miljö – Sida 10 – Emanuel Blume

Vi åker tillsammans!

I väntan på det perfekta kollektivtrafiksystemet har jag hittat en jättesmidig liten webbtjänst, som går ut på att underlätta samåkning mellan olika städer i Sverige. Så här kommer lite reklam. Tänk dig att du befinner dig i Uddevalla och vill åka till Örebro, bussbiljetterna är slut och tågen svindyra. Du går in på http://www.samtrip.se/ och ser att Lisa ska åka just mellan Uddevalla och Örebro. Du klickar i att du vill åka med och – vips! – You got yourself a ride!

Tjänsten är gratis och verkar väldigt seriös och trevlig. Om du har bil och ska åka nånstans och har platser kvar i bilen fyller du i det, så kan folk som ska åka samma väg fråga om de får följa med. Man kan också fylla i om det kostar något, t.ex. 100 kr per passagerare, som oftast betalas kontant till föraren.

Gå till http://www.samtrip.se/ och bli medlem nu! Så ska vi se till att vara mer än 1,4 personer per bil i genomsnitt framöver! (Men glöm inte att tåg och cykel är de hållbaraste och roligaste sätten att resa i Sverige.)

Spotta ut kärnorna

OK, läget är såhär:

Sverige och de flesta svenska politiker har ÄNTLIGEN insett att vi måste minska vårt överdrivna energislöseri. Produktionsföretag har insett det, organisationer, privatpersoner, you name it. Nya tekniska produkter ploppar upp hela tiden, med allt mindre effektbehov. Bra va?

Ja, det är faktiskt en jättebra utveckling! Så långt. Det är oerhört smart av oss att minska vår energianvändning, inte bara av miljöskäl, utan även av ekonomiska, sociala och hälsomässiga själ. Liksom av säkerhetsskäl, eftersom ett samhälle med högt energiberoende är mycket mer sårbart, såväl militärt som för andra hot (t.ex. epidemier och naturkatastrofer).

Men då kläcker Vattenfall och ett antal svenska allianspolitiker den strålande idén att kraftigt bygga ut kärnkraften! (SVT 091109) Våra svenska kärnkraftverk har nämligen stått i många decennier och tillhör nu den mera skabbiga kärnkraftsparken i världen.

Jag menar, här har vi världens chans att fasa ut våra risiga gamla kärnkraftverk, och ersätta dem med hållbara tekniker som är anpassade förr tredje årstusendet. Så varför då ÅTERINVESTERA i den gamla kärnkraftstekniken och på så sätt knyta upp Sverige i ett energiberoende som bland annat innefattar att vi måste ha uran som bryts i namibiska dagbrott (med en miljöpåverkan jag knappt vill tänka på)?

Snälla Vattenfall, Maud Olofsson med flera: Tänk efter! Vi har redan världens största energianvändning per capita. Vi behöver inte öka den ytterligare. Vad vi behöver är att göra oss kvitt energiberoendet och bygga en hållbar framtid.

Alla dessa dumma plattor!

Ju större desto bättre! Eller hur? Nä, just det. Därför ter det sig som ett mysterium varför så många (ofta moderna) spisar är utrustade med så himla stora plattor. De där största plattorna kan man säkert ha nytta av om man bor i ett kollektiv på 10 personer, men hur ofta gör man det? De flesta svenska hushåll är singelhushåll (SCB, 2009) och den genomsnittliga kastrullstorleken är väl ungefär som på bilden nedan.

Jag bor i en student-etta med kokvrå, alltså en lägenhet där tanken är att man bara ska bo en. Så varför sätta in en spis med såna jätteplattor? Det effektivaste ur energisynpunkt är att plattan är en eller ett par cm mindre än kastrullen, då förs maximalt mängd värmeenergi över från plattan till kastrullen. Att, som på bilden ovan, ha plattor som är större än kastrullerna innebär att mängder av värme inte gör nåt annat än att smita iväg upp i köksfläkten.

För att dra en sliten liknelse: Det är som att skjuta myggor med kanon. När man dessutom har ont om kanonkulor.

Fram för en normalisering av storleken på spisplattor!

Dom korkade dörrarna på Handels

Jag läser en ny kurs nu (som är helt otroligt kul och intressant!) som går på Handelshögskolan. Har inte tagit nån kurs på Handels sen 2005 så jag hade glömt det otroligt korkade dörrsystemet. Så här är det.

