa på kärnkraft är också att göra sig beroende av import av uran eller plutonium från andra länder, på samma sätt som vi nu är beroende av oljeimport. Vi ersätter alltså ett beroende med ett annat, ungefär som att sluta röka och börja snusa istället. Urantillgången världen över minskar dessutom på samma sätt som oljetillgången. Ska man på lång sikt nyttja kärnkraften är man alltså beroende av upparbetning och import av plutonium och andra transuraner, ämnen som är ytterst farliga och vid ökad internationell handel löper stor risk att komma i händerna på terrorister, eller nationer som kan tänka sig att använda kärnvapen (t.ex. USA).

Ett slutförvar är dessutom aktivt i ett par hundra tusen år (halveringstiden för plutonium är ca 24000 år) vilket innebär att det under den här tiden utgör en lager av potentiella massförstörelsevapen. Kan vi verkligen garantera att den politiska ledningen de kommande 100 000 åren är stabil och inte öppnar upp slutförvaret? Kan vi garantera att ingen bryter sig in?

En av anledningarna till att vi kan leva på den här planeten är att den joniserande (radioaktiva) strålning avtagit så mycket sedan planeten skapades att vi nu kan leva på jordytan. Vill vi då verkligen plocka fram uranet som finns kvar, skapa plutonium och bygga upp ständigt växande lager som när som helst kan hamna i händerna på en instabil regering?

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte få det till att verka ansvarsfullt. Men det är klart, att ett parti föreslår en lösning som inte innebär att folk behöver tänka om blir såklart lättare populärt än att ett parti föreslår en lösning som innebär att folk måste tänka över sina levnadsmönster. Lurar man människor att vi kan fortsätta köra bil lika oansvarigt som vi gör blir folk såklart lättade, men det är inte en hållbar politik. Och det är definitivt inte en grön röst som säger det.

Samma sak gäller kärnkraften. Är budskapet att “Med kärnkraft räddar vi klimatet och ni väljare behöver inte bry er ett skit!” är det såklart lockande att rösta på ett sådant parti. Men det är fan inte hållbart.

Alliansens gröna röst – pyttsan!

I senaste numret av Sveriges Natur, Naturskyddsföreningens tidning, har man publicerat en stor tabell över vad de sju riksdagspartierna har åtagit sig att driva i miljöväg och vad de faktiskt – när det kommer till kritan, har drivit under den gångna mandatperioden.

Det handlar om 20 st krav som Naturskyddsföreningen ställt på samtliga partier. Det kan röra sig om att införa kilometersatt för tunga fordon, agera för att EUs fiskekvoter ska följa forskarnas bedömningar, stoppa exportstöd till miljöskadande projekt och att stoppa licensjakten på varg.

Det hela är snyggt illustrerat i en färgglad tabell med ett myller av röda och gröna prickar. Såhär ser det ut. Den är rätt stor, så ta och högerklicka och öppna bilden i ett nytt fönster, så kan du följa med i vad jag skriver längre ner.

valgranskning

Varje parti har alltså två kolumner. Den vänstra anger om de tagit på sig att driva en fråga (grön prick) eller inte (röd prick), och den högra anger om de faktiskt gjort det (grön prick), eller inte (liten figur föreställande en naken dansk sumobrottare, nej ursäkta, röd prick var det visst).

Det första som slår en är att det är betydligt rödare i det borgerliga blocket än i det rödgröna. Det är också så att man där i högre grad har föresatt sig att driva frågor utan att sedan göra det. I det rödgröna blocket är det framför allt MP och V som både tagit på sig att driva och också drivit Naturskyddsföreningens krav. S presterar lite sämre, men ligger fortfarande betydligt bättre till än något av de borgerliga partierna.

Och där kommer vi till nästa intressanta sak. Nämligen Centerpartiet. Ser man i tabellen har inte centern presterat bättre än de övriga borgerliga partierna, trots att de högljutt marknadsfört sig själva som “Alliansens gröna röst”.

centeraffisch

Naturskyddsföreningens undersökning visar alltså att C ligger på samma relativt låga miljöprestanda som exempelvis FP, som dock har föresatt sig betydligt mer än vad man sedan drivit. En liknande bild ges av KD.

