politik – Sida 7 – Emanuel Blume

Rödluvan har skaffat skjutvapen

Jag antar att många är trötta på debatten om vargjakten. De flesta säger samma sak: Lämna vargarna i fred! Ändå framhärdar regeringen i sitt beslut; att ytterligare 20 vargar ska skjutas i år.

Jag är miljövetare, inte biolog. Så mina kunskaper om artdynamik och populationsekologi är inte i toppklass. Men… vi har 150-200 vargar i Sverige. Av dem vill vi skjuta 20 st (förra året sköt vi 28, i alla fall officiellt). För att skjuta dessa 20 vargar hade 7215 jägare anmält sig den 17 januari. 7215 jägare. Mot 20 vargar. Helt sportsligt känns det inte riktigt.

Lite ironiskt är det allt att vargjakten började 2010, det internationella året för biologisk mångfald. Inte undra på att EU blir sura på lilla Sverige, som tror att det är så miljömedvetet och bra på alla sätt och vis. Om man jämför med pandan, som blivit en symbol för utrotningshotade djur (vargen klassas som starkt utrotningshotad i Sverige) så ser man hur slående skillnaden är. Det finns under 1000 pandor kvar i Kina, och där ordnar man reservat, har kampanjer osv. I Sverige ger vi order om att skjuta 20 av våra 150-200 vargar. Det roliga är att vi skrattar åt Kina för deras kommunistiska och hänsynslösa icke-demokrati. Ändå är det vi, det demokratiska Sverige, som skjuter våra utrotningshotade djur, trots att människor över hela landet protesterar.

Vad är det då för skillnad på vargen och pandan? Jo, pandan är söt. Det är inte vargen. Vargen är med i mängder av folksagor (som Rödlovan) som grym, elak och hänsynslös. Även i moderna filmer, som Sagan om Ringen, vampyrfilmer, osv finns vargen med som en mördare.

Men i verkligheten har ingen dödats av varg i Sverige sedan 1821. Vargarna själva däremot, har jagats och lemlästats i hundratals, tusentals år, för den bild av sig själva de fått i våra folksagor.

Argumentet att de måste skjutas för att de är farliga för jägarnas hundar känns bara fånigt. Har vi blivit så ignoranta så vi tycker att vi är de enda som har rätt att döda i skogen? Att det är vår rätt att kunna gå ut och ta livet av djur, men att de inte ska få utgöra något hot mot oss?

Ibland blir man trött.

”Jag är fan 19 och betalar skatt!”

Jag var med om en ganska jobbig grej igår. Jag tog trean från Godhemsgatan till Marklandsgatan, och längre bak i vagnen satt ett gäng killar och var allmänt störiga. Vagnen var långt ifrån full, men jag skulle gissa att det ändå satt runt 15-20 människor där.

Plötsligt började några av killarna, som jag först uppfattade som ganska små, kanske i 15-årsåldern, att skruva ur lamporna i taket av vagnen. De klättrade upp på säten och ledstänger och lampa efter lampa slocknade. Vid det här laget satt resten av passagerarna i vagnen bara och stirrade tomt rakt fram. Även de som satt på de säten som killarna klättrade upp på. Jag tyckte det kändes så oerhört dumt, och frågade, ganska högt, vad de egentligen höll på med.

Ingen svarade. Jag såg att ett par av dem hade dragit upp halsdukarna över näsan och dragit ner mössan i pannan så bara ögonen syntes. Jag ropade igen, denna gången högt och ganska hårt, ”Vad fan sysslar ni med?” och de började bli ganska hotfulla. En av dem kom fram till mig och mer eller mindre skrek i ansiktet på mig ”Jag är fan 19 år och betalar skatt!”

Samtidigt började de banka hårt på rutorna längre bak i vagnen. Jag vände mig om och ropade något i still med ”Lägg ner det där nu!” när en av rutorna krossades och det flög glassplitter i halva vagnen. De skrek en massa saker tillbaka, men jag kunde inte uppfatta vad. Nu efteråt tror jag att jag var i nåt slags chocktillstånd. Eventuellt krossade de en ruta till, men de verkade ha fått kalla fötter, för när vagnen stannade vid nästa hållplats sprang allihop därifrån.

