Sista delen: Konspirationen!

Efter att jag genom mycket tjat och förtvivlan lyckats återfå min ryggsäck på Västtrafiks hittegodsavdelning satte jag kursen mot Kortedala. Det skulle tydligen gå bra cykelvägar ut dit. Men ack! Det dröjde inte länge förrän jag kom fram till en stor betongmur med en skylt där det stod “Vägarbete. Cykelbanan avstängd. Följ orange anvisning.”

Så det var precis vad jag gjorde. Jag följde anvisningen mot Angered/Gamlestan. Det var en grusig väg över en arbetsplats med stenar stora som papillonhundar. Till slut kom jag i alla fall fram till ytterligare en betongmur. Den här gången stod det en anvisning mot Angered/Gamlestan/Centrum i samma rikting som jag kommit ifrån!

Så jag vände helt enkelt på cykeln, tänkte att jag missat nån avfart, och trampade bort igen över stenar och grus. Men icke. Möttes återigen av en skylt som angav riktningen åt det håll jag nu precis kommit ifrån. Jag suckade, och påbörjade en lång förvirrad tur genom Härlanda, Kålltorp, Redbergsplatsen, Gamlestan och en massa andra skumma ställen, innan jag till slut kom rätt.

Suck. Det är på nåt sätt som att det alltid är cyklister och cykelvägar som får stryka på foten när nåt händer. Tänk om man skulle gjort likadant med bilvägen. Så att bilisterna fått köra över en stenig och kropig vägarbetsyta för att sedan tio minuter senare mötas av en skylt att man ska vända om och göra samma sak igen. Nåt sånt händer liksom inte.

Till råga på allt, när jag morgonen efter, igår alltså, skulle cykla från Kortedala ut till Tjörn, råkade jag ut för vägarbeten igen. Den här gången längs 45:an. Först en avspärrning med anvisning som faktiskt visade rätt.

DSC00425

Men sedan en avspärrning helt utan ledtråd om vart man skulle ta vägen.

DSC00426

Det slutade med att jag fick ta en lååång omväg via en massa bostadsområden i Surte. Detta efter att ha frågat en massa folk om vad som var bästa omvägen om vägarbetet.

Så nu kommer vi till pudelns kärna. Det måste vara en konspiration! Hur kommer det sig annars att cyklisterna alltid drar det kortaste strået? Var lägger man snövallarna när man plogar bilvägen? På cykelbanan. Vilka får alltid leda sina fordon runt vägarbeten? Cyklisterna. (Vad kul det hade vart med För din säkerhet – led bilen – skyltar!) Var parkerar alla varuleveransbilar som inte orkar hitta en parkering? På cykelbanan.

Och så vidare.

Nä. Cyklar är fina, bra, miljövänliga och hälsofrämjande. Fatta det.

Tidsmaskinen i Frölunda

Jepp. Igår fick jag lagt vantarna på prototypen till den tidsmaskin som en forskare på Uppsala Universitet tagit fram tillsammans med hemliga japanska kontakter. Jag testade den i Ruddalen, ett skogsparti vid Frölunda, för att inte väcka allt för mycket uppmärksamhet när jag reste tillbaka i tiden. Och den funkade!! Det första jag gjorde var att resa tillbaka till stenåldern, där jag träffade grottmänniskan Muck. Jag hann ta ett foto, se nedan.

Muck

Muck hade ganska bråttom, eftersom hon var på väg att jaga en mammut, så för att undvika att falla offer för sabeltandade tigrar jag fick använda min tidsmaskin igen (se nedan).

