miljö – Sida 8 – Emanuel Blume

Är vi för dumma för det här?

En sak jag har funderat på mycket under de senaste åren är varför det är så förbannat svårt att ändra levnadsmönster. Jag har jobbat med många projekt som går ut på att medvetandegöra folk om hållbarhetsfrågor och varför det är nödvändigt att anpassa vissa saker vi gör i vårt dagliga liv om vi vill att våra barn ska kunna leva med samma standard som vi.

När man jobbar med barn och unga får man ofta kommentaren att ”Nej, du kan inte jobba med levnadsvanor och tankemönster hos dem, de är upptagna med att forma sin egen personlighet”. Och att barn har fullt upp med att ta reda på vilka de är stämmer ju, och bekräftas av Freud, Jung och alla möjliga psykogubbar. Men när man jobbar med vuxna hör man sedan att ”Nej, de har redan fastlagt sina levnadsvanor. Det är försent att göra något.” Jobbigt läge.

I grunden handlar det om att vi människor nu har jobbat oss upp till en teknisk, ekonomisk och materiell standard som aldrig har existerat tidigare i världshistrorien. Åtminstone vi i vår del av världen. Vi kan ta oss till andra sidan jorden på en och samma dag, vi kan kommunicera med vem som helst på en halv sekund, vi har obegränsat med mat och vi har gått från att handla till att shoppa (dvs vi tillfredsställer inte längre våra basala behov utan våra behov av stil och identitet).

MEN! Vi är fortfarande rent genetiskt i princip samma människor som vi var för tiotusentals år sedan. Och det är gener som säger oss att saker vi gör som inte får en direkt effekt i form av en belöning sorteras bort ur vårt beteendemönster. Det är därför vi t.ex. köper besprutad och industriellt framtagen mat, för att vi får en direkt belöning i form av lägre pris, medan belöningen för att köpa hållbart producerad mat kommer i form av ökad biologisk mångfald, renare luft och vatten, och så vidare under de kommande åren. En sådan belöning är vi inte genetiskt anpassade till att värdera.

Detta är inget nytt på något sätt, utan grundläggande psykologi. Men vad jag har funderat på är om det kanske är så att vi är genetiskt begränsade till att komma högre än en viss levnadsstandard. Vi kan komma upp till en viss nivå, men ju ”bättre” vi får det i form av materiella tillgångar desto mer slår vi undan benen för oss själva eftersom vi inte har generna att hantera det.

Vi är fortfarande aporna som slänger sin skit bakom en buske. Skillnaden är att våra genetiskt identiska förfäder hade avfall bestående av ben och stenar, medan vi har avfall som består av kemikalier, elektronik och utbränt kärnbränsle.

Kanske har vi nått maxgränsen för vad människorasen kan hantera? På samma sätt som att neanderthalmänniskan inte kunde komma längre än en viss teknisk nivå på grund av sina gener, har vi homo sapiens nu också stött på ett övermäktigt hinder?

KÄLLSORTERA ELLER DÖ!!!

Det finns olika sätt att sprida ett budskap. Det här med att få människor att förstå att vi måste göra något åt vår livsstil om vi inte ska fucka upp den här planeten kan sägas på en miljon olika sättl. På 70-80-talen försökte forskare och hippies sprida budskapet, men misslyckades. Det var antingen för flummigt med för mycket färgglada blommor och fredsmärken, eller för svårt att ta in för gemene kvinna och man.

Sen fortsatte det med lite aktivister, miljöpartister och ännu fler forskare på 90-talet, men det ansågs ligga för långt från det etablerade ekonomiska systemet. Vi hade inte råd att anpassa oss, och dessutom, det förstår väl vem som helst att människan inte kan påverka klimatet.

På 2000-talet kom plötsligt en snabbkäftad ex-presidentkandidat vid namn Al Gore (kan översättas med ”helt blodigt” med lite god vilja) och spelade in en bästsäljande föreläsningsfilm där han åkte hiss framför en powerpointpresentation, och VIPS! Med ens greppade människor världen över allvaret i det hela.

Det är en helt lätt att sätta fingret på exakt vad det är som faktiskt når fram och får människor att engagera sig, men häromdan sprang jag på ett exempel på hur man nog inte ska gå tillväga i första hand. Det är klimatkampanjen 10:10 som tagit fram en reklamfilm (med manus av Richard Curtis, som gjort brittiska humorfilmer som Black Adder och Notting Hill) med titeln ”No Pressure”. I den ställs ett antal grupper av människor inför valet att göra förändringar i sina dagliga rutiner, som att exempelvis cykla istället för att åka bil till skolan. På Monthy Python-liknande brittiskt manér sprängs sedan de som vägrar engagera sig till blodig sörja (all gore) genom en knapptryckning. Här är filmen:

Min första reaktion när jag såg filmen var nog ganska representativ: Blöööääärk, osmakligt. Och det står jag väl visserligen fast vid, men ju mer jag funderade på det insåg jag att den tangerar saker som är jävligt viktiga. Titeln, ”No Pressure”, återkommer flera gånger i den 4 minuter långa filmen, just för att illustrera något av en feghet/konflikträdsla hos den som försöker sprida budskapet bland sina elever/medarbetare/vänner. Det känns väldigt på pricken för hur det ofta är i verkligheten. Man vågar inte säga något som får folk att reagera negativt (Jämför med t.ex. Alliansens klart-ni-får-behålla-bilarna-vi-vill-bara-ta-bort-utsläppen-retorik).

