Så var det dags för den tredje dagen i studion, och likväl den sista i den första inspelningsomgången. Vi blev klara med fyra grunder i onsdags, fyra igår och har idag fem stycken kvar. Det bör vi fixa, allt är repat och det mesta är ganska enkla grejer.
Det är farligt att ropa hej innan man är över saker och ting, men jag är enormt nöjd med hur det gått hittills. Låtgrunderna vi spelat in (Det är faktiskt jag, Ljugareblues, Spårvagnsvisan, Katterna i Minamata, Vända blad, Hinna ifatt, Alver och dvärgar samt Indien och Norge, låter så mycket bättre än något jag ens varit i närheten av att spela in hittills. Men det är väl inte så konstigt kanske, med tanke på hur överjävligt vassa människor jag har att göra med.
Sådär, dags att ge sig av till studion.
Apropå ingenting, så kom jag på att jag lovade att länka till radioprogrammet vi sände från Nordstan i söndags, så fort det fanns ute. Här kommer det, det är jag och Gunnar och Katja som sitter och diskuterar astronominyheter mitt i Nordstan. Spännande grejer blev det också!
Igår gick vi in i studion. För att göra en lång historia kort har vi repat igenom nästan samtliga låtar, riggat upp all utrustning och spelat in fyra färdiga grunder. Och gissa om jag är nöjd! Det är fantastiskt att få jobba med så skickliga musiker och tekniker. Och jag är så glad att jag valde att arbeta på det här sättet, att inte arbeta fram exakta arrangemang från första början utan bara en översiktlig plan över instrumentering och hur det kommer att låta, för att sedan alla tillsammans sätta arret utifrån vad som känns och låter bra i studion.
Nåväl, nu är det dags för dag två.
En helt annan sak jag funderat på är de här skyltarna på spårvagnen. Borde de inte se ut såhär istället?
Nu är ju regionvalet över, och rösterna (nästan) räknade. Men en sak jag bara inte kan släppa är centerns fantastiska valaffisch om bussar. Jag var i Paris under själva valhajpen (och hann förtidsrösta som tur var), men kunde inte ta ögonen från affischen när jag kom hem.
Här är ett foto jag tog med telefonen mellan Hagakyrkan och Järntorget. Jag läser texten om och om igen, och funderar och funderar. Vad menar egentligen centern? Att det ska vara trevligt att ta bussen, så långt är jag med, men ”inte tvärtom!”?
Att bussen inte ska ha trevligt när den tar dig?
Att det inte ska vara trevligt att ta bilen?
Eller att det inte ska vara bussen att ta trevligt, som min vän Rickard föreslog?
Vad jag förmodar att de försöker säga är att det inte ska vara otrevligt att ta bussen. Men är det otrevligt att ta bussen? Jag brukar trivas ganska bra, med något enstaka undantag. Ytterligare en kryptisk grej med affischen är att de efter att med stora bokstäver ha deklamerat hur det ska vara och hur det inte ska vara, förklarar att ”Du väljer själv”.
Det ska vara såhär! Inte såhär! Du väljer. Snacka om dubbla budskap. Det kanske var därför de fick 2,3% i Göteborgs kommun.
Som jag tidigare skrivit om är jag på väg in i en skivinspelning. En stor. En riktig. Jag har förberett i mer än ett år, och de senaste veckorna har jag jobbat intensivt med att få ordning på allting. Det är så mycket som måste falla på plats! Musiker ska bokas, repas med och kommas överens med. Arr ska skrivas, listor och blanketter ska fyllas i, fakturor ska skrivas och betalas, budgetar och bokföring ska göras. Det tar aldrig slut! Och FRAMFÖR ALLT – tider ska bokas och bestämmas.
Att få till tider där så många människor kan vara med samtidigt – puh! Det är inte lätt! Till och med att hitta tider där en enda människa kan vara med är ofta svårare än att hitta en biljardkula i ett bollhav. Men nu tror jag att jag börjar få till det.
Foto från förra studioinspelningen med Gräsrotsorkestern, 2007.
Det som känns viktigt nu är att inte slita ut sig. Det skulle vara ganska dumt att jobba stenhårt dygnet runt fram tills inspelningen börjar på onsdag, och sen stupa på studiogolvet. Nä, inge bra. Så nu tar jag vara på varenda liten minut mellan musikerträffarna, planeringsmötena och all annan förberedelse som måste göras. Känner mig lite som Skalman. Äta och sova på rätt tider är A och O!