Ingen sa nåt på vagnen. Inte vad jag lade märke till i alla fall. De som suttit på säten där det hamnat glassplitter flyttade sig bara till andra säten.

Det kändes så konstigt. Jag vet inte om det bara var korkat eller hade med nåt slags civilkurage att göra, men jag kunde bara inte sitta tyst och stirra rakt framför mig medan de höll på. Jag betalar också skatt! Och jag betalar fanimej inte skatt för att nån nittonåring med halsduk i ansiktet ska roa sig med att slå sönder spårvagnsrutor!

Spårvagnen är en del av MIN stad som jag är delägare i. De som slår sönder den är också delägare i den, men innebär det att de har rätt att slå sönder sin del? Någon kanske skulle hålla med dem om att de faktiskt har det.

Pratade lite om det med några vänner senare under kvällen. Hade en sådan sak hänt för 15 år sedan? 40 år sedan? 5 år sedan? Är ungdomar idag våldsammare än då? Och om så är fallet, varför? Jimmie Åkesson hade förmodligen haft ett ganska konkret svar på frågan. Men trots att flera av killarna på spårvagnen var maskerade såg de helt svenska ut och hade ingen form av brytning.

En bild jag har av ungdomsböcker från 50-60-talet är när någon tonårig slyngel gör något otyg, t.ex. på ett tåg eller en buss, och direkt blir tillrättavisad av auktoritära äldre män som i horder går till attack mot ynglingen. Var det någonsin så i verkligheten? I så fall, var är de herrarna nu?

Kan du knäcka det här?

Nu reser jag till Uppsala för att skriva, och stannar där några dagar. Kommer inte att ha tillgång till internet, så bloggen kommer att vara tyst fram till söndag ungefär, då jag borde ha kommet hem igen. Det kanske den mår bra av, för övrigt…

Under tiden får ni några anagram att klura på. Vad döljer sig bakom följande ordkombinationer?

Terapicentret

Egoisterna medverkar

Reptilkofta

Roade tarmen

Tapiren är svett

Etta ritar pip

Demokratins krater

Claes’ romantikoreda

Intimfiskets initiativ

Tapir i mjölet

Det är kul med anagram! Ha det bra så länge.

Ett tips om ni mot förmodan skulle sakna att läsa nya fåniga inlägg på den här bloggen varje dag är att lyssna på senaste numret av Slottspod (astronomiradioprogrammet som jag är med i), som är riktigt trevligt och intressant, om jag får säga det själv! Handlar om infångad antimateria, mikrober på Mars och lite annat smått och gott. Klicka här för att lyssna.

Hej så länge!

Hur påverkar Facebook våra åsikter?

Nu har det snart gått en månad sedan valet och valresultatet har börjat sjunka in. Någon kanske minns att jag i somras gjorde ett inlägg här på bloggen om resultatet i riksdagsomröstningen på Facebook. Ett resultat som inte var komplett på något sätt, men som pekade åt ganska skumma håll.

I tabellen nedan kan man se skillnaden mellan ”valresultatet” på Facebook (Valappen) och det slutgiltiga resultatet i riksdagsvalet. I kolumnen till höger visas skillnaden.

Det finns fler intressanta grejer att se om man tittar på de här skillnaderna. Störst differens i procent räknat är det för sossarna och sverigedemokraterna. Sossarna fick drygt tio procentenheter mer i det riktiga valet än på Facebook, medan sverigedemokraterna fick drygt tio procentenheter mer i Facebook-omröstningen.

Hur kommer det sig att vi röstar så olika på Facebook och i verkligheten? Är det samma personer som röstar, eller är vissa grupper överrepresenterade i Facebookomröstningen? Om jag minns rätt röstade ungefär 150 000 människor via Facebook, vilket är mindre än två procent av den svenska befolkningen. (Och dessutom tror jag att det var fullt möjligt för personer från andra länder att rösta, bara man kunde tolka svenskan).

Att piratpartiet har åtta gånger fler Facebook-röster än riktiga röster kan ju tolkas som ett tecken på att personer som sympatiserar med piratpartiet i högre grad är aktiva på forum som Facebook, än personer som sympatiserar med exempelvis sossarna.

