emanuel diggar – Emanuel Blume

EMANUEL DIGGAR – del 5: Vitlök

Det finns viss mat som liksom är lite förmer än annan. Vissa råvaror som blir goda i princip vad man än gör med dem, och som kan höja nivån på vilken maträtt som helst. En fantastiskt god, nyttig och billig sådan råvara är vitlök!

Det går i perioder, och ibland måste jag tvinga mig att inte ha vitlök i allt jag lagar. Men nästan vad det än rör sig om, om det är en gryta, nåt man steker, soppor eller rentav smörgåsar, så kan man få det dubbelt så gott genom att använda vitlök! Igår kväll t.ex. kom jag på den fantastiska smaskiga kombinationen grov baguette, oliver, tomat, gurka, fetaost och – du gissade det – vitlökssmör. Vitlökssmör i det här fallet var alltså vanligt smör (inte nåt skumt margarin alltså) som jag pressat vitlök över. Godare macka har jag inte ätit sen jag åt franska baguetter i Paris med Janina.

Vitlök sägs ju dessutom vara extremt nyttigt. Jag gav mig ut på Google för att försöka hitta några mer vetenskapliga belägg för detta, och fann bland annat att vitlök innehåller det svavelorganiska ämnet allicin, som verkar antibakteriellt och antiparasitiellt mot vissa bakterier och parasiter. Dock inte kroppens egna bakterier. Det är också anti-inflammatoriskt och verkar som en anti-oxidant.

Sen att det skulle kunna stävja cancer, motverka högt kolesterolvärde och minska högt blodtryck hittade jag inga vetenskapliga belägg för.

Men oavsett, det är mer nyttigt än onyttigt, och så otroligt gott! Dessutom lär det vara effektivt mot vampyrer.

Förresten, följ gärna mig på facebook! Det skulle hjälpa mig jättemycket om du gick in på den här länken och klickade gilla!

EMANUEL DIGGAR – del 4: Stationära datorer

Bärbara datorer är bra på många sätt och vis. De har funnits sen sent 80-tal (i sin nuvarande form åtminstone) men det är föst de senaste åren som jag har insett att folk nästan bara har bärbara datorer. Det är mest spelnördar och äldre som har stationära.

Det är intressant. Jag har haft stationär dator sedan 1988 och bärbar sen högstadiet. Men den bärbara har alltid varit ett komplement. Numera använder jag i princip aldrig den bärbara dator jag har (en PC från HP), vilket delvis beror på att den väsnas som en gatuborr, men också på grund av att jag kan göra så mycket mer med min stationära.

Visst är det praktiskt att kunna använda datorn på tåget, kunna arbeta i soffan och så vidare. Men på tåget är ett av de få tillfällen jag har ro att läsa böcker numera, och i soffan sitter jag när jag vill ta paus.

Sen måste jag ju erkänna att jag faktiskt ÄR en spelnörd. I min iMac har jag både Mac OS och Windows, och jag spelar allt från Starcraft 2 och Resident Evil 5 till originalversionerna av Monkey Island. Jag gillar det fullstora tangentbordet, den stora skärmen och att ha ordentligt utrymme för möss och andra grejer man kopplar in. Styrplattor gör mig mest frustrerad.

Jag har skött en del av inspelningsarbetet de senaste veckorna i min stationära dator också. Det är ofta jag sitter med kanske 18 kanaler i stereo, var och en med olika effekter som reverb, delay, pitch, osv. Samtidigt som andra processer är igång i bakgrunden. Och allt får plats på skärmen. Det hade bara varit jobbigt att sitta med det på en laptop.

Summan av kardemumman är alltså: Bärbara datorer är fiffiga och smidiga, men för mig är stationära datorer oersättliga.

EMANUEL DIGGAR – del 3: Morgonpromenader

Jag har inte skrivit på ett par dagar nu eftersom jag känner mig ledsen och uppgiven efter en sak som hände häromdagen. Men en sak man kan göra för att känna sig mindre uppgiven är ju att gå ut på morgonpromenader. Vilket osökt leder oss in på nummer tre i ordningen av Emanuel Diggar.