Men nu jävlar är det på gång. 15 grymt genomarbetade låtar! 13 fantastiska musiker! Världens bästa studio! Fatta vilken bra skiva det här kommer att bli!
Idag vaknade jag klockan 11 vid av ett sms. Det var Katja som undrade var jag var. Vi hade bestämt att träffas före elva för att snacka ihop oss inför en liveradiosänding vi skulle göra i Nordstan. Jag fick lite smått panik. Kastade mig i duschen, rafsade ihop mina anteckningar och sprang ut till spårvagnen. Möp. Nästa vagn om 14 minuter. Just det ja, söndag. Jag sprang tillbaka hem och slet åt mig min cykelhjälm.
Femton minuter och tre avhoppade cykelkedjor senare var jag på plats i Nordstan. Vi skulle börja sända om 20 minuter. Men Gunnar och Katja var på plats och på rekordtid samlade vi ihop vad som skulle göras, snackade ihop oss med teknikerna och blev utrustade med mikrofoner.
Men hur det än var gick det bra! Vi snackade astronomi i nästan en timme inför massor av åskådare plats och såklart våra lyssnare. Ska länka till programmet så snart det är upplagt på internet.
Nu ska jag äta pizzarester från igår. Frukost hanns inte med.
Efter att i förra blogginlägget ägnat mig åt mycket av Paris baksidor kommer här ett inlägg om dess framsidor! De flesta bilderna är tagna av Janina, några av mig.
Man kan äta baguette-och-te-frukost på franska balkonger!Man kan se konst på Louvren!Man kan se fina franska färger på fina franska fasader!Man kan sitta och vila på en trappa vid Seine!Man kan… göra som statyerna gör!Man kan sitta utanför Louvren med en reflektion av pyramiden i bakgrunden!Man kan stå vid fontäner och låta solen skina en i håret!Man kan hitta Edith Piàfs hus!Man kan vandra i vackra parker med vackra vänner!Man kan somna på trapporna vid Seine.Man kan beundra Eiffeltornet!Man kan kisa mot solen på Pont Neuf!Man kan se hägrar i Parc des buttes chaumont!
Så var jag hemma igen från Paris. Först och främst, innan jag säger något annat, så har det varit en fantastisk resa! Vi har ätit supergod mat, sett fantastisk konst på Louvren och Musée d’Orsay, vandrat i Montmartre och längs Seine, ätit svårsmälta baguetter i blå servetter, hört nunnorna sjunga i Sacré-Cœur, sett de sägenomsusade skorstenarna på Paris tusentals takåsar och druckit te på morgonsolbelysta franska balkonger med fina nya vänner. En underbar resa alltså!
Men Paris är en mångfacetterad stad. För lika fantastiskt som det är att inte kunna gå två meter utan att stöta på en legendarisk katedral eller fantastisk staty, lika mycket baksida finns det. Och jag gillar ju att prata om baksidor på den här bloggen, av nån anledning.
President Sarkozy bidrar inte direkt till en utveckling av landet åt det mer humana hållet.
Till att börja märks rasismen i Paris. När jag kom dit tyckte jag det kändes kul att se så många människor i olika färger, till synes sida vid sida på tunnelbanan och på gatorna. Men ganska snabbt syntes skillnader mellan dem. Renhållningsarbetare, chaufförer och framför allt vakter är nästan alltid svarta. Och vakterna i Paris är ofta beväpnade och ser hotfulla ut. Det blir som en ond cirkel, att om man inte hade en bild av svarta som farliga och våldsamma tidigare så får man det. Och vaktbolagen utnyttjar fördomarna genom att anställa svarta, som folk redan är rädda för. Känns sådär.
Det är också en stad starkt präglad av könsroller. Kulturen inte bara accepterar utan uppmuntrar en syn på kvinnor som i första hand varelser som ska vara attraktiva och tilldragande. Män förväntas betrakta kvinnor som sexobjekt, bokstavligen, vilket märks på gatorna. Ett idealt förhållande är mellan en äldre, rikare man, kanske 15 år äldre, och en yngre kvinna. Män skakar hand, kvinnor kindpussar varandra. Män kindpussar också kvinnor, och allt det här är ett avancerat spel där man genom kindpussarna bekräftar att kvinnan är attraktiv. Att inte kindpussa sin manlige väns fru är att säga att hon är ful och därmed en förolämpning. Det gäller både män och kvinnor.
