Attityder, vindkraft och kärnkraft

Jag tog precis en Panodil, med förhoppning om att återigen hamna under 38° feber. Hoppas den hinner verka innan jag skriver nåt heltokigt av misstag.

I GP, jag tror det var i onsdags, stod en ledare med rubriken ”Inga snurror på min tomt, tack!”. Den var ganska lång och handlade om att de senaste årens etablering av vindkraft var misslyckad, ineffektiv och borde ersättas av mer kärnkraft. Detta mot bakgrund av en SOM-undersökning som visat på att folk är mindre positiva till vindkraft i kommuner där stora etableringar görs.

Ska jag vara helt ärlig har jag varit ganska sur på GP det senaste, vilket kan göra att jag inte ser helt objektivt på saken. Diss på diss mot förnybar energi, trängselavgifter och alla möjliga utvecklande idéer har publicerats, och fått stå relativt oemotsagda. Hur som helst skrev jag ett svar tillsammans med vännerna och kollegorna Almina och Agneta, och tro det eller ej – det togs faktiskt in. Åtminstone i nedkortad form. Klicka på insändaren för att kunna läsa lättare.

Insandare GP Juli

Dessutom tycker jag faktiskt att de gav ett bra svar. De skriver konkret att det inte handlar om att vindkraft är ineffektivt, misslyckat och fungerar dåligt (som det stod i ledaren) utan om att verken anses fula. Bra, då har vi kommit en bra bit. Huspriser sjunker, yes. Ytterligare ett argument som behöver sägas högt, eftersom man sällan erkänner att det är det det handlar om, snarare än vindkraften i sig. Små hus på Tjörns västkust där jag kommer ifrån säljs för 12 miljoner. Det är verkligen för billigt (ironi).

Konkreta värden, ja, det var ett ganska okonkret sätt att skriva det på men det stämmer. En obruten horisont är ett värde. En oförändrad havsnivå likaså. Liksom en säker strålmiljö. Vi har många värden och en del måste vi offra om vi vill leva ett liv med el, fordon och mobiltelefoner. Och inte minst med en elkrävande industri. Inget av det där är självklart att vi behöver.

Miljarderna som läggs på vindkraftsutbyggnad i form av elcertifikat, får GP här att låta som det är statliga miljarder – skattepengar. Elcertifikat går ut på att pengar avsätts från försäljning av el (från elbolagen alltså) för att stödja ny förnybar elproduktion. Det är alltså inget som går från andra sektorer i samhället. Det finns säkert andra investeringar som skulle göra mer samlad nytta för miljön, men att fördela om pengar inom energisektorn från fossilt till förnybart är något som måste göras. Kungliga Vetenskapsakademin har för övrigt fått mycket stark kritik för uttalandet som GP refererar till.

Slutligen ett intressant argument. Att det inte är inom kärnkraftsindustrin som jobb försvinner om kärnkraften läggs ner, utan inom elintensiv industri. Detta är alltså biltillverkning, stål och brytning, får jag anta. Det här är känsligt, men en så överdimensionerad tillverkningsindustri av den typen av produkter är inte långsiktigt hållbart. Även industrin måste ställa om till en hållbar produktion. Detta är lite som att kasta sten i glashus att säga, kort efter att alla möjliga livsuppehållande åtgärder satts in för att hålla liv i en döende bilindustri.

Jag trampar på en del tår här, men jag är inte så kompromisslös som det verkar. Vad jag blir arg på är att en stor stark svensk elintensiv industri för att pumpa ut bilar över hela världen ses som en självklarhet och ett mål. Mängder av människor har jobb inom den industrin och försörjer sig genom den. Men de är inga idioter som inte skulle klara av att anpassa sig till annan tillverkning eller rentav andra arbeten. Många kan rentav fortsätta producera ungefär samma saker, på ett mindre energiintensivt sätt.

Men vi kommer inte att kunna fortsätta ”som vanligt”. Vi måste ta nappen ur munnen och förstå att det här handlar om mer än vår industri, mer än om oss, mer än om kärnkraft och vindkraft. Jag vill kunna säga till mina barnbarn att min generation lyckades vända utvecklingen och ge dem ett liv värt att leva. Inte att jag bidrog till att bygga bilar och stapla kärnavfall på hög i 20 år till.