Mest röda prickar hittar man dock hos Moderaterna. Och det rimmar ju ganska illa med Reinfeldts ambition att vara ett föregångsland på miljöfronten (men desto bättre med vad han sa före valet 2006, att “miljön är inte någon prioriterad fråga för moderaterna”).

Skriver mer om varför jag inte tror på centerns miljöpolitik framöver.

Valaffischer – vad säger dom egentligen?

Hela stan är full av valaffischer. Och hela min hemkommun Tjörn är full av valaffischer. Jag tänkte titta lite närmare på några av dem. Inte så att jag siktar på att göra någon komplett genomgång, men några är mer intressanta än andra.

shilan

Den här affischen till exempel, från sossarna (och Kommunal, tror jag). Man visar att man är för jobb och mot arbetslösa ungdomar. Originellt. Vad som är kul med den här affischen är namnet i exemplet. Shilan. Det kanske bara är bokstavsnördar som jag som tänker på sånt, men SHILAN har exakt samma bokstäver som SAHLIN, bara i en annan ordning. Hmm.

machtfrei

Nästa exempel är ett klistermärke från Moderaterna. Jag vet inte exakt var bilden kommer ifrån (det kan vara så att den är fejkad). Återigen är arbete i fokus. Arbetslöshet är dåligt, tycker man tydligen. Originellt, som sagt. Men… är det inte nånting med texten som ger lite… tja… dåliga vibbar? Och som sagt, jag har ingen källa på bilden så den kan vara fejkad.

analsenil

Sen har vi en Alliansen-affisch. Budskapet består av tre ord. Och frågan känns ganska lättbesvarad. Alliansen vill gå framåt. Nästan rekord i originalitet. För alla andra vill ju bakåt. Eller? För att skoja till det hela kan jag ju nämna att det numera är allmänt känt att skyfflar man om bokstäverna i ALLIANSEN blir det ANALSENIL.

Jag stoppar där ett tag. Det här med Sahlin och Analsenil och Arbeit macht Frei är bara fånerier (fast lite kul), som jag inte menar något seriöst med. Däremot känns det som att väldigt många valbudskap är så enkla och självklara. Man hade kunnat byta ut partierna mellan dessa affischer och inte märka nån skillnad. Finns det då något parti som tar upp något annat än det obligatoriska, självklara, och ack så tråkiga jobb, skola och trygghet?

gudrun

Aha, här är en! Äntligen någon som vågar var lite originell och säga nåt som inte alla andra skriker i munnen på varandra. Bra, Gudrun! Jag har bara en enda liten invändning. “Våga vara feminist på valdagen”. Jag tänker bannemej vara feminist de övriga årets dagar också!

Nu, avslutningsvis tänkte jag ta upp några affischer som faktiskt skiljer sig ännu mer från de övriga, med avseende på såväl budskap som form. Jag är visserligen subjektiv och jävig, men det fiffiga med bloggar är att man får vara det. Så här kommer ett gäng valaffisher som jag faktiskt gillar:

4598780440_748d3af8ff_z

Kolla! Ett budskap som inte säger det självklara “ingen ska behöva vara arbetslös”, som är konkret och dessutom relevant!

4598162057_69fbafab11_b

Och ett till! Enda valaffischen jag sett som överhuvudtaget tagit upp HBT-frågan.

4598163601_4828d58c7e_b

Ytterligare en valaffisch som tar upp något mer konkret. Vad hände med diskussionen om FRA, IPRED och övervakningssamhället? Är MP de enda som kommer ihåg den??

4598782178_b1e435b82c_b

Och så en om en av mina egna stora hjärtefrågor. Överhuvudtaget verkar miljöbudskap totalt saknas i årets miljöaffischer, om man bortser från miljöpartiets. De övriga partierna verkar bara försöka överträffa varandra i om vem som tycker minst om arbetslöshet. KD har visserligen fina vilda djur på sina affischer, men budskapet “Ett mänskligare Sverige” känns inte som att någon inte håller med om.