Mami

Efter ett besök på medeltiden där jag träffade en bonde som letade efter sin bortsprungna ko vred jag tidsmaskinen till 1925, där jag sprang på ingen mindre än Ivar Kreuger i skogen! Den kapitalistiske rackaren ville såklart kränga en massa tändstickor.

ivar2

När han insåg att jag inte var intresserad av tändstickor utan hellre ville diskutera hållbar utveckling blev han stressad och var tvungen att åka upp till Stockholm för att ta en båttur med Mary Pickford och Douglas Fairbanks. Jag tog tillfället i akt att, efter ett snabbesök i nutiden (där jag träffade en amerikansk biolog som hade låst in sin man i husvagnen) ställa in tidsmasken på ett besök i framtiden. Där träffade jag följande skogsövervakarrobot:

NES-47

Den fick mig att lova att inte avslöja hur det såg ut i framtiden, så det kan jag inte skriva om här. Tyvärr alltså.

Men ni kan ju ta reda på det själva! Faktum är att vem som helst kan få följa med på någon av de här tidsresorna! Och fatta saker om miljö och hållbar utveckling som man aldrig fattat tidigare, dessutom!

Nästa tidsresa går av stapeln 10 juni. Läs mer på www.emanuelblume.se/naturvandring

Tidsresor, skogsvandringar och norrländska bondlurkar

Jag och Agnes håller på att sätta ihop en naturvandring! Och inte vilken naturvandring som helst, utan en dramatiserad tidsresa, där man träffar grottmänniskor, medeltida bönder, kapitalistiska industrimagnater och kanske någon framtidsmänniska. Alltihop på temat miljöfrågornas historia.

När kom det första miljöproblemet? Vad hade en grottmänniska för miljösyn? Hur såg man på klimatförändringar på medeltiden? Vart tog mammutarna vägen? Det är frågor som du kommer att få nån slags svar på om du hänger på! Mer info om vilka dagar och sånt som gäller kommer.

Såhär ungefär ser vi ut. Jag som mig själv och Agnes som den norrländska bonden Lina. Foto: Björn-Björn Wessman.

IMG_0168

IMG_0184

Björnbjörn var snäll och fotograferade oss. När vi var ute i skogen sprang vi på följande lilla krabat också.

IMG_0160

Katterna i Minamata

Det som inte syns är inte farligt. Eller? Det låter korkat i våra öron, men så resonerade man väldigt länge om miljöproblem. Ett av de första stora exemplen på att det som inte syns faktiskt kan vara ännu farligare än det som syns var katastrofen i Minamata 1956.

En fabrik i släppte ut kvicksilver i bukten i utkanten av staden. Inga utsläpp syntes, och ingen verkade komma till skada. Men plötsligt lade man märke till att katterna i staden började bete sig underligt. De fick dåliga reflexer, tappade balansen, och blev sjuka. Man kunde inte förklara varför, och kallade det för “drunken cat disease”. Katterna började så småningom att dö, samtidigt som barn började insjukna i samma symptom som katterna.

2485535113_c4f7871687

Vid det här laget utbröt panik i Minamata, och orsaken till sjukdomen spårades till fabriken. Det visade sig att kvicksilverutsläppen, trots att de varken luktade eller syntes, gjorde att fiskarna i havet utanför staden fick kvicksilver i sig. Stadens katter livnärde sig på fiskrens och blev snabbt kvicksilverförgiftade. På grund av människornas större kroppsvikt dröjde de längre innan de fick samma symptom. Men det kom, och “Minamatasjukan” blev något av en ögonöppnare för att utsläpp inte behöver synas för att påverka oss.

Jag skrev en sång om det här. Klicka på play här nedanför.

solen går upp över Minamata
en strykarkatt somnar
mätt och belåten

en fiskare vaknar
går ut på sin gata
skyndar till hamnen
lastar i båten

fiskaren visslar och kliar sin haka
han styr utmed kusten och lägger ut nät

han kisar mot stranden
in mot Minamata
in mot fabriken som är stilla och slät

över gårdar och gränder
över gräs
över gata
över stenar och stränder
över sjöar och hav