SD fick en tre gånger högre siffra i Facebookomröstningen än i riksdagsvalet. Att sverigedemokrater är mer internetforumsaktiva än genomsnittet känns inte lika lättköpt som att piratpartister är det, men uppenbarligen verkar det vara så.

För ett par år sedan var jag positiv till idén att man skulle kunna rösta via internet eller exempelvis sms (deklarera kan man ju göra på alla möjliga sätt) men efter att ha sett de här siffrorna blir jag väldigt osäker. På samma sätt som att jag numera inte är lika positiv till att införa rösträtt från 16 års ålder som jag var för fem år sedan.

KÄLLSORTERA ELLER DÖ!!!

Det finns olika sätt att sprida ett budskap. Det här med att få människor att förstå att vi måste göra något åt vår livsstil om vi inte ska fucka upp den här planeten kan sägas på en miljon olika sättl. På 70-80-talen försökte forskare och hippies sprida budskapet, men misslyckades. Det var antingen för flummigt med för mycket färgglada blommor och fredsmärken, eller för svårt att ta in för gemene kvinna och man.

Sen fortsatte det med lite aktivister, miljöpartister och ännu fler forskare på 90-talet, men det ansågs ligga för långt från det etablerade ekonomiska systemet. Vi hade inte råd att anpassa oss, och dessutom, det förstår väl vem som helst att människan inte kan påverka klimatet.

På 2000-talet kom plötsligt en snabbkäftad ex-presidentkandidat vid namn Al Gore (kan översättas med ”helt blodigt” med lite god vilja) och spelade in en bästsäljande föreläsningsfilm där han åkte hiss framför en powerpointpresentation, och VIPS! Med ens greppade människor världen över allvaret i det hela.

Det är en helt lätt att sätta fingret på exakt vad det är som faktiskt når fram och får människor att engagera sig, men häromdan sprang jag på ett exempel på hur man nog inte ska gå tillväga i första hand. Det är klimatkampanjen 10:10 som tagit fram en reklamfilm (med manus av Richard Curtis, som gjort brittiska humorfilmer som Black Adder och Notting Hill) med titeln ”No Pressure”. I den ställs ett antal grupper av människor inför valet att göra förändringar i sina dagliga rutiner, som att exempelvis cykla istället för att åka bil till skolan. På Monthy Python-liknande brittiskt manér sprängs sedan de som vägrar engagera sig till blodig sörja (all gore) genom en knapptryckning. Här är filmen:

Min första reaktion när jag såg filmen var nog ganska representativ: Blöööääärk, osmakligt. Och det står jag väl visserligen fast vid, men ju mer jag funderade på det insåg jag att den tangerar saker som är jävligt viktiga. Titeln, ”No Pressure”, återkommer flera gånger i den 4 minuter långa filmen, just för att illustrera något av en feghet/konflikträdsla hos den som försöker sprida budskapet bland sina elever/medarbetare/vänner. Det känns väldigt på pricken för hur det ofta är i verkligheten. Man vågar inte säga något som får folk att reagera negativt (Jämför med t.ex. Alliansens klart-ni-får-behålla-bilarna-vi-vill-bara-ta-bort-utsläppen-retorik).

Här drar man det hela till sin spets genom att säga att ”Känn ingen press, ni gör som ni vill” och sedan brutalt spränga sagda personer i luften. Förmodligen inget bra budskap till personer som man försöker övertyga (filmen har dragits tillbaka och kampanjen bett om ursäkt) men en grymt intressant och faktiskt ganska på-pricken illustration av hur det faktiskt är. Men en touch av smaklös brittisk humor.

Stå vid spisen och föda barn

Min kompanjon och ex-sambo Isabel var på besök igår kväll. Vi drack te och slaktade dikter. Men det var inte det jag tänkte fokusera på i det här inlägget.

Isabel går numera på Kvinnofolkhögskolan på Masthuggstorget. I samband med valet hade de haft en debatt på skolan där de etablerade politiska partierna deltog, inklusive Sverigedemokraterna. Debatten hade rört genus- och jämställdhetsfrågor. Det slog mig att jag inte visste så mycket om Sverigedemokraternas åsikter i andra frågor än invandrings- och säkerhetsfrågor. Har de ens några andra åsikter?