Ska jag avsluta med något käckt nu så är det att de partier jag har störst förtroende för och som jag tycker tar mest ansvar för vår gemensamma framtid och vårt gemensamma samhälle, det är miljöpartiet i Fi. Men som sagt, jag är ju jävig.

Vem är det som röstar på Sverigedemokraterna?

En fråga jag oftar ställer mig är vem som egentligen röstar på främlingsfientliga partier. Är det skinnskallar? Landsbygdsbor? Adliga? Blonda och blåögda? Folk jag inte känner? Nära vänner? Kurskamrater? Lärare? Min familj? Din familj?

Någon måste det ju vara, eftersom sverigedemokraterna kom upp i ungefär 3,6 procent i senaste SIFO-mätningen jag kollade. Om vi förutsätter att dessa 3,6 procent är jämnt utspridda i befolkningen bör alltså var tjugoåttonde person jag känner rösta på SD. Säg att jag har 556 vänner (såna uppskattningar är lätta att göra i detta Facebook-tidevarv…). Det innebär att 20 av dessa är sverigedemokrater.

sd

Går det då att göra några generaliseringar över vad som kännetecknar en person som röstar brunt? Faktum är att det finns viss statistik. Exempelvis är det vanligare bland outbildade och lågavlönade. Det är också vanligare i områden där invandrartätheten är låg.

Källan till de här uppgifterna är en dokumentär som sändes i TV4, av journalisten Lena Sundström. Hon har rest runt i Sverige och intervjuat personer som säger sig rösta på Sverigedemokraterna, och försökt få svar på vad som driver dem, vilka frågor de tycker är viktiga, och hur de tänker.

Jag lyckades inte se dokumentären på TV4.se, men den finns att se på YouTube, i fem delar. Första delen hittar du på den här länken, eller i rutan här nedanför.

Förresten, jag spelar på Café Dubbelgöken ikväll! Tillsammans med Tobias Erehed och Christina Kjellsson! Kom och lyssna! Mer info i ett tidigare inlägg.

Ivriga bävrar!

Jag är så stolt över min förening! På några få reptillfällen lyckades vi få ihop en revy, som förvisso repades första gången i sin helhet på premiären, men som under det andra och sista speltillfället totalt lyfte taket på teatern!

Vad jag förstod det som så slog vi publikrekord. Och inte nog med det; folk skrattade och tjöt så (enligt trovärdiga ögonvittnen) till och med publiken badade i svett. Det är vid såna tillfällen man är glad att vara producent.

100_1763

På bilden ovan syns revyns huvudkaraktärer, nämligen politikerna i valdebatten som det hela kretsar kring. Vi har, från vänster, (och nu blir typsnittet konstigt, det är Blogger som krånglar…)

Lasse Röd, KPVGRSKP68ML(r), spelad av Stefan Carlsson
Jennie Åkasen, svenska Vivillhadetsomdetalltidharvaritpartiet, spelad av Agnes Leijon
Maud Medelväg, traktorpartiet, spelad av Ulrika Enander
Piff och Puff, skäggpartiet, spelade av Åsa Kwarnmark och Hampus Haara
Gudmund Skydottir, patriarkaliskt initiativ (π), spelad av Joel Larsson, samt
Cedric Seinfeldt, muminpartiet, spelad av Robin Hamnström.

Dessa politiker har alltså suttit i en debattsoffa och diskuterat alla upptänkliga valfrågor. Med jämna mellanrum har debatten avbrutits av gäster i studion, reportageinslag “på stan” och liknande. Här kommer några exempel.