det blåser en vind genom Minamata
luften är hög men vinden är kvav

fabriken har portar
där sitter en skata
högt över taket svävar en hök

fabriken är lönsam för Minamata
inget som luktar
inget sot
ingen rök

sovande katter
en hök och en skata
fiskar i havet
kvicksilvernitrat

solen står högt över Minamata
katterna vaknar
nu vill dom ha mat

Noaks stora fasa

Jag hittade denna inte speciellt seriösa, men ganska gulliga, serieruta på Uppsalainitiativets blogg. Apropå den grupp som i dagligt tal brukar kallas “klimatförnekare” eller “motkrafter”, och som hävdar att det inte finns några bevis för en global uppvärmning orsakad av människan. Och att detta dessutom skulle vara ett skäl att inte göra något.

cake-or-death-cartoon-144-copenhage

För trots sin flummighet är det ju ändå en ganska bra illustration av tankesättet att “Eftersom det inte finns hundraprocentiga bevis för att det vi gör kommer att leda till katastrof, finns det ingen anledning att vara försiktig.

Lite som att köra bil utan säkerhetsbälte för att det inte finns några BEVIS för att man kommer att krocka. Även om det i det här fallet finns en jävla massa indikationer som tyder på att det är just krocka vi är på väg att göra…

Nu något annat. Jag nämnde tidigare att jag var på väg att producera ett podradioprogram om miljö. I själva verket är det en podradioversion av Ekosofias nyhetsbrev, som ges ut av miljökonsultbolaget där jag praktiserar. Ekosofia alltså.

Det kommer ett nytt avsnitt varje månad. Mellan 10 minuter och en kvart, och med det mest spännande, viktigaste och intresantaste som hänt på miljöfronten under månaden. Lyssna vetja!

Klicka här för att höra första avsnittet!

Medelålders män

På onsdag har jag en tenta i den miljöpsykologikurs jag läser just nu. En väldigt kul kurs! Bland annat tar den upp hur vi psykologiskt hanterar attityder, värden och normer kring våra liv och hur många fingrar vi lägger i kors för att inte fucka upp vår och våra barns framtid.

Just attityder är väldigt centralt. Vi skaffar oss attityder av väldigt mycket andra anledningar än att de faktiskt reflekterar nåt som vi förstår är bra. Ofta är de rena försvarsmekanismer som resulterar i att vi sätter upp försvar mot att tvingas ta till oss nya tankar och handlingsmönster, även om dessa egentligen inte gör att vi får det sämre. (Gardner & Stern, 2002)

En grupp som är bland de svåraste att påverka är medelålders män. Attityder kan där vara stenhårt rotade och tillsynes omöjliga att förändra. I det fallet blir de vad Freud kallade för ego-defensiva, och syftar till att skydda nån slags ego eller heder snarare än att fatta logiska beslut.

serieEffekt

Men det finns alltid sätt att bryta ner egodefensiva attityder. Mer eller mindre finurliga sätt, som Tomas Olausson visar i senaste numret av Effekt här ovanför.Som avslutning ska jag dock varna för att dra ALLA medelålders män över en kam. Jag jobbar t.ex. ihop med två män runt 60 som visat sig vara väldigt radikala och medvetna! Och det finns gott om tjejer i 20-årsåldern som är konservativa så det stänker om det.

Klimathönan och IPCC-fjädern

Det är lätt att bli förvirrad över allt som cirkulerat kring IPCC (Internationella klimatpanelen, där bland andra vår Chalmersvän Christian Azar är involverad) på senaste tiden. Först var det stulen e-post med professorer som lurades, sen påhitt om att Himalayas glaciärer skulle smälta till 2035, och nu det senaste har man hört om fuffens med skördeminskningar i Nordafrika och hur mycket av Holland som ligger under havsnivån.

IPCCs ordförande Rajendra Pachauri.
IPCCs ordförande Rajendra Pachauri.

Innebär det här att IPCC ska skrotas, att klimatforskare bara bluffar, och att vi kan slänga allt snack om klimatförändringar i Plus-Sverkers soptunna?