Dörrarna pryds av små skyltar att de inte ska öppnas för hand. Istället ska man trycka på en elektrisk dörröppnare. När man frågar varför man inte ska öppna dörrarna själv får man svaret att ”det är för att dom är så tunga, det är ju därför man ska använda de elektriska dörröppnarna.”

Men varför så tunga dörrar, liksom? Det är inte för isoleringens skull, eftersom det ändå finns luftslussar. Och ju tyngre dörr, desto mer får Ringhals jobba övertid. Till och med dörrarna till toaletterna ska öppnas med en knapp! Vad är grejen? Handels byggdes 97! Det är liksom inga marmorportar vi snackar utan vanliga glasdörrar (inte på toaletterna alltså…). Får studenterna på Handels så mycket motion att de inte rekommenderas att öppna dörrar?

Ugunja

Oroa er inte! Jag lever! Jag har bara åkt till en afrikansk by där internet är väldigt svårt att komma åt. Nu lyckades jag dock koppla samman en laptop (som vi egentligen ska skänka till ett internetkafé i närheten, men som vi inte har gjort än) med Karolinas hypermoderna mobiltelefon vi köpte i Nairobi.

Hur som helst, nu är vi som sagt i Ugunja. Ett samhälle centrerad kring en kaotisk marknad i korsningen mellan två vägar, en asfaltsväg och en grusväg. Ugunja ligger preciiis norr om ekvatorn, några timmar norr om Kisumu. Det vi gjort här hittills är att ge oss ut på diverse studieturer, och försökt jaga rätt på diverse nyckelpersoner. Ungefär som i Nairobi.
Igår tog vi matatu (tillsammans med Isack, en trädgårdsmästare här i Ugunja som är lite insyltad i projektet) till ett ställe som heter Maseno (på andra sidan ekvatorn) och därifrån åkte vi boda-boda, som är ett slags cykeltaxi med mjuka pakethållare, längs en lång, mycket dammig väg, till en liten by. Därifrån väntade en lång vandring.

Målet var en kille som heter Tobias Odiambo, som bygger biogasanläggningar. Vägen dit kantades av oräkneliga möten med människor som skulle hälsas på och presenteras för, och som skulle besökas för tedrickande, böner och peppande samtal. Till slut kom vi i alla fall fram och kunde studera hans aktiva anl’äggning, som var en väldigt söt liten minibiogasreaktor byggd av en tjugoliters plastdunk med diverse modifieringar.

Vägen, både dit och tillbaka, var otroligt vacker. Och oerhört het. Hade vatten med mig, som tur var. Och alla mötena var förstås intressanta och givande, även om de gjorde något som skulle tagit någon timme till ett heldagsföretag.Idag ska vi försöka leta reda på någon som kan svetsa samman plasttunnor, vilket vi behöver för att bygga vår anläggning. VI hoppas kunna påbörja byggandet nom en veka. Vi har diskuterat designen fram och tillbaka, delvis utifrån de annläggningar vi studerat på plats, och börjar nu får klart för oss ungefär hur den ska konstrueras.

Usch, det är kackerlackor i mitt rum. Geckoödlorna och myrorna är okej, men kackerlackorna klarar jag mig utan. Fladdermössen är också okej så länge de håller sig utanför. Dom har rabies, dom rackarna.

Allting går väldigt långsamt här, vilket kan vara ganska frustrerande eftersom vi har vårt uppsatta schema att följa. Möten man bokat in med folk blir i regel timmar, ofta dagar, försenade, och löften man fått (om t.ex. sängar, internet, pengar, osv) går ofta upp i rök.

Men å andra sidan är folk väldigt ostressade här. Och uppriktigt glada! Barnen blir helt tokiga när man går förbi, och man kan höra skriken (mzongo! mzongo! hawajo! hawajo!, vilket betyder vit människa! how are you??) från långt håll vart man än går. Trevligt i början, men nu börjar man kunna det utantill…

Det var allt för den här gången! Återkommer så fort jag kan!
Och ta vara på Sverige tills jag kommer hem igen!

Sista dagen i Nairobi

Ikväll är sista kvällen i Nairobi. Tidigt imorgon bitti lämnar vi denna Kenyas otygelbara huvudstad för att åka i en buss i åtta timmar västerut, till det lilla samhället Ugunja, där vi ska utföra huvuddelen av vårt arbete.

Det vi gjort i och kring Nairobi är att besöka platser och människor som hjälp oss i vår process att ta fram den perfekta småskaliga biogasreaktorn för hemmabruk. Vi har besökt två University of Nairobi, diverse universitetsfolk runt stan, två biogasanläggningar (varav en fungerat felfritt utan underhåll sen 2001, och en inte funkar alls) och jagat personer och saker vi behöver inne i Nairobi City, ett ställe där man helst INTE vill vara vit efter solnedgången.

