Hur påverkar Facebook våra åsikter?

Nu har det snart gått en månad sedan valet och valresultatet har börjat sjunka in. Någon kanske minns att jag i somras gjorde ett inlägg här på bloggen om resultatet i riksdagsomröstningen på Facebook. Ett resultat som inte var komplett på något sätt, men som pekade åt ganska skumma håll.

I tabellen nedan kan man se skillnaden mellan ”valresultatet” på Facebook (Valappen) och det slutgiltiga resultatet i riksdagsvalet. I kolumnen till höger visas skillnaden.

Bild-3

Det finns fler intressanta grejer att se om man tittar på de här skillnaderna. Störst differens i procent räknat är det för sossarna och sverigedemokraterna. Sossarna fick drygt tio procentenheter mer i det riktiga valet än på Facebook, medan sverigedemokraterna fick drygt tio procentenheter mer i Facebook-omröstningen.

Hur kommer det sig att vi röstar så olika på Facebook och i verkligheten? Är det samma personer som röstar, eller är vissa grupper överrepresenterade i Facebookomröstningen? Om jag minns rätt röstade ungefär 150 000 människor via Facebook, vilket är mindre än två procent av den svenska befolkningen. (Och dessutom tror jag att det var fullt möjligt för personer från andra länder att rösta, bara man kunde tolka svenskan).

Att piratpartiet har åtta gånger fler Facebook-röster än riktiga röster kan ju tolkas som ett tecken på att personer som sympatiserar med piratpartiet i högre grad är aktiva på forum som Facebook, än personer som sympatiserar med exempelvis sossarna.

SD fick en tre gånger högre siffra i Facebookomröstningen än i riksdagsvalet. Att sverigedemokrater är mer internetforumsaktiva än genomsnittet känns inte lika lättköpt som att piratpartister är det, men uppenbarligen verkar det vara så.

För ett par år sedan var jag positiv till idén att man skulle kunna rösta via internet eller exempelvis sms (deklarera kan man ju göra på alla möjliga sätt) men efter att ha sett de här siffrorna blir jag väldigt osäker. På samma sätt som att jag numera inte är lika positiv till att införa rösträtt från 16 års ålder som jag var för fem år sedan.

Stå vid spisen och föda barn

Min kompanjon och ex-sambo Isabel var på besök igår kväll. Vi drack te och slaktade dikter. Men det var inte det jag tänkte fokusera på i det här inlägget.

Isabel går numera på Kvinnofolkhögskolan på Masthuggstorget. I samband med valet hade de haft en debatt på skolan där de etablerade politiska partierna deltog, inklusive Sverigedemokraterna. Debatten hade rört genus- och jämställdhetsfrågor. Det slog mig att jag inte visste så mycket om Sverigedemokraternas åsikter i andra frågor än invandrings- och säkerhetsfrågor. Har de ens några andra åsikter?

Uppenbarligen har de det. I deras principprogram hittar man formuleringar som ”Förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden. Familjen är samhällets innersta kärna och själva förutsättningen för den mänskliga fortplantningen, vilken överallt utgör grunden för respektive nations fortlevnad.” och ”Sverigedemokraterna anser … att kommunerna inte skall bedriva barnomsorg, utifrån ett genusperspektiv, där olikheterna inte tillåts.”

Jag låter här bli att kommentera, och lämnar det till läsarna. Vill dock tipsa om en kort film, som visserligen inte är det minsta objektiv, men som på ett ironiskt (och ganska elakt) sätt illustrerar innehållet i SDs principprogram. Filmen är gjord av elever på Kvinnofolkhögskolan.

Och som bonus kommer här ett inlägg från Soran Ismails videoblogg.

Stormens öga

Nu är det dags. Vallokalerna är öppna i två och en halv timme till. Jag kom till vallokalen i Sannaskolan halv åtta i morse för att lägga ut valsedlar, och stod sedan och delade ut valsedlar till väljare fram till ett, då jag blev avlöst. Sedan ett kortare pass mellan tre och halv sex.