Det är få saker som ger mer energi och en bra start på dagen som att gå ut på en solig promenad före frukost. Fågelkvittret, den där brisen som är lite kylig och varm på samma gång och doften av dagg i luften. Mmmm. Om man vill kan man lyssna på nåt radioprogram, fast helst inte Ring P1, för då blir man mest arg, och helst inte musik, för då hör man inte fåglarna som kvittrar.

Blåmes i morgonljus. Foto: Rasmus Madsen

Om man dessutom, som jag, är en sådan person som ofta har svårt att få i sig frukost på morgonen, kan en promenad vara ett perfekt sätt att bli hungrig. Sen kan man ju upptäcka nya ställen i grannskapet också. I morse gick jag genom ett litet skogsparti jag inte varit i förut, och hittade tre av varandra oberoende välmående julgranar. Bara en sån sak.

EMANUEL DIGGAR – del 2: Snubben som spelar på Drottningtorget

Här kommer det andra i ordningen av Emanuel Diggar. Den här gången handlar det om killen som numera brukar stå och spela precis vid övergångsstället mellan Drottningtorget och Centralstationen. Inte trumpet-dragspels-duon alltså (även om de också är grymt bra), utan killen med det här vibrafon-liknande instrumentet som jag NU VET VAD DET HETER! Se nedan.

Det har ett helt fantastiskt ljud, och killen som spelar gör det med oerhörd känsla. Det har hänt att jag väntat tills det blir rött ljus bara för att få höra honom ytterligare en liten stund. Jag tror han stod i ett hörn av Brunnsparken tidigare, precis mellan 11:ans och 5:ans hållplatser.

Jag har ingen bild på honom, så ovan syns en ryss med en vibrafon. Nu vet jag vad killens på Drottningtorget instreument heter, det är ett hackbräde, som min vän Clas så vist påpekade. Här nedan kan ni höra ett exempel från YouTube på hur det kan låta.

Hur som helst, håll utkik efter honom nästa gång du är vid Drottningtorget!

EMANUEL DIGGAR – del 1: Podradio

Här kommer det allra första pilotavsnittet av Emanuel Diggar, en positiv systerserie till Emanuel Dissar. Och detta pilotavsnitt kommer att handla om den ytterst fiffiga uppfinningen som går under benämningen podradio.

Jag har alltid gillat radio. Inte musikradio utan pratradio. Inte för att jag har något emot musikradio, men musik har man liksom överallt annars, tänker jag. I mp3-spelaren, Spotify, skivsamlingen, och så vidare. Men pratradio är bra. Mitt problem har varit att jag har ganska lösa rutiner i mitt dagliga liv och således oftast missar de program jag vill höra.

Men så fick jag nys om podradio! Det var i samma veva som jag köpte min första mp3-spelare 2005. Plötsligt kunde jag lyssna på det program jag ville, när jag ville, utan att behöva göra nåt annat än att plutta i iPoden i datorn med jämna mellanrum. Den hämtar automatiskt hem de senaste avsitten av de program jag vill ha och lägger dem direkt i iPoden, så jag kan lyssna antingen där eller direkt i datorn.

Resultatet blev att mitt radiolyssnande sköt totalt i höjden. Och jag har inte missat ett enda avsnitt av Spanarna eller på Minuten sedan 2005!

Ingvar Storm, en radiosnubbe jag diggar stenhårt.

Här är några tips på bra podradioprogram! Kopiera länkarna och klistra in i t.ex. iTunes för att prenumerera.

• På minuten – Skitroligt improvisationsprogram i P1. Påminner lite om Parlamentet, fast bra.

• Spanarna – Kulturellt trendspaningsprogram i P1.

• Slottspod – Populärvetenskapligt astronomiprogram som jag är med i!

• Vetenskapsradion – P1s vetenskapsnyheter.

• Ordalaget – ordnörderiprogram för oss som gillar språk! Min mentor och förebild Christina Kjellsson är med.

• Klotet – Bra miljöprogram i P1.