Här drar man det hela till sin spets genom att säga att ”Känn ingen press, ni gör som ni vill” och sedan brutalt spränga sagda personer i luften. Förmodligen inget bra budskap till personer som man försöker övertyga (filmen har dragits tillbaka och kampanjen bett om ursäkt) men en grymt intressant och faktiskt ganska på-pricken illustration av hur det faktiskt är. Men en touch av smaklös brittisk humor.

Här ligger en höna begraven!

Jag var på Willys igår och handlade. Då fick jag syn på följande annons i billiga-saker-som-vi-säljer-just-nu-bladet som alltid ligger i en lådan när man går in i affären.

Trodde först inte att jag hade sett rätt. 16.90 kr för en HEL KYCKLING? Hallå liksom. Menar dom att det är möjligt att föda upp en kyckling, utfordra den, frakta den till slakteriet, slakta den, paketera den och transportera den till affären för 16.90?!

Hur gör man för att utföra det arbetet så billigt? Dessutom ligger det ju i priset löner till arbetarna i affären och affärens hyra, osv. Och naturligtvis hyra och löner till de som fött upp, fraktat, och slaktat kycklingen.

På något sätt har jag väldigt svårt att tro på att man göra det på ett hållbart och djuretiskt sätt för 16.90. Faktum är att jag egentligen tycker det är ett hån. Tror producenterna/försäljarna att vi går på att det verkligen går att göra så billigt, utan att något måste vara fel? I Kenya som jag besökte förra året, där priserna på mat är mindre än en tiondel av vad de är i Sverige, kostar kyckling många gånger mer än såhär.

Eftersom jag har en del insikt i den svenska fågelindustrin vet jag att det tyvärr används ganska brutala metoder för att maximera vinsten och minimera kostnaderna hos kycklingproducenterna. Metoder man helst inte talar högt om, men som bland annat involverar att man mal ner kycklingar som dött genom ihjälhackning, i kvarnar och ger som foder åt de andra kycklingarna.

Så för att avsluta det här inlägget kan jag säga att om jag nu köpt kyckling, vilket jag av naturliga skäl inte gör, så hade jag inte köpt den här. ”Få pengar över till annat” som det står i rubriken, betyder tydligen att det blir FÅ pengar över till annat. En hållbar och etisk produktion, till exempel.

Rulla, trampa och plinga! Nu jävlar ska vi höras!

Imorgon lördag, dagen före valdagen, kommer en stor cykeldemonstration att äga rum i Göteborg. Vi kommer att cykla fram och tillbaka längs Avenyn-Engelbrektsgatan. Det hela börja rmed att vi samlas i Bältesspännarparken 12.00.

Själv kommer jag inte att cykla, utan åka spårvagn. Detta beror på att jag kommer ha min gitarr med mig och under ungefär en halvtimme framföra cykelkampsånger från en scen i hörnet Avenyn-Engelbrektsgatan. Kom och var med! Ta med cykel eller bara kom och visa ditt stöd rent allmänt!

(Fotot är från en annan, betydligt mindre, cykeldemonstration för några år sedan)

Varför gör vi då det här? Jo, poängen med demonstrationen är att manifestera att

• Det är i strid mot allt vettigt klimattänkande att bygga Marieholmstunneln.
• Vi vill bygga ut kollektiv- och cykeltrafik, inte underblåsa massbilismen.
• Vi vill sänka kostnaden för att åka kollektivt, och införa trängselskatt för bilar.

Mer info finns på Facebooksidan:
http://www.facebook.com/event.php?eid=143621762331654&ref=ts

eller på hemsidan:
http://www.cykeldemonstrationen.se/

Därför är Alliansens Gröna Röst inte särskilt grön

Som jag skrev igår kväll tror jag inte mycket på de borgerliga partiernas miljöpolitik. Detta illustrerade jag med en undersökning som Naturskyddsföreningen gjort och som visade på stora brister i såväl ambitioner som vilka frågor som faktiskt drivits av den borgerliga alliansen. Lite extra kritisk var jag mot centerpartiet, som ju faktiskt profilerat sig som ”Alliansens gröna röst”, men som enligt undersökningen inte drivit miljöfrågor starkare än övriga borgerliga partier (möjligen med undantag av moderaterna).

Jag skulle vilja berätta lite mer om varför jag personligen inte tycker att centern kan kalla sig ett grönt parti. En av anledningarna syns på bilden här ovan. ”Utsläppen bort! Bilarna kvar!” utropar Maud och ser glad ut.

För en miljövetare med 300 högskolepoäng bakom sig ter sig detta uttalande lite märkligt. Det är lite som att säga att ”Bort med äppelträden! Behåll äpplena!”. Jag ska här räkna upp ett par anledningar till att massbilism på sikt är ohållbar.