Jag försöker göra en sammanställning av kritiken mot IPCC. Här kommer en kortkort sammanfattning. Källor till det jag skriver här är Sveriges Radio Vetenskapsradion, RealClimate.org, the Guardian samt IPCC själva.

De stulna mailen mellan lurendrejeri-forskarna
Ryska hackers fick tag på över 1000 mail mellan brittiska IPCC-forskare, och från dessa har citat som “Kör tricket med att dölja minskningen” florerat i media. Detta är dock lösryckta citat ur en lång mailväxling och syftar på att kompensera osäkerheter i data från årsringar med reella uppmätta temperaturer.

Påhitt om smältande glaciärer till 2035
Detta är ett riktigt fel i IPCCs fjärde rapport. Närmare bestämt två meningar på sidan 493 i del 2. Felaktig referenshantering har gett upphov till denna ganska pinsamma miss, som bland annat orsakats av en feltolkning av året 2350. Dessa två meningar kan dock strykas utan att resten av rapporten påverkas.

Minskade skördar i Nordafrika
IPCC påstår i andra delen av rapporten att vissa skördar kan minska med 50% mellan 2000 och 2020, baserat på en studie av tre nordafrikanska länder. Felet man gjort här är att som huvudkälla använda en kanadensisk rapport som inte gått igenom korrekt akademisk granskning (så kallad peer-review) och därför inte kan anses bekräftad. Siffrorna i denna rapport visade sig också hopblandade.

Hur mycket av Holland ligger under havsnivån?
IPCC påstår felaktigt att över 50% av Holland/Nederländerna riskerar översvämningar eftersom det ligger under havsnivån. Korrekt siffra (som självklart beror av om hur man definierar havsnivå) är ca 25 %. Dock stämmer det att över 50% riskerar översvämning, men detta är på grund av översvämningsrisk av både hav och floder.

Jag tror vi kan vara överens om att delar av IPCC måste skärpa sig vad gäller referenshantering. Men att ifrågasätta klimatpanelens arbete på det stora hela på grund av dessa orsaker ser jag som ganska dumt. För att inte säga väldigt dumt.

Det finns även kritik “åt andra hållet” mot IPCC. Nämligen att man underdrivit riskerna. Ett exempel på detta är det arktiska istäcket, där rapporter från NSIDC (National Snow and Ice Data Center) visar på att den faktiska avsmältningen i arktis går betydligt fortare än vad IPCCs modeller visar. Se figur nedan.

Uppmätt (röd) tjocklek på istäcke jämfört med modellberäkningar. Källa: NSIDC
Uppmätt (röd) tjocklek på istäcke jämfört med modellberäkningar. Källa: NSIDC

15 kr för högt pris på ren luft?

Det var en jätteartikel om trängselskatter i Göteborgsposten häromdagen, på flera sidor. Gissa om jag blev upprörd när jag slog upp tidningen och fick se rubrik och ingress. “Stor guide! Här är smitvägarna!” Ingressen löd ungefär “När GP publicerade kartan över betalstationerna förra veckan vet jag vad ni alla tänkte: Var är smitvägarna?

tingstadstunneln0006-8-bit

Vad är det för jävla vinkling? Hur kan GP, med hedern i behåll, på detta ensidiga och omogna sätt påföra sina läsare åsikten att trängselskatten bara är till för att jävlas med folk? Jag erkänner att jag bara hade tid att skumläsa artiklarna, så jag kan ha missat nåt. Å andra sidan är det ganska många som skumläser artiklar.

En helsida hade rubriken “Hur drabbas du av trängselskatten?”. Där hade man intervjuat 12 bilister, som oroade sig för sina jobbresor, dagisskjutsningar och så vidare. Vad man hade missat var att intervjua en kollektivresenär. Eller cyklist. Eller gångtrafikant. Eller nån med biogasbil.