Att leva som queer i Paris är inte lätt. Vi bodde tre nätter hos några vänner till Janina, en tjej och en transkille som lever ihop. De berättade mycket om hur starka fördomarna är. Ordet ”feminist” är bokstavligen ett skällsord, både för kvinnor och män. Fördomarna och rädslan för allt som inte är traditionellt straight och passar i könsmallarna gör att queermänniskor ofta umgås i slutna grupper. Vilket inte är så konstigt, eftersom risken att bli utsatt för våld och förtryck är så stor. Transkillen vi bodde hos berättade om ett hus i närheten där många icke-straighta bodde, som hade blivit attackerat av ett gäng som misshandlade, förstörde och rånade de boende. Han själv undviker gator och andra platser där många människor rör sig, och cyklar hellre runt stan än tar metron.
Jag blir så arg och ledsen. Det här är Europa, det är EU och det är dessutom en av EUs mest tongivande länder. Machokulturen bland männen är så utbredd att politikerna använder sina plånböcker snarare än sin retorik. Detta sprids vidare upp i EU. Medan queerfolk, lesbiska, transpersoner och folk som bara rent allmänt inte råkar passa in i de löjliga könsmallarna fortsätter att utsättas för våld och utfrysning.
Jag skulle gärna bo i Paris. Jag älskar den vackra arkitekturen, musiken och konsten. Men jag blir illa berörd av hur fördomarna härskar. Inte bara så att jag tycker det är jobbigt. Jag mår uppriktigt dåligt av det.
Men allt är inte sotsvart. De vi bodde hos driver en tangoförening som håller på med queertango. Dit kan man komma och dansa med vem man vill, utan att tvingas föra om man är man eller följa om man är kvinna. Man behöver inte ens vara man eller kvinna. Det är nästan så man får lust att börja dansa tango.
Imorgon klockan tjugo i tio lyfter ett plan från Göteborg till Paris. På det sitter jag och Janina. Vi är på väg till Paris!
Har aldrig tidigare varit i Paris, så jag ser så mycket fram emot att få komma dit! Paris i början av maj, liksom… Jag har lånat några guideböcker till Paris av Janina, så jag har tusen saker jag skulle vilja besöka. Vi kommer att vara där sex dagar, så vi kommer nog att hinna med en hel del, men det finns så galet mycket att se. Så det gäller att prioritera. Här är några saker jag skulle vilja besöka:
Eiffeltornet – såklart! Symbolen för Frankrike och det parisiska. Långa köer, har jag hört, men tråkigare ställen finns ju att köa på.
Louvren – hit har jag velat gå så länge jag kan minnas. Var tvungen att se om DaVinci-koden häromkvällen.
Jardin des plantes – som namnet till trots inte bara härbärgerar växter utan också djur. Ska vara ett av de vackraste områdena i Paris har jag hört.
Musée d’Orsay – Hit vill jag också gå! Hur kan så mycket spännande konst vara samlad i samma stad? Har ju ett tryck av van Gogh över sängen, så det är väl dags att se förlagan.
Notre-Dame – skulle jag aldrig förlåta mig för om jag inte besökte. Vill se både insidan och utsidan, spana efter Quasimodo och kolla in gargoylerna.
Katakomberna – skelett och dödskallar är ju alltid spännande. Katakomberna under Paris är legendariska, och jag har varit där flera gånger. I olika dataspel, visserligen, men man undrar ju hur de ser ut i verkligheten.
Cimetière du Montparnasse – Alternativt Pére LaChaise. Skulle vara spännande att se var Simone de Beauvoir, Sartre, Citroën och Baudelaire hamnade.
l’Etoile – alltså triumfbågen, place Charles de Gaulle.
Montmartre – med Sacré-Coeur, Moulin Rouge och allt det där!
Cité des Science et de l’Industrie – Ett stoooort tekniskt museum där man bland annat kan få se riktiga franska rymdraketer, som Ariane-raketen! Här finns också ett av världens största planetarier, samt la Géode, en 36 m stor glob där film projiceras på en sfärisk, 1000 kvadratmeter stor bioduk!
Och det här är bara en bråkdel av allt jag skulle vilja se!