Uppenbarligen har de det. I deras principprogram hittar man formuleringar som ”Förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden. Familjen är samhällets innersta kärna och själva förutsättningen för den mänskliga fortplantningen, vilken överallt utgör grunden för respektive nations fortlevnad.” och ”Sverigedemokraterna anser … att kommunerna inte skall bedriva barnomsorg, utifrån ett genusperspektiv, där olikheterna inte tillåts.”

Jag låter här bli att kommentera, och lämnar det till läsarna. Vill dock tipsa om en kort film, som visserligen inte är det minsta objektiv, men som på ett ironiskt (och ganska elakt) sätt illustrerar innehållet i SDs principprogram. Filmen är gjord av elever på Kvinnofolkhögskolan.

Och som bonus kommer här ett inlägg från Soran Ismails videoblogg.

Partierna du inte visste fanns

Det är spännande det här med demokrati. Förutom våra ”vanliga” partier finns ju lite småpartier på riksnivå. Dels faktiska registrerade partier, med egna valsedlar, med kända namn som Piratpartiet och Feministiskt Initiativ, och mer okända som Spritpartiet, Befolkningspartiet och Li Yu Chen Anderssonpartiet.

Men riktigt spännande blir det inte förrän man undersöker vilka partier som INTE beställt några röstsedlar, men som folk ändå röstat på. Vad sägs till exempel om att rösta på

• Fantomen
• Kungen
• Bamsepartiet
• Gud (!)
• Hammarby IF
• Sexualdemokraterna
• HUNDPARTIET – Hunden, människans bästa vän
• Bronsålderspartiet
• Jan Lennartssons röda byxparti
• Tji fick ni! (Från mitt eget valdistrikt!)
• Putsa Reinfeldts flint-partiet

…och så vidare. Ibland undrar man. Och till och med jag inser att det faktiskt finns konstigare partier än Vägvalet.

Spex, drugs and rock n’ roll!

Så börjar den kommande spexproduktionen dra igång på allvar (nanokort beskrivning av spex för den som undrar: humoristisk studentikos teater på ett historiskt eller litterärt tema med mycket improvisation). Den här gången kommer jag inte att stå på scenen, utan vara med som sångpedagog. Just den rollen har också gjort att jag suttit med i juryn som ska välja ut vilka sökande skådespelare som ska vara med i ensemblen. Ett grymt svårt jobb, eftersom vi haft ett 20-tal sökande, varav väldigt många hade otroligt starka kvaliteter. Det är jobbigt att välja bort folk som är bra.

Men nu börjar det alltså bli dags. Vad spexet handlar om är än så länge hemligt, men det kommer att bli ruskigt bra, kan jag avslöja redan nu.

Vad som inte är hemligt är att jag imorgon ska intervjuas i Göteborgs studentradio, K103. Så ställ in radion på 103,1 MHz imorgon vid tretiden och hör mig prata spex med representanter från våra systerspex, Medicinarspexet och Veraspexet.

(Bilden är ifrån höstrevyn Valet och Kvalet, som vi satte upp i början av september.)

Baksmälla

Det är måndag morgon. S öppnar långsamt sina rödsprängda ögon. Vad hände egentligen igår natt? Huvudet dunkar. Endast fragment av gårdagen finns kvar i minnet. Ropande människor. Olikfärgade lappar. Någon som gråter. Någon annan som skvätter champagne. Siffror. 30,8. 30,0. 7,2. 5,6.

S vänder sig om i sängen. Bredvid henne ligger en främmande man. Han har svarta glasögon och kostym. Hon minns hans skånska dialekt från kvällen innan.

Med ens klarnar allt. Vilken jävla baksmälla. Hon sätter sig upp i sängen. Luften är tjock och svår att andas. Plötsligt ropar D från rummet bredvid.

”Sverige? Är du vaken?”

S gnuggar sig i ögonen.

”Jag är vaken, Danmark.” kraxar hon.

D ställer sig i dörröppningen.

”Välkommen i klubben!” säger D.