Nu behöver jag en ny Panodil.

Krypa till Twitter-korset, och mer om Sverigedemokraternas miljösyn

Jag har bloggat, varit aktivt på Facebook, Youtube och Myspace i flera år, och finns numera på Spotify, iTunes Store och liknande. Men en sak har jag hållit mig ifrån. Fram till idag. Twitter. Med Almedalsveckan i full gång kunde jag inte låta bli att registrera ett Twitterkonto och börja följa vad som händer och sägs, vilket är en del.

@emanuelblume heter jag tydligen på Twitter numera. Tipsa mig gärna om bra flöden att följa!

Apropå Almedalen så var det ju Sverigedemokraternas dag igår. Jag repade teater från elva på förmiddagen till tio på kvällen så jag missade hela grejen, men idag snubblade jag på följande uttalande av SDs miljöpolitik, som jag skrivit lite om tidigare.

En lite mer innehållsrik betraktelse (den som Emma nämner precis i början av inslaget ovan) finns här:

http://www.supermiljobloggen.se/2012/07/sverigedemokratisk-miljopolitik-finns.html

Mat som kliar

Jättelöjlig rubrik, men ordet ”klimat” används ju överallt!

Det publicerades en SIFO-undersökning nu i juni om vilket parti folk känner mest förtroende för när det gäller klimatfrågor. Att miljöpartiet skulle hamna på första plats var väl inte sådär jätteförvånande, dock att det skulle vara att sånt hopp när till andraplatsen. Såhär blev resultaten (undersökningen är baserad på 1000 random personer)

1. Miljöpartiet: 46 procent
2. Socialdemokraterna: 9 procent
3. Moderaterna: 6 procent
4. Centerpartiet: 4 procent
5. Folkpartiet: 1 procent
6. Vänsterpartiet: 1 procent
7. Kristdemokraterna: 1 procent
8. Sverigedemokraterna: 0 procent

Tveksam/vet ej: 32 procent

Lite orättvist mot vänsterpartiet kan jag tycka, som jag vet har en helt okej klimatpolitik. Men allt är väl relativt. Vad gäller Sverigedemokraternas 0 % är jag inte förvånad, efter att ha hört dem offentliggöra sin klimatpolitik i Almedalen förra året.

climatecomicpoliticalcartoon-7e43a6a8de8b82c5acc95092b45cce57_h

Intressant också att av de som angett ett parti så har mer än fyra femtedelar (82%) mest förtroende för något av de rödgröna partierna. Antar att alla inte är miljömuppar som jag och röstar utifrån miljöfrågor…

Apropå skickade så skickade jag in en jobbansökan igår kväll. Som nån slags klimathandläggare för en NGO. I Bryssel.

Vi är nominerade till miljöpris!!

Och med ”vi” menar jag Gro Leksaker, som ger ut spelet ”Sopberget” som jag och Agnes ligger bakom. Priset delas ut av magasinet LivingGreen, och vi är en av de fem finalisterna. Spelet har jag berättat om tidigare här på bloggen, och är ett sällskapsspel för barn och vuxna som handlar om sopsortering, fast på ett roligt och lite o-pk sätt.

Gro är nominerade för sina pussel och spel som alla handlar om miljö på olika sätt och hjälper barn att lära sig om miljöfrågor. Vi blir jätteglada för alla som går in och röstar på oss! Det gör man på den här länken, själva röstningen tar någon minut.

spel3

Spelet går ut på att spelarna tar på sig rollen som någon av invånarna i en liten stad, som tävlar om vem som först lyckas sortera och bli av med sina sopor. I standen bor också den lurige Farbror Lennart, en medelålders gubbe som tycker miljö är det tråkigaste som finns och som gör allt för att sabotera för spelarna. Som tur är kan man också få hjälp från alla möjliga oväntade håll när man minst anar det. Mer info om spelet här!

(Sen kaaan man ju välja att rösta på Naturskyddsföreningen, som jag ju jobbar för, också. Eller nån av de andra tre kandidaterna.)