• Oavsett hur mycket vi lyckas gå över till ”miljövänliga” bränslen kommer personbilar att vara mer energikrävande än motsvarande kollektivtrafik, rent fysikaliskt. För oss fysiknördar, kommer det alltså alltid att krävas fler kWh/personkm (förutsatt att kollektivtrafiken inte går tom, vill säga).

• Redan nu är det stora problem med bilköer och trängsel i storstäderna. Utan bilminskande åtgärder som trängselskatter och överföring till kollektivtrafik och andra trafikslag kommer denna trängsel att öka, med en negativ effekt på samhällsekonomi och folkhälsa.

• De nya stora vägbyggen man satsar på (T.ex. Marieholmstunneln och Förbifart Stockholm) genererar ohjälpligt mer biltrafik. Detta står med i Vägverkets egna utredningar. Det har visat sig att det man tjänat på i ”miljövänligare” bilar har ätits upp av en ökat bilism.

• Att ta fram ”miljövänliga bränslen” till en stor och växande bilpark är inte det lättaste. Etanol har ofta visat sig utgöra samma miljötryck som bensin, och råvara från skogsbruket kräver stora insatser och det är osannolikt att det går att producera i den utsträckning som skulle krävas av en bilpark av dagens storlek.

• Även ”miljövänliga bränslen” kräver stora mängder vatten och andra naturresurser för att produceras. Detta diskuteras för närvarande flitigt på World Water Week, ett internationellt forskarmöte i Stockholm.

Det skulle naturligtvis kunna att inträffa att vi någon gång i framtiden kommer på någon mirakelteknik som gör det hållbart med en massprivatbilism, men det känns som en väldigt oansvarig politik att hoppas på något sånt. Däremot har vi tekniken att driva tåg, bussar och andra kollektiva färdmedel som har minst lika bra förutsättningar att köras på moderna bränslen som bilar, samt möjligheten att förbättra cykelinfrastrukturen.

Nu till en annan anledning till att jag inte tror på centerns miljöpolitik. Liksom övriga borgerliga partier sätter man stor tilltro till kärnkraften som energikälla. Speciellt de senaste åren, när man söker enkla och väljarvänliga lösningar på energi- och klimatproblematiken. Genom att utvidga kärnkraften menar man att man skulle kunna upprätthålla den oansvarigt höga energikonsumtion som man haft de senaste åren.

Men det är en missuppfattning att kärnkraften skulle vara en billig energikälla. Och det ren osanning att den skulle vara någonstans i närheten av förnybar. Bara senaste veckan rapporterade svenska medier om Vattenfalls mycket tveksamma inköp av uran från gruvor i Namibia. Uranbrytning i Namibia och andra u-länder är bland de absolut skitigaste verksamheter jag känner till.

Vi har fortfarande inget konkret slutförvar, och flera vetenskapliga rapporter har ifrågasatt säkerheten hos den metod som planeras för att slutförvara det använda bränslet, KBS3-metoden. Mycket tyder på att innehållet kan läcka ut i grundvattnet.

Vattenåtgången är också stor för tillverkning av kärnenergi. Vatten som passerat genom kärnreaktorer pumpas dessutom ut i kustområden, med effekter på djur- och växtliv.

Att satsa på kärnkraft är också att göra sig beroende av import av uran eller plutonium från andra länder, på samma sätt som vi nu är beroende av oljeimport. Vi ersätter alltså ett beroende med ett annat, ungefär som att sluta röka och börja snusa istället. Urantillgången världen över minskar dessutom på samma sätt som oljetillgången. Ska man på lång sikt nyttja kärnkraften är man alltså beroende av upparbetning och import av plutonium och andra transuraner, ämnen som är ytterst farliga och vid ökad internationell handel löper stor risk att komma i händerna på terrorister, eller nationer som kan tänka sig att använda kärnvapen (t.ex. USA).

Ett slutförvar är dessutom aktivt i ett par hundra tusen år (halveringstiden för plutonium är ca 24000 år) vilket innebär att det under den här tiden utgör en lager av potentiella massförstörelsevapen. Kan vi verkligen garantera att den politiska ledningen de kommande 100 000 åren är stabil och inte öppnar upp slutförvaret? Kan vi garantera att ingen bryter sig in?

En av anledningarna till att vi kan leva på den här planeten är att den joniserande (radioaktiva) strålning avtagit så mycket sedan planeten skapades att vi nu kan leva på jordytan. Vill vi då verkligen plocka fram uranet som finns kvar, skapa plutonium och bygga upp ständigt växande lager som när som helst kan hamna i händerna på en instabil regering?

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte få det till att verka ansvarsfullt. Men det är klart, att ett parti föreslår en lösning som inte innebär att folk behöver tänka om blir såklart lättare populärt än att ett parti föreslår en lösning som innebär att folk måste tänka över sina levnadsmönster. Lurar man människor att vi kan fortsätta köra bil lika oansvarigt som vi gör blir folk såklart lättade, men det är inte en hållbar politik. Och det är definitivt inte en grön röst som säger det.

Samma sak gäller kärnkraften. Är