Det är intressant hur representanterna för de olika partierna står där, sida vid sida, utanför vallokalen. Jag har varit med om det några gånger nu. Det råder någon slags eggad vapenvila. Ett tyst, outtalat samförstånd mellan partierna, faktiskt på ett ganska kamratligt sätt.  I det här valet var det så tydligt att V, S och MP var del i de rödgröna, så det var mer lagkänsla på så sätt än vad jag upplevt innan. Sen är ju Majorna inte den borgerligaste stadsdelen i stan, så det märktes väldigt tydligt hur de rödgröna valsedlarna gick åt betydligt snabbare än de borgerliga.

Det första jag lade märke till när jag kom till vallokalen i morse var en sverigedemokratisk valaffisch precis utanför. Jag hade för mig att det fanns någon slags regel som sade att propagandamaterial inte fick finnas i direkt anslutning till vallokalen, men valförrättarna visste inte. De andra partierna visste inte heller, så jag bestämde mig för att ägna mig åt lite civil olydnad. På väg bort mot affischen (som var bakom en knut från ingången till vallokalen) träffade jag på en äldre herre med mustasch, som jag hälsade på. Framme vid affischen klättrade jag upp i lyktstolpen den satt i, lyckades tyvärr inte slita ner den, men tryckte istället upp den i lövverket på trädet som stod bredvid, så att den knappt syntes. När jag kom tillbaka till vallokalen såg jag att mustaschmannen stod och delade ut SD-valsedlar. Det outtalade, kamratliga samförståndet hade ändrats något.

Tja, sen stod jag, med undantag för en kort paus mitt på dagen, fram till ungefär halv sex. Förbereder mig nu för valvakan med partiet ikväll inne i stan. Hoppas det ska bli trevligt! Jag håller verkligen tummarna för valresultatet.

Lite om igår: Vi hade en jättelyckad cykeldemonstration med ca 500 deltagare, som cyklade upp och ner längs Avenyn och Engelbrektsgatan. Biltrafiken var avstängd men kollektivtrafiken flöt på obehindrat. Min roll i det hela var att spela på en av de scener som uppförts i samband med demonstrationen.

63045_439449120749_651485749_4885769_3695042_n

Det var en enormt rolig spelning! Jag spelade i tre omgångar; när demonstrationen startade, under tiden, och när folk återvänt till Bältesspännarparken. Sedan hängde jag med Almina och Rickard på valfinalen på Götaplatsen, lyssnade på Mona och Lars och Maria och gänget, och drog till slut hem till Majorna. Här nedan är några bilder från eftermiddagen.

Rickard var säkerhetsbiff.
Rickard var säkerhetsbiff.
Kia Andreasson cyklar mp-cykelvagnen med en trumpetare i (som var del av ett jättesvängigt cyklande klezmerband!)
Kia Andreasson cyklar mp-cykelvagnen med en trumpetare i (som var del av ett jättesvängigt cyklande klezmerband!)
Mitt bland alla "vanliga" cyklar syntes en "BarBike", en kombination mellan cykel, spårvagn och bar. Med konduktör och allt.
Mitt bland alla ”vanliga” cyklar syntes en ”BarBike”, en kombination mellan cykel, spårvagn och bar. Med konduktör och allt.
Mona, Maria och Lars. Maria diggar jag ju stenhårt sedan innan, men jag måste säga att även Mona och Lars vann mitt förtroende under eftermiddagen.
Mona, Maria och Lars. Maria diggar jag ju stenhårt sedan innan, men jag måste säga att även Mona och Lars vann mitt förtroende under eftermiddagen.
Nationalteatern! Med Leif Pagrotsky på tamburin!
Nationalteatern! Med Leif Pagrotsky på tamburin!

Alla fotona togs av Almina Isberg.

Vem är det som röstar på Sverigedemokraterna?

En fråga jag oftar ställer mig är vem som egentligen röstar på främlingsfientliga partier. Är det skinnskallar? Landsbygdsbor? Adliga? Blonda och blåögda? Folk jag inte känner? Nära vänner? Kurskamrater? Lärare? Min familj? Din familj?