Ungefär sådär kändes det att vakna igår morse. Det faktum att mitt eget parti gjort sitt historiskt bästa val någonsin kändes helt överskuggat av att vi nu har ett främlingsfientligt parti i riksdagen.

Det här diskuteras över hela landet just nu, så jag behöver inte ta upp det mer på den här bloggen. Faktum är att det kanske varit lite väl mycket val och politik på sistone.

Hur som helst. Det som är gjort är gjort och det är dags att jobba efter nya förutsättningar.

En sak är säker. Vi kommer inte att hålla tyst om vad vi tycker om rasism. Vi kommer inte medverka till främlingsfientliga beslut. Sverige är och har alltid varit ett mångkulturellt land.

Stormens öga

Nu är det dags. Vallokalerna är öppna i två och en halv timme till. Jag kom till vallokalen i Sannaskolan halv åtta i morse för att lägga ut valsedlar, och stod sedan och delade ut valsedlar till väljare fram till ett, då jag blev avlöst. Sedan ett kortare pass mellan tre och halv sex.

Det är intressant hur representanterna för de olika partierna står där, sida vid sida, utanför vallokalen. Jag har varit med om det några gånger nu. Det råder någon slags eggad vapenvila. Ett tyst, outtalat samförstånd mellan partierna, faktiskt på ett ganska kamratligt sätt. I det här valet var det så tydligt att V, S och MP var del i de rödgröna, så det var mer lagkänsla på så sätt än vad jag upplevt innan. Sen är ju Majorna inte den borgerligaste stadsdelen i stan, så det märktes väldigt tydligt hur de rödgröna valsedlarna gick åt betydligt snabbare än de borgerliga.

Det första jag lade märke till när jag kom till vallokalen i morse var en sverigedemokratisk valaffisch precis utanför. Jag hade för mig att det fanns någon slags regel som sade att propagandamaterial inte fick finnas i direkt anslutning till vallokalen, men valförrättarna visste inte. De andra partierna visste inte heller, så jag bestämde mig för att ägna mig åt lite civil olydnad. På väg bort mot affischen (som var bakom en knut från ingången till vallokalen) träffade jag på en äldre herre med mustasch, som jag hälsade på. Framme vid affischen klättrade jag upp i lyktstolpen den satt i, lyckades tyvärr inte slita ner den, men tryckte istället upp den i lövverket på trädet som stod bredvid, så att den knappt syntes. När jag kom tillbaka till vallokalen såg jag att mustaschmannen stod och delade ut SD-valsedlar. Det outtalade, kamratliga samförståndet hade ändrats något.

Tja, sen stod jag, med undantag för en kort paus mitt på dagen, fram till ungefär halv sex. Förbereder mig nu för valvakan med partiet ikväll inne i stan. Hoppas det ska bli trevligt! Jag håller verkligen tummarna för valresultatet.

Lite om igår: Vi hade en jättelyckad cykeldemonstration med ca 500 deltagare, som cyklade upp och ner längs Avenyn och Engelbrektsgatan. Biltrafiken var avstängd men kollektivtrafiken flöt på obehindrat. Min roll i det hela var att spela på en av de scener som uppförts i samband med demonstrationen.

Det var en enormt rolig spelning! Jag spelade i tre omgångar; när demonstrationen startade, under tiden, och när folk återvänt till Bältesspännarparken. Sedan hängde jag med Almina och Rickard på valfinalen på Götaplatsen, lyssnade på Mona och Lars och Maria och gänget, och drog till slut hem till Majorna. Här nedan är några bilder från eftermiddagen.

Kia Andreasson cyklar mp-cykelvagnen med en trumpetare i (som var del av ett jättesvängigt cyklande klezmerband!)

Mitt bland alla "vanliga" cyklar syntes en "BarBike", en kombination mellan cykel, spårvagn och bar. Med konduktör och allt. — Mitt bland alla ”vanliga” cyklar syntes en ”BarBike”, en kombination mellan cykel, spårvagn och bar. Med konduktör och allt.

Mona, Maria och Lars. Maria diggar jag ju stenhårt sedan innan, men jag måste säga att även Mona och Lars vann mitt förtroende under eftermiddagen.

Nationalteatern! Med Leif Pagrotsky på tamburin!

Alla fotona togs av Almina Isberg.