Idag var det faktiskt lite på gränsen. Vi hade jagat hela dagen efter en kille som eventuellt ville sälja en Skype-telefon till oss, som vi behövde för att kunna kommunicera med Sverige till ett vettigt pris när vi inte har tillgång till internet, men det drog ut många timmar på tiden och när vi till slut gick ut från internetkaféet i centrala Nairobi där vi till slut träffat killen märkte vi att solen höll på att gå ner. Vi hade dock väldig tur och kom precis på en matatu som gick åt vårt håll.

I går var vi en bit utanför Nairobi, hemma hos ytterligare en kille (väldigt många killar här i Kenya) som hade en biogasanläggning. Det var den som inte funkade. Vi tittade på den och kom fram till ett gäng saker som kunde vara orsaker till att den inte fungerade.

På bilden syns jag och Peter, bredvid anläggningen som nu är tömd och öppen, i väntan på att efter våra råd startas upp igen.

Nä, dags att sova! Ska sticka härifrån om sex timmar!

Vad jag gör här egentligen

Ja, det kanske är dags att lägga in några förklarande ord om vad jag egentligen har för mig i Kenya. För att göra en lång historia kort är jag här tillsammans med min kamrat och projektledare Karolina Hagegård för att studera, designa och konstruera biogasanläggningar på den kenyanska landsbygden. En skillnad mot svenska anläggningar är att de här inte syftar till att framställa fordonsbränsle utan gas till matlagning. Det finns tre orsaker till att föra in biogas här:

1. Trädbeståndet på den kenyanska landsbygden har nästan försvunnit, eftersom den växande befolkningen hugger ner mer och mer träd för att kunna laga sin mat. Ett torrare klimat skulle göra det hela ännu mer allvarligt. Trädskövlingen leder även till ökad erosion, ökenspridning och att välbehövlig skugga försvinner. Biogaseldning kan ersätta en del av vedeldningen.

2. Rötresten som blir över när gasen bildats fungerar utmärkt som gödsel på åkrarna. Den är effektivare än kemiska konstgödsel, som dessutom är dyra och påfrestar miljön.

3. Genom att använda mänsklig avföring i biogasanläggningar istället för att uträtta sina behov i så kallade ”pit latrines” (som i princip består av ett hål i marken som grävs igen när det är fullt, så att grundvattnet kontamineras av bakterier och grejer). På så sätt bryts det ner och hygieniseras, så att de skadliga patogenerna dödas i processen. En av de vanligaste dödsorsakerna här är att folk blir sjuka av kontaminerat dricksvatten.

Tanken med de biogasanläggningar vi ska formge och bygga (Karolina som jobbat med projektet ett tag har redan byggt ett par stycken) är att de ska vara billiga, lätta att bygga och förstå sig på, och kunna konstrueras av material som går att få tag i lokalt. På så sätt kan en familj bygga och äga sin egen biogasanläggning, och sprida tekniken vidare till andra famiiljer.

Kommer i senare inlägg att berätta mer om hur själva anläggningen fungerar. Just nu befinner jag mig i Nairobi, och måste sova snart eftersom vi ska upp tidigt imorgon. Kommer inte att ha så bra internettillgång här, men jag ska försöka skriva så ofta jag har möjlighet.

Lokalförsörjningsförvaltningen lurar dina barn!

Okej, hur ska jag nu fortsätta efter denna dramatiska rubriksättning? Kanske såhär. Jag var för ett tag sen med och tog fram ett pedagogiskt material som skulle delas ut i Göteborgs för- och grundskolor. Vi var ett gäng fysikstudenter från universitetet som skrev om olika aspekter på växthuseffekten och vad varje person kan göra för att påverka. Min del i det hela handlade om livsmedel och hur vi påverkar genom den mat vi äter. Som bekant står köttindustrin för ungefär 20% av världens samlade växthusgasutsläpp, vilket är mer än hela transportsektorn (FAO, 2006)!

Detta stycke har lokalförsörjningsförvaltningen valt att helt stryka från det färdiga materialet! Även avsnittet om avfall och konsumtion, som en vän till mig skrev, är borttaget. Konsumtionen är förmodligen den absolut viktigaste miljöfrågan som överhuvudtaget existerar. Däremot finns gott om råd om hur man ska hälla tandbortvattnet i ett glas istället för att borsta under rinnande vatten, och tänka på att duscha kortare tid. Detta är självklart bra grejer, men det är pluttiga småsaker som är totalt marginella i jämförelse med vikten av att minska vår konsumtion eller att ifrågasätta köttindustrin.