Någon måste det ju vara, eftersom sverigedemokraterna kom upp i ungefär 3,6 procent i senaste SIFO-mätningen jag kollade. Om vi förutsätter att dessa 3,6 procent är jämnt utspridda i befolkningen bör alltså var tjugoåttonde person jag känner rösta på SD. Säg att jag har 556 vänner (såna uppskattningar är lätta att göra i detta Facebook-tidevarv…). Det innebär att 20 av dessa är sverigedemokrater.

sd

Går det då att göra några generaliseringar över vad som kännetecknar en person som röstar brunt? Faktum är att det finns viss statistik. Exempelvis är det vanligare bland outbildade och lågavlönade. Det är också vanligare i områden där invandrartätheten är låg.

Källan till de här uppgifterna är en dokumentär som sändes i TV4, av journalisten Lena Sundström. Hon har rest runt i Sverige och intervjuat personer som säger sig rösta på Sverigedemokraterna, och försökt få svar på vad som driver dem, vilka frågor de tycker är viktiga, och hur de tänker.

Jag lyckades inte se dokumentären på TV4.se, men den finns att se på YouTube, i fem delar. Första delen hittar du på den här länken, eller i rutan här nedanför.

Förresten, jag spelar på Café Dubbelgöken ikväll! Tillsammans med Tobias Erehed och Christina Kjellsson! Kom och lyssna! Mer info i ett tidigare inlägg.

Läskigast hittills

Ja, det här inlägget var ju OCKSÅ utlovat att handla om vår fantastiska revy, som totalt lyfte taket på Studenternas Hus igår kväll, men eftersom jag råkade få syn på en enormt läskig sak (samt att jag glömde kameran på Studenternas Hus…) får det skjutas upp återigen till nästa inlägg.

Nu till vad det gäller. Om utskicket från enfrågepartiet Vägvalet var dummast hittills, så är Sverigedemokraternas valfilm förmodligen läskigast hittills. I korthet går den ut på att en (vit) pensionär skyndar med sin rollator genom ett dunkelt rum, och blir omsprungen av ett stort antal kvinnor i burka, vilket förmodligen ska symbolisera hur stackars hjälplösa svenskar (hörde på Ekot häromdan att svenska pensionärer statistiskt sett är bland de mest välbeställda grupperna) sugs ut av rovgiriga invandrare.

Bild-2

Bilden ovan är från ett danskt nyhetsprogram, där det dessutom framgick att filmen producerats i Danmark. Förklaringen till detta var tydligen att man inte hittat något svenskt produktionsbolag som ville ställa upp på att producera den, något som förvisso känns rätt bra.

Vad gäller filmen i sig så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Den är så uppenbart överdriven att jag har svårt att se nån större del av svenskarna ta den på allvar. Sverigedemokraterna har kommit så långt som de kommit eftersom de lyckats sprida en bild av sig själva som det rumsrena, trevliga myspartiet, snarare än den hailande skinnskallekultur de är sprungna ur. Men jag undrar om de inte sätter krokben för sig själva med den här filmen. De visar för mycket av sin underliggande rasism, och jag tror, åtminstone hoppas, att det kommer att stjälpa dem mer än vad det hjälper.

TV4 har dock valt att censurera filmen, men ändå sända den. Jag är inte säker på att jag håller med. Hundratusentals människor kommer (undertäcknad inräknad) kommer troligen att söka runt på YouTube tills de hittar den ocensurerade versionen, vilket ger en förbjudet-och-spännande-faktor till det hela.

Avslutningsvis fick jag ett tips om en annan YouTubefilm från min vän Emma, där ingen mindre än självaste Hitler reagerar mot filmen!

Åh, är det så jag tycker!

Fick ett tips på Göran Hådéns blogg om valpejl.se, en sida som drivs av Sveriges Radio och SVT, där man kan få en massa rolig info om partier, riksdagskandidater, och vem som tycker som en själv i olika frågor. Det finns framförallt ett test man kan göra, och sedan kan man se hur mycket ens egna åsikter ”matchar” olika partiers och kandidaters. Såhär blev mitt resultat, om man tittar på de olika partierna.