Detta har hänt

Här kommer några glimtar om vad jag har varit med om de senaste veckorna. I bildform.

Ett omlöp i Tranås. Så att fisk och andra arter kan ta sig förbi ett vattenkraftverk. Bra va?
Ett omlöp i Tranås. Så att fisk och andra arter kan ta sig förbi ett vattenkraftverk. Bra va?
Glenn, Glenn, Glenn, Glenn och Besitz några skälvande dagar före premiären.
Glenn, Glenn, Glenn, Glenn och Besitz några skälvande dagar före premiären.
Glenn Hysén (originalet) ger vår nya Strömberg sin välsignelse.
Glenn Hysén (originalet) ger vår nya Strömberg sin välsignelse.
En dag hade jag plötsligt katt.
En dag hade jag plötsligt katt.
Den hade ett och annat att anmärka på min städning. Jag håller med den.
Den hade ett och annat att anmärka på min städning. Jag håller med den.
Mrrr.
Mrrr.
Hur latte är din skummare? Min latte är förmodligen skummare.
Hur latte är din skummare? Min latte är förmodligen skummare.
Maria Wetterstrand sa smarta saker.
Maria Wetterstrand sa smarta saker.
Tåget mellan Ronneby och Lund visade sig vara kompatibelt med Mac-möss från sent åttiotal.
Tåget mellan Ronneby och Lund visade sig vara kompatibelt med Mac-möss från sent åttiotal.
Regissör som inte kan hålla sig från en minimal roll på scenen.
Regissör som inte kan hålla sig från en minimal roll på scenen.

Norrland, vindkraft och döda fåglar

Jag försöker inte föra nåt krig mot vindkraftsmotståndare. Men jag blir arg när argument som saknar ordentlig rot i verkligheten används i en seriös diskussion. Det är inte ovanligt att jag hör kloka och välutbildade människor säga att ”vindkraften är ett av de allvarligaste hoten mot fågellivet”. Låt mig dra lite statistik (där källan är en syntesrapport från Naturvårdsverkets forskningsprogram Vindval) om vilka som är de vanligaste dödsorsakerna bland fåglar i Sverige, oräknat ”naturliga” fågeldödsfall.

Fagelkrocksstatistik

Enligt en föredragning av syntesrapporten dödas alltså i runda slängar 5000 fåglar per år av vindkraftverk. Ca 100 000 dödas av oljeutsläpp, 200 000 av kraftledningar, ungefär en halv miljon av fönsterrutor och 6-7 miljoner dödas av trafiken. Om man med fågellivet menar alla fåglar i Sverige är det alltså knappast vindkraften vi bör kritisera.

Dock är det inte så enkelt. Vissa fåglar löper större risk att krocka med vindkraftverk än andra. Stora rovfåglar, som lever i små populationer och dessutom har sin blick riktad neråt marken för att få syn på byten, ligger värre till än fåglar med blicken riktad framåt. Man bör därför vara mycket noga i planeringsarbetet inför byggande att se till att man inte bygger i närheten av örnbon och liknande. Liksom häckningsområden och andra specifika fågelområden där mindre risktagande fåglar håller till, och såklart områden som bör hållas fria från vindkraftverk av andra orsaker än fågelorsaker. Men att hävda att vindkraften skulle vara ”ett av de allvarligaste hoten mot fågellivet” i Sverige är helt enkelt felaktigt. Trafik däremot är nåt vi bör vara jävligt försiktiga med.

Ett annat argument jag ofta hör, och som även det förtjänar att tas upp, är att hundratusentals kraftverk skulle täcka hela Norrland. Att det skulle bli så ser jag som totalt otroligt, men jag förstår oron. Detta efter att vattenkraften byggdes ut i Norrland under 1900-talet, helt över huvudet på folk som bodde där. Vattendrag stoppades upp och torrlades, och stora skogsytor och floddalar dränktes av kraftverksdammar.

Förnybart? Mjo.
Hållbart? Nä.
Miljövänligt? Fett inte!!