Att våra barn slipper utsättas för olagligt höga avgasnivåer som orsakar sjukdomar, överkänslighet, allergier, cancer, osv är tydligen helt oviktigt. Det som är viktigt är istället det skandalösa i att deras föräldrar måste betala 15 kr om de väljer att köra dem i bilen till deras dagis.

bilarvroomvroom

Jag är fullt medveten om att det ofta är svårt att använda kollektivtrafiken till vissa platser. Det är just därför som trängselskatterna tillämpas i storstan, inte i Tjuvkil, Halsbäck eller Överkalix. Hur intäkterna från trängselskatterna används är också jätteviktigt. Marieholmstunneln är ett väldigt tveksamt projekt (även om det inte är lika korkat som Förbifart Stockholm). Finge intäkterna gå oavkortat till en förbättrad kollektivtrafik, spårvägar, cykelleder osv vore det väldigt mycket bättre. På så sätt minskar alltså svårigheterna att ta sig till dagis kollektivt eller på annat sätt.

Låt mig avsluta med ett samhällsekonomiskt resonemang. Pendlare, företag, leverantörer, speditörer, osv betalar idag stort genom att ständigt hamna i bilköer. Bensinkostnader, avgaser, slitage och inte minst tidsförluster blir resultatet. Således betalar vi redan en avgift för trängseln. Vi betalar med tid.

Vi kan nu istället välja att betala i pengar istället för tid. Skillnaden, mina damer och herrar, är att pengarna kan investeras i exempelvis kollektivtrafik, medan tiden försvinner för alltid. Rent samhällsekonomiskt är det alltså en väldigt lönsam åtgärd att införa trängselavgifter (Jonas Eliasson, transportforskare på KTH).

Och en sista sak. Det fungerar. Efter införandet i Stockholm såväl som i London, Singapore och andra städer kan vi konstatera att trängselskatten faktiskt är effektiv (Karin Brundell-Freij, konsult och transportforskare).

Brytningstid

vi gräver i berget
med spadar och hackor
i strålskyddsutrustning
och gastäta jackor

vi borrar på natten
vi spränger på dan
urberget skälver
vi letar uran

vi gräver i Sverige
i strålsäker mask
snart har vi framtiden
som i en ask

men kanske vi tvekar
beslutet försvåras
när vi inser att asken
kan vara Pandoras

jonis

Allt fler bolag, svenska och multinationella, söker och får tillstånd att leta uran på svensk mark. Som miljövetare blir man lite beklämd.

Grattis Maria!

Igår offentliggjordes tidningen Miljöaktuellts lista på de 100 “miljömäktigaste” personerna i Sverige. Jag blev jätteglad när jag i morse kom till jobbet och på mailen hade fått hela listan. Den toppades av en av mina idoler: Maria Wetterstrand!

Wetterstrand

Juryns motivering var “Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet”.

Vad det nu innebär att vara “miljömäktig” kan diskuteras. Längre ner på listan fanns även personer som omskrevs i relativt negativa ordalag, som i att de hade makt men missbrukade den.

Hur som helst, de 10 översta personerna på listan var:
1. Maria Wetterstrand, språkrör (mp)
2. Johan Rockström, professor & vd
3. Svante Axelsson, generalsekreterare SNF
4. Anders Wijkman, Tällberg Foundation
5. Ola Alterå, statssekretrare (c)
6. Mikael Karlsson, ordförande SNF
7. Andreas Carlgren, miljöminister (c)
8. Lasse Gustavsson, generalsekreterare WWF
9. Anders Turesson, huvudförhandlare miljödepartementet
10. Christian Azar, professor på Chalmers

Värt att notera är den höga snoppdensiteten på de tio första pristagarna. Längre ner på listan jämnas det dock ut något. Andra roliga människor högt upp på listan är Peter Eriksson, mp (plats 12), Isabella Lövin, mp (plats 13), Pär Holmgren, meterolog (plats 14), Carl Schlyter, mp (plats 15) och Fredrik Reinfeldt, m (plats 16).

Hela listan finns på denna länk.