45026_422627957492_634582492_5301268_3607708_n

Det var väl inte sådär jätteoväntat resultat. Det som är intressant är att FI hamnar så högt. Men det är klart, i deras profilfrågor håller jag med dem till 100% procent. Att SD hamnar lägst är inte heller så förvånande. Men frågorna i testet var, trots att de var så många som 50 ganska icke-kontroversiella.

Hmm, undrar om FI skulle passa i en rödgrön regering? Det vore lite spännande faktiskt.

Man kunde också få fram vilka kandidater som bäst matchade ens åsikter. Där blev jag desto mer förvånad, mest positivt kanske, av att de tre översta kandidaterna alla om ifrån olika partier.

44487_422628672492_634582492_5301275_7759184_n

En annan intressant grej är också att de översta fem kandidaterna alla är kvinnor, men med en ålder varierande mellan 27 år (min vän Lise Nordin) och 62 år (Gudrun Schyman!)

Hörde dessutom ryktas (ingen källa tyvärr) att en SIFO-undersökning hade visat att SD inte skulle komma in i riksdagen om det var val idag. Nästan så man blir tårögd av glädje.

Nåt som gör mig skraj

Det här gör mig faktiskt skraj. Jag röstade i en sån här Facebook-undersökning om vilket parti man ville skulle vinna riksdagsvalet. Och efteråt fick man se resultatet av rösterna från de ~ 90000 som röstat hittills. Moderaterna låg överst. Känns väl sådär halvbra. Sossarna på andraplats. Föga överraskande. Men, på tredje plats, med 18 % av rösterna – Sverigedemokraterna!

Arton procent! Hallå liksom!? Har en femtedel av Sveriges befolkning gått och blivit främlingsfientliga över en natt?!?

Nä, naturligtvis är det inte så. Som min vän Sofie korrekt påpekade är ett resultat i en app på Facebook långt ifrån ett riksdagsvalresultat. Men något säger det.

Moderaterna är större än i undersökningarna. Fler konservativa på Facebook än i samhället i övrigt? Har lite svårt att tänka mig det, men möjligen… Spontant hade jag väl gissat att ett parti som piratpartiet skulle ha ökat kraftigt, men de låg på relativt höga, men inte häpnadsväckande, 6%. Lite besviken konstaterar jag att Fi ligger väldigt lågt.

Det som verkligen slår mig är SDs resultat. Går man in och tittar på de yngsta röstande, de under 18 år (och jag tror att minimiåldern på Facebook är 16 år, möjligen 15) så har SD inte mindre än 30% av rösterna.

Skarmavbild 2010 07 03 Kl  22 59 13

Innebär detta att var tredje person mellan ~15 och 18 år röstar brunt? Som tur är tror jag inte att det är så illa. Att klicka på en knapp på Facebook är något helt annat än att ta ställning i ett organiserat val. Man impulsröstar, tänker inte igenom vad man röstar på, och påverkas av tillfälliga budskap på ett helt annat sätt än i ett traditionellt val. Kanske är det också, som någon påstod, så att SD aktivt främjar sig själva i den här typen av röstningar på ett annat sätt än andra partier. SD är till exempel det enda parti som jag sett annonsera på Facebook i år.

Jag har ett tag funderat på om internet- eller sms-röstning kan vara ett bra alternativ för våra demokratiska val. Ett sätt att få folk som generellt inte engagerar sig att faktiskt rösta. Men nu tvekar jag. Jag tvekar också till något som jag varit positivt inställd till tidigare; att införa rösträtt från 16 års ålder.

Är det så att folk födda mellan 92-95 där omkring saknar historisk anknytning till främlingsfientliga partier? Hur kommer det sig att man går på ”trygghet, tradition, svenskhet”-snacket? Vad har den här åldersgruppen som inte 50-plussarna har? Eller, vad saknas?

Jag såg nåt liknande resultat i ett ”val” på Lunarstorm för några år sedan. Och det var om inte ännu mer nedslående. Då tänkte jag att på Lunar, med sitt omåttligt oseriösa upplägg, kan man inte dra några som helst slutsatser. Men Facebook speglar, antar jag, den verkliga befolkningen lite bättre, är jag rädd.

Hur som helst. Såna här siffror gör mig skraj. Exakt vad de säger vet jag inte, men de gör mig skraj.