Det känns som att vi vuxna stillar vårt samvete, genom att samtidigt svika våra barn. Vi lurar dom att vi inte står inför större förändringar än att borsta tänderna i ett tandborstglas. Vad ska vi svara när de blir äldre och frågar oss ”Men herregud morsan, varför sa ni ingenting?!? Nu är det ju försent!”.

Dessutom krävde vi (miljöfysikstudenterna) att få se materialet innan det trycktes, så att det tolkats rätt, men det glömdes tydligen bort av lokalförsörjningsförvaltningen.

Det är våra barn som kommer att få leva med konsekvenserna av vårt handlande (i dubbel bemärkelse). Hur kan vi vara så oansvariga att vi censurerar för dom hur vi förstör deras framtid? Vi gör det inte för deras skull. Vi gör det för att det är för obehagligt för oss att ta upp frågorna med våra barn. Istället blundar vi och lämpar över skiten på dom. Usch vad arg jag blir.

Uppdatering dagen efter: Ja, nu har jag lugnat ner mig lite. Det stod mycket bra i materialet. Men varför inte säga hela sanningen istället för bara en liten bit av den?

Nämen kandidaten, goddag goddag goddag!!

Då var det gjort. Jag presenterade mitt kandidatjobb på Botaniska institutionen (som egentligen heter Institutionen för växt- och miljövetenskaper) på Göteborgs universitet igår. Det gick oväntat snabbt och lätt. En redogörelse med powerpointpresentation och sen opponering och publikens frågor på det. Bara inlämningen av (det redan färdiga) arbetet kvar. Så nu kan man snart titulera sig fil.kand, precis som den stilige herrn nedan.

En liten betraktelse… Det här med föreläsningar. Som student lär man sig väl efter några år vilka föreläsningar som är lärorika? Det vill säga de som är roliga. Det är de man lär sig nåt på, för det är roligt att lära sig. Hur många powerpoint-bildspel med avancerade tabeller, formler, beräkningar och långa textmassor har man inte sett? Hur mycket lär man sig egentligen av dom? Och hur kul är dom? Om man inte förstår det när föreläsaren berättar det förstår man oftast inte när samma sak står i tabeller eller långa textmassor heller. Däremot, när bildspelet illustrerar det föreläsaren säger, då börjar det hända nåt! Min presentation blev, och nu låter jag kanske lite skrytig men skitsamma, en av de mer lyckade, tycker jag. Men det berodde inte på att jag gjort ett bättre arbete, utan på att jag visade stora färgglada bilder på det jag pratade om, tillsammans med korta meningar text.

Och så läste jag en limerick också, som inledning på presentationen:

det var en student ifrån GU
som åkte norrut och lämnade EU
till kyla och snö
för att utreda miljö
och hur det gick, ja, det ska ni få se nu!

Varning för farliga föräldrar!

Idag tog jag en lång promenad. Tänkte gå mot det berg som jag tror är Granberget, det högsta berget här i Sør-Odal. På vägen dit passarade jag genom ytterkanten av kommunens huvudort Skarnes, och gick där förbi en låg- och mellanstadieskola. Jag har sedan jag kom hit tyckt att luften i Skarnes är dålig (på grund av riksvei 2 som passerar igenom samhället) men när jag gick förbi den här skolan höll jag på att tappa hakan.

En lång lång bilkö stod med mullrade motorer precis vid kanten av skolgården! Jag undrade först varför den stod där, om det hänt nån olycka eller om nån fått motorstopp. Sen insåg jag att det inte alls var en bilkö. Det var en lång lång rad med föräldrar
som väntade på sina barn. Med motorn på! Det var säkert 40 bilar där! Alla stod med påslagna motorer och släppte ut avgaser ungefär i andningshöjd för de hundratals barn som lekte på skolgården två meter därifrån. Jag höll andan när jag gick förbi för det luktade totalt avgasbäver.

Hur tänker man som förälder när man gör så? Tänker man överhuvudtaget? Vill man skydda sina barn från att behöva ta den hemska bussen, och istället gasa ihjäl dom? Jeg skjønner ikke!!

Man borde utföra lite civil olydnad och byta ut alla bilarna mot nedanstående bilmodell.

Dagens norska ord: snømus
(betyder vessla)