Jag tog precis en Panodil, med förhoppning om att återigen hamna under 38° feber. Hoppas den hinner verka innan jag skriver nåt heltokigt av misstag.
I GP, jag tror det var i onsdags, stod en ledare med rubriken “Inga snurror på min tomt, tack!”. Den var ganska lång och handlade om att de senaste årens etablering av vindkraft var misslyckad, ineffektiv och borde ersättas av mer kärnkraft. Detta mot bakgrund av en SOM-undersökning som visat på att folk är mindre positiva till vindkraft i kommuner där stora etableringar görs.
Ska jag vara helt ärlig har jag varit ganska sur på GP det senaste, vilket kan göra att jag inte ser helt objektivt på saken. Diss på diss mot förnybar energi, trängselavgifter och alla möjliga utvecklande idéer har publicerats, och fått stå relativt oemotsagda. Hur som helst skrev jag ett svar tillsammans med vännerna och kollegorna Almina och Agneta, och tro det eller ej – det togs faktiskt in. Åtminstone i nedkortad form. Klicka på insändaren för att kunna läsa lättare.
Dessutom tycker jag faktiskt att de gav ett bra svar. De skriver konkret att det inte handlar om att vindkraft är ineffektivt, misslyckat och fungerar dåligt (som det stod i ledaren) utan om att verken anses fula. Bra, då har vi kommit en bra bit. Huspriser sjunker, yes. Ytterligare ett argument som behöver sägas högt, eftersom man sällan erkänner att det är det det handlar om, snarare än vindkraften i sig. Små hus på Tjörns västkust där jag kommer ifrån säljs för 12 miljoner. Det är verkligen för billigt (ironi).
Konkreta värden, ja, det var ett ganska okonkret sätt att skriva det på men det stämmer. En obruten horisont är ett värde. En oförändrad havsnivå likaså. Liksom en säker strålmiljö. Vi har många värden och en del måste vi offra om vi vill leva ett liv med el, fordon och mobiltelefoner. Och inte minst med en elkrävande industri. Inget av det där är självklart att vi behöver.
Miljarderna som läggs på vindkraftsutbyggnad i form av elcertifikat, får GP här att låta som det är statliga miljarder – skattepengar. Elcertifikat går ut på att pengar avsätts från försäljning av el (från elbolagen alltså) för att stödja ny förnybar elproduktion. Det är alltså inget som går från andra sektorer i samhället. Det finns säkert andra investeringar som skulle göra mer samlad nytta för miljön, men att fördela om pengar inom energisektorn från fossilt till förnybart är något som måste göras. Kungliga Vetenskapsakademin har för övrigt fått mycket stark kritik för uttalandet som GP refererar till.
Slutligen ett intressant argument. Att det inte är inom kärnkraftsindustrin som jobb försvinner om kärnkraften läggs ner, utan inom elintensiv industri. Detta är alltså biltillverkning, stål och brytning, får jag anta. Det här är känsligt, men en så överdimensionerad tillverkningsindustri av den typen av produkter är inte långsiktigt hållbart. Även industrin måste ställa om till en hållbar produktion. Detta är lite som att kasta sten i glashus att säga, kort efter att alla möjliga livsuppehållande åtgärder satts in för att hålla liv i en döende bilindustri.
Jag trampar på en del tår här, men jag är inte så kompromisslös som det verkar. Vad jag blir arg på är att en stor stark svensk elintensiv industri för att pumpa ut bilar över hela världen ses som en självklarhet och ett mål. Mängder av människor har jobb inom den industrin och försörjer sig genom den. Men de är inga idioter som inte skulle klara av att anpassa sig till annan tillverkning eller rentav andra arbeten. Många kan rentav fortsätta producera ungefär samma saker, på ett mindre energiintensivt sätt.
Men vi kommer inte att kunna fortsätta “som vanligt”. Vi måste ta nappen ur munnen och förstå att det här handlar om mer än vår industri, mer än om oss, mer än om kärnkraft och vindkraft. Jag vill kunna säga till mina barnbarn att min generation lyckades vända utvecklingen och ge dem ett liv värt att leva. Inte att jag bidrog till att bygga bilar och stapla kärnavfall på hög i 20 år till.
Nu behöver jag en ny Panodil.