Men vindkraften har inte samma intressen av att skuffa upp allt i Norrland. I Norrland finns älvarna. Men vinden finns i hela landet. Det är dessutom billigare (och bättre ur miljösynpunkt) att bygga i industriområden och jordbrukslandskap, som redan är exploaterade och nära där människor bor. Såhär ser en sammanställning av vindkraftsanläggningar i Sverige ut. (Källa: The Wind Power – Wind turbines and wind farms database)

Skarmavbild 2012 02 23 Kl  16 18 48

Databasen är inte komplett, men den ger en bra bild av spridningen, som i mina ögon tycks reflektera befolkningen ganska bra. Jag tycker faktiskt att vindkraften kan betraktas som det mest demokratiska kraftslaget på många sätt.

Tack för den här gången.

Elefanter och vindkraftverk

Jag är precis hemma efter tre dagar dagar med kick-off, konferens, projektledarutbildning och forskningsseminarium. Det mesta av detta i Stockholm. Lite vuxen känner man sig allt. Igår kväll kom jag hem till Göteborg och imorse började ett vindkraftsseminarium på Chalmers, och jag försov mig naturligtvis. Måste varit tröttheten efter Stockholmsresan som gjorde att jag stängde av klockan i sömnen eller nåt. Det händer nån gång i halvåret sådär.

Som tur var har jag en snabb cykel så jag missade bara knappt hälften av första entimmespasset. Det handlade om vindkraftens påverkan på biologisk mångfald, nåt jag haft mycket att göra med det senaste året, både på jobbet och i tankarna rent allmänt.

180315-opinion

Jag har skrivit om det tidigare, men låt mig göra en snabb rekapitulation. Inom miljövärlden finns många sätt att se på vindkraft. Vissa ser den som en räddare och ett sätt att på riktigt sätta stopp för den globala uppvärmningen och kärnkraften, medan andra ser den som ett allvarligt hot mot skogar, fåglar och andra delar av redan hårt utsatta ekosystem.

Mitt jobb går mycket ut på att bygga en bro mellan dessa ytterligheter. Seminariet jag var på, som utgjordes av forskare, professorer, projektledare, företagare, biologer, fysiker och allt möjligt annat löst folk, tog upp mycket spännande grejer gällande just hur farlig vindkraften är för vår biologiska mångfald. Hela kalaset avslutades med att Tomas Kåberger (legendarisk fysiker och miljövetare) ledde en diskussionspanel som försökte sammanfatta läget och peka ut framtiden.

Hur sammanfattades då det hela? Med risk för att förenkla saker och ting för mycket ser min tolkning ut såhär:

Vindkraft har effekter som påverkar biologisk mångfald. De är få och de är små.

Vindkraften är den enda kommersiellt betydelsefulla energikälla som introduceras i Sverige på mycket länge. De vattenkraftverk vi har idag byggdes i många fall under 1800-talet. 1998 kom miljöbalken och vindkraften är väl egentligen den enda elenergikällan i Sverige där man överhuvudtaget tänkt tanken att naturen i sig skulle kunna påverkas.

Många forskare inom olika fält återkom till samma sak. Ja, vi kan se påverkan. Men jämför man med det ena eller det andra är påverkan från vindkraften mycket mindre. Ett exempel är buller, alltså oväsen från kraftverken. Vi kan slå fast att båda vilda djur och tamdjur uppfattar ljudet från vindkraftverken, men jämför man ljudnivån rakt under ett stort vindkraftverk med ljudnivån i ett djurstall finner man att vindkraftsljudet skulle dränkas totalt i ljudet från ventilation och maskiner.

Tittar man på förändring av habitat, det vill säga hur anläggningen av vindkraftverket eller parken påverkar det fysiska området, kan vi se att både marina och landlevande organismer försvinner när verket eller parken anläggs. Detta händer även om man bygger en bro, en väg, ett hus eller gräver ner ett avloppsrör. När anläggningsfasen är avklarad återvänder både djur och växter. I marina fall kan man se att fiskar ofta söker sig till vindkraftsfundamenten eftersom de bildar artificiella rev. Man kan inte se varken en ökning eller minskning av hur de marina ekosystemen reproducerar sig på grund av själva verken, men när vindkraftsparker innebär förbud mot fiske, då särskilt trålning, kan man se tydligt att den biologiska mångfalden gynnas kring parkerna.