Patienten på tandvårdskliniken (Sofie Lindqvist), och tandsköterskan (Johan Tano) försöker reda ut varför tandvården kostar så mycket egentligen, med hjälp av en mycket utförlig faktura.
Patienten på tandvårdskliniken (Sofie Lindqvist), och tandsköterskan (Johan Tano) försöker reda ut varför tandvården kostar så mycket egentligen, med hjälp av en mycket utförlig faktura.
Hamlet (spelad av mig) framför sin lidelsefulla monolog om Förbifart Stockholm, en pastisch på den berömda Att Vara Eller Inte Vara.
Hamlet (spelad av mig) framför sin lidelsefulla monolog om Förbifart Stockholm, en pastisch på den berömda Att Vara Eller Inte Vara.
Reportern på stan (Karin Obermüller) håller på att intervjua Mögbert Benke (Linnea Larsson Lundh) om dennes nystartade parti (vars namn jag inte har plats att skriva här...).
Reportern på stan (Karin Obermüller) håller på att intervjua Mögbert Benke (Linnea Larsson Lundh) om dennes nystartade parti (vars namn jag inte har plats att skriva här…).
Lasse Röd (Stefan Carlsson) och hans fru (Karin Obermüller) håller på att separera, och därmed dela upp filen i kylskåpet mellan sig (=fildelning), då en av dem slänger undan ett paket yoghurt, men råkar träffa den lättretade Skogsturken (Jean-Pierre Salkvist)...
Lasse Röd (Stefan Carlsson) och hans fru (Karin Obermüller) håller på att separera, och därmed dela upp filen i kylskåpet mellan sig (=fildelning), då en av dem slänger undan ett paket yoghurt, men råkar träffa den lättretade Skogsturken (Jean-Pierre Salkvist)…
Bubble Bobble-drakarna/draken (Sofie Lindqvist och Sara Salkvist) försöker fånga politikerna med sina Bubblebobblebubblor.
Bubble Bobble-drakarna/draken (Sofie Lindqvist och Sara Salkvist) försöker fånga politikerna med sina Bubblebobblebubblor.

Det här är bara ett litet fåtal av de grejer revyn handlade om. Bland övriga inslag fanns den överpedagogiska SFI-läraren (Isabel Evers), den sjönsjungande spexkvartetten (Karin, Linnea, Hampus och Horn-Per) och de två studenterna som tröttnat på sina SGS-möbler och far till IKEA (jag och Karin).

Nu till lite tankar bakom det hela. Först och främst är jag så glad att det gick så enormt bra. Det kändes nästan som en spexproduktion med avseende på publikuppslutning och -reaktioner. Och själva temat kändes väldigt rätt. Inte så originellt kanske, men väldigt rätt. Med en debatt som ramberättelse kan man liksom väva in nästan vilka sketcher och sånger som helst och ändå få det att hänga ihop på nåt sätt.

Sen är det ju det här med att skämta om politik. Det är svårt att göra en sån här föreställning som inte “tar ställning” åt nåt håll. Och det gjorde förmodligen vår också. Men tanken var att driva med samtliga inblandade. Och då kommer vi in på nånting kanske ännu viktigare, tanken är att vi ska driva med politikerna, inte göra narr av dem. Jag var lite orolig i början att det hela skulle urarta till en förlöjligande föreställning med inslag av rent politikerförakt, men jag tycker att vi i slutändan lyckades låta bli det.

Och det är av flera skäl jag ville undvika sånt. Dels för att jag tycker att det verkar negativt på demokratiska processer och bla bla bla, och dels för att jag faktiskt inte tycker att det är särskilt roligt. Det känns som att man kan göra det mycket roligare om politikerna faktiskt är ganska sympatiska som karaktärer, men säger helt stolliga saker och har helknäppa idéer och verklighetsuppfattning.

Jennie Åkasen, till exempel. Vivillhadetsomdetalltidharvaritpartisten. Som ju är en väldigt odiskret parodi på Jimmie Åkesson från SD. Jag tycker man känner viss sympati även för henne. Inte för det hon säger, vilket i revyn blir komiskt eftersom det är så uppenbart hur ogenomtänkt och självmotsägande det är, men själva karaktären under. Att bara kasta skit på politiker, till och med sverigedemokrater, är faktiskt inte särskilt kul. Och inte särskilt effektivt heller.

Ensemblen, orkestern och övriga inblandade tackar för sig.
Ensemblen, orkestern och övriga inblandade tackar för sig.