Det här var bara några få exempel, men i slutändan upplever jag att det hela kan sammanfattas i att alla ingrepp i naturen påverkar den. Vindkraften är inget undantag, och det vore skitkorkat av oss att placera ut vindkraft vind för våg. Men påverkan är avgjort mycket mindre än påverkan från vattenkraft, biobränsleeldning, kärnkraft och fossila bränslen.

Men jag förstår att människor oroar sig. Det handlar så mycket om vilket perspektiv man har. Den klimatmedvetna elkonsumenten som vill köpa vindkraftsel förstår inte hur man kan se något ont i att bygga vindkraft och äntligen göra sig kvitt beroendet av kärnkraft och fossila bränslen. Samtidigt har skogskämpen som kämpat hela sitt liv mot exploatering av tidigare orörda skogsområden, och sett skog efter skog avverkas, svårt att se något gott i att det plötsligt finns ännu fler aktörer som gör anspråk på skogen.

Det är som den gamla historien om fem blinda indier som försöker göra sig en bild av en elefant. Eller sex västlänningar som på bilden här.

blind_men_elephant

En av dem känner på beten och är övertygad om en elefant är något vasst och hårt, en annan känner på snabeln och blir livrädd eftersom det känns som en orm! En tredje känner luftdraget från öronen och tänker direkt att en elefant är detsamma som en fläkt, medan en fjärde är övertygad om att en elefant är ett träd, eftersom hen känner på ett ben. Ytterligare en person för händerna över elefantens enorma sidohud och inser att den består av en stor varm vägg, medan en sista får tag i svansen och sätter likhet mellan elefant och ett rep.

Samma sak med vindkraften. Hur vi introduceras till dem bestämmer vad vi tycker. Ofta tror vi att vi använder oss av neutrala fakta och bildar oss en logisk uppfattning, men så är det inte, vill jag påstå. Det gör inte jag heller. Jag är färgad av min bakgrund i en miljömedveten familj och min miljövetarutbildning, samtidigt som jag inte har närmare erfarenhet av skogskamp eller krockande kungsörnar.

Det enda jag kan göra då är att gå på seminarier som det här, försöka samla ihop bilden av vad alla dessa biologer, fysiker, exploatörer, jägare, skogsvetare, professorer, doktorer och etologer kommit fram till.

För varje rapport man läser, varje föreläsning man går på, och varje inblandad människa med ett nytt perspektiv man träffar, inser man att frågan är mer komplicerad än man tidigare trott. Men jag stärks också i min uppfattning om hur det fungerar, och litar mer och mer på att det jag kan och tycker faktiskt reflekterar verkligheten.

Hej 2012! Let’s talk påsar!

Här kommer första inlägget år 2012, och det kommer att handla om påsar. Nämligen plast-, pappers- och tygpåsar och vad som egentligen är bäst ur ett miljöperspektiv.

Jag har alltid varit en plastpåseperson snarare än en papperspåseperson när det gäller att handla mat. Men i bakhuvudet har jag alltid tänkt att ”Joo, plastpåsar är ju ändå tillverkade av olja så man borde väl använda papperspåsar…”. Nu såg jag att den brittiska organisationen Waste gjort en översikt av olika påstypers för- och nackdelar ur ett miljöperspektiv. Och det visar sig att papperspåsen kanske inte är så helylle ändå.

1189330060

En papperspåse kräver nämligen fyra gånger så mycket energi att återvinna än en plastpåse, och 20 gånger mer vatten i tillverkningen. De går också lättare sönder, särskilt om de blir blöta. Plastpåsar å andra sidan innehåller ju fortfarande den fossila oljan, men betydligt mindre än för några år sedan. Bara 30% av plasten finns kvar i plastpåsarna jämfört med på 80-talet.

Min tolkning av det hela är att det bästa man kan göra, som så ofta annars, är att återanvända och köpa mindre. Jag brukar alltid ta med mig en plastpåse till affären när jag handlar, man kan använda dem i princip hur många gånger som helst. När de blir slitna brukar jag ha dem som soppåsar.