Läskigast hittills

Ja, det här inlägget var ju OCKSÅ utlovat att handla om vår fantastiska revy, som totalt lyfte taket på Studenternas Hus igår kväll, men eftersom jag råkade få syn på en enormt läskig sak (samt att jag glömde kameran på Studenternas Hus…) får det skjutas upp återigen till nästa inlägg.

Nu till vad det gäller. Om utskicket från enfrågepartiet Vägvalet var dummast hittills, så är Sverigedemokraternas valfilm förmodligen läskigast hittills. I korthet går den ut på att en (vit) pensionär skyndar med sin rollator genom ett dunkelt rum, och blir omsprungen av ett stort antal kvinnor i burka, vilket förmodligen ska symbolisera hur stackars hjälplösa svenskar (hörde på Ekot häromdan att svenska pensionärer statistiskt sett är bland de mest välbeställda grupperna) sugs ut av rovgiriga invandrare.

Bild-2

Bilden ovan är från ett danskt nyhetsprogram, där det dessutom framgick att filmen producerats i Danmark. Förklaringen till detta var tydligen att man inte hittat något svenskt produktionsbolag som ville ställa upp på att producera den, något som förvisso känns rätt bra.

Vad gäller filmen i sig så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Den är så uppenbart överdriven att jag har svårt att se nån större del av svenskarna ta den på allvar. Sverigedemokraterna har kommit så långt som de kommit eftersom de lyckats sprida en bild av sig själva som det rumsrena, trevliga myspartiet, snarare än den hailande skinnskallekultur de är sprungna ur. Men jag undrar om de inte sätter krokben för sig själva med den här filmen. De visar för mycket av sin underliggande rasism, och jag tror, åtminstone hoppas, att det kommer att stjälpa dem mer än vad det hjälper.

TV4 har dock valt att censurera filmen, men ändå sända den. Jag är inte säker på att jag håller med. Hundratusentals människor kommer (undertäcknad inräknad) kommer troligen att söka runt på YouTube tills de hittar den ocensurerade versionen, vilket ger en förbjudet-och-spännande-faktor till det hela.

Avslutningsvis fick jag ett tips om en annan YouTubefilm från min vän Emma, där ingen mindre än självaste Hitler reagerar mot filmen!

Dummast hittills

Jag hade tänkt att nästa blogginlägg skulle handla om vår fantastiska revy, som hade premiär igår, men så damp det ner ett kuvert i brevlådan som jag bara måste få säga något om. Bland valbroschyrerna från SD, KD och Sjukvårdspartiet såg jag något som stack ut.

Det var valmaterial om det nystartade partiet Vägvalet, som har som enda valfråga att motarbeta trängselavgifter i Göteborg. Jag tycker illa om att snacka skit om andra partier men, kom igen… Varför skulle man offra sin demokratiska rättighet att rösta, på att ge sitt stöd åt en grupp som enbart bekämpar en demokratiskt, ekologiskt och ekonomiskt berättigad samhällsreform, som dessutom är vetenskapligt mycket välstuderad och bevisligen fungerar synnerligen effektivt?

vägvalet

Så snälla Vägvalet, ta ert förnuft till fånga. Man blir bara trött. Vill ni kämpa för rätten att stå i långa bilköer i timmar medan luftföroreningsnivåerna skjuter i höjden och orskar cancer, astma och andra andningssjukdomar kan jag inte hindra er. Men att folk skulle låta sin röst gå åt till ett sånt syfte, är helt enkelt… dummast hittills.

Åh, är det så jag tycker!

Fick ett tips på Göran Hådéns blogg om valpejl.se, en sida som drivs av Sveriges Radio och SVT, där man kan få en massa rolig info om partier, riksdagskandidater, och vem som tycker som en själv i olika frågor. Det finns framförallt ett test man kan göra, och sedan kan man se hur mycket ens egna åsikter “matchar” olika partiers och kandidaters. Såhär blev mitt resultat, om man tittar på de olika partierna.

45026_422627957492_634582492_5301268_3607708_n

Det var väl inte sådär jätteoväntat resultat. Det som är intressant är att FI hamnar så högt. Men det är klart, i deras profilfrågor håller jag med dem till 100% procent. Att SD hamnar lägst är inte heller så förvånande. Men frågorna i testet var, trots att de var så många som 50 ganska icke-kontroversiella.