Tygpåsar då? Tänk på alla miljötanterna som bär omkring sina tygpåsar för att spara miljön? Undersökningen visar att om en tygpåse ska ha mindre miljöpåverkan än en plastpåse måste den användas i snitt 130 gånger. Och om en plastpåse genomsnitt används 5 gånger måste tygpåsen användas 650 gånger, och ja, ni fattar grejen.

Men det är ganska fint med tygpåsar. Och det finns inget enkelt svar på vilka påsar som är bäst. Jag skulle nog säga att det är innehållet snarare än påsarna i sig som är viktigast när det gäller miljöpåverkan.

Okej, en sak till. Och nu sjunker objektiviteten i det här inlägget rejält. Men såna här designade papperspåsar från olika kläd- eller modeaffärer måste ju vara det sämsta i påsväg. Förutom att man ser ut som en reklamaffisch är de alltid så opraktiska och obekväma med konstiga handtagslängder, minimalt med plats och allmänt konstiga storlekar och material. Ofta är även plastpåsar från liknande ställen helt värdelösa när man väl burit hem sin skjorta eller vad det kan vara. Blä.

Aftonbladet gillar oss!

Som jag berättat om tidigare har jag och Agnes utvecklat ett brädspel som handlar om sopsortering, och som jag också berättat tidigare är det nu färdigt och tryckt, och kan köpas! Vad som är nytt och kul är att det blev recenserat i Aftonbladet häromsistens:

aft_bil_betyg

Vi blev jätteglada för recensionen! Både jag och Agnes, och Patricia Rawecka som är den som utformat och publicerat spelet. Det roliga tycker jag är att de skriver att ”när tävlingslustan tar över tänker man inte ett smack på det politiskt korrekta”, utan bara försöker vinna. Det var ju precis så vi försökte göra det! Att man ska vara så jävla tänd på att vinna att man glömmer bort att det man gör faktiskt inte är nåt annat än att sortera sopor.

Man kan köpa spelet här: http://www.melica.se/spel.htm

Perfekt som julklapp! Om man inte redan köpt den här förstås…

(Vi fick en bra recension i SvD också! Samt en halvbra i Metro)

EMANUEL DISSAR – del 27: Korkade kranar

Det här inlägget är det 400:e jag skriver på den här bloggen. Det tänkte jag fira med att väcka liv i en gammal serie jag haft gående här ett tag, nämligen Emanuel Dissar. Jag lyckas inte riktigt väcka liv i mig själv (har legat hemma i två dagar nu och i princip bara sovit, undrar var det är för skumt jag fått) men det här kan vara ett steg på vägen.

Nåväl, dagens avsnitt handlar om korkade kranar. Jag har relativt nyligen flyttat in i en ny lägenhet i ett halvgammalt hus i Majorna. En jättefin lägenhet, med vissa dumma detaljer som att det t ex saknas sopsortering. En annan liten detalj är hur kranen i duschen ser ut. Nämligen såhär:

kran

En kran för varmt och en för kallt vatten. Förmodligen det lättaste att konstruera om man bygger en kran, men inte särskilt praktiskt ur ett längre perspektiv. Det är svårt att ställa in en bra stråle och sen justera temperaturen, eftersom då trycket ändras, och man får skruva om, så att något annat ändras. Resultatet för mig blir oftast att jag ökar och ökar trycket för att få rätt temperatur (vattentemperaturen är lite flyktig i det här huset) vilket ger en superstark stråle som jag egentligen inte behöver. Massa vatten och värme går alltså till spillo i onödan. Dessutom vill man inte gärna stänga av vattnet när man ska tvåla in sig eller använda schampoo/balsam, eftersom det är så knepigt att få till rätt temperatur igen. Försöker man blir det ofta att man stänger av den ena kranen lite före den andra, vilket resulterar i en kort kalldusch eller skållning. Istället låter man vattnet spruta under tiden. Inte sådär jättebra när man försöker få ner sin vatten- och energianvändning.

Alltså, fram för de lite krångligare att bygga, men mycket lättare att använda, kranarna med en kran för att ställa in tryck och en för temperatur!