Hmm, undrar om FI skulle passa i en rödgrön regering? Det vore lite spännande faktiskt.

Man kunde också få fram vilka kandidater som bäst matchade ens åsikter. Där blev jag desto mer förvånad, mest positivt kanske, av att de tre översta kandidaterna alla om ifrån olika partier.

44487_422628672492_634582492_5301275_7759184_n

En annan intressant grej är också att de översta fem kandidaterna alla är kvinnor, men med en ålder varierande mellan 27 år (min vän Lise Nordin) och 62 år (Gudrun Schyman!)

Hörde dessutom ryktas (ingen källa tyvärr) att en SIFO-undersökning hade visat att SD inte skulle komma in i riksdagen om det var val idag. Nästan så man blir tårögd av glädje.

Nåt som gör mig skraj

Det här gör mig faktiskt skraj. Jag röstade i en sån här Facebook-undersökning om vilket parti man ville skulle vinna riksdagsvalet. Och efteråt fick man se resultatet av rösterna från de ~ 90000 som röstat hittills. Moderaterna låg överst. Känns väl sådär halvbra. Sossarna på andraplats. Föga överraskande. Men, på tredje plats, med 18 % av rösterna – Sverigedemokraterna!

Arton procent! Hallå liksom!? Har en femtedel av Sveriges befolkning gått och blivit främlingsfientliga över en natt?!?

Nä, naturligtvis är det inte så. Som min vän Sofie korrekt påpekade är ett resultat i en app på Facebook långt ifrån ett riksdagsvalresultat. Men något säger det.

Moderaterna är större än i undersökningarna. Fler konservativa på Facebook än i samhället i övrigt? Har lite svårt att tänka mig det, men möjligen… Spontant hade jag väl gissat att ett parti som piratpartiet skulle ha ökat kraftigt, men de låg på relativt höga, men inte häpnadsväckande, 6%. Lite besviken konstaterar jag att Fi ligger väldigt lågt.

Det som verkligen slår mig är SDs resultat. Går man in och tittar på de yngsta röstande, de under 18 år (och jag tror att minimiåldern på Facebook är 16 år, möjligen 15) så har SD inte mindre än 30% av rösterna.

Skarmavbild 2010 07 03 Kl  22 59 13

Innebär detta att var tredje person mellan ~15 och 18 år röstar brunt? Som tur är tror jag inte att det är så illa. Att klicka på en knapp på Facebook är något helt annat än att ta ställning i ett organiserat val. Man impulsröstar, tänker inte igenom vad man röstar på, och påverkas av tillfälliga budskap på ett helt annat sätt än i ett traditionellt val. Kanske är det också, som någon påstod, så att SD aktivt främjar sig själva i den här typen av röstningar på ett annat sätt än andra partier. SD är till exempel det enda parti som jag sett annonsera på Facebook i år.

Jag har ett tag funderat på om internet- eller sms-röstning kan vara ett bra alternativ för våra demokratiska val. Ett sätt att få folk som generellt inte engagerar sig att faktiskt rösta. Men nu tvekar jag. Jag tvekar också till något som jag varit positivt inställd till tidigare; att införa rösträtt från 16 års ålder.

Är det så att folk födda mellan 92-95 där omkring saknar historisk anknytning till främlingsfientliga partier? Hur kommer det sig att man går på “trygghet, tradition, svenskhet”-snacket? Vad har den här åldersgruppen som inte 50-plussarna har? Eller, vad saknas?

Jag såg nåt liknande resultat i ett “val” på Lunarstorm för några år sedan. Och det var om inte ännu mer nedslående. Då tänkte jag att på Lunar, med sitt omåttligt oseriösa upplägg, kan man inte dra några som helst slutsatser. Men Facebook speglar, antar jag, den verkliga befolkningen lite bättre, är jag rädd.

Hur som helst. Såna här siffror gör mig skraj. Exakt vad de säger vet jag inte, men de gör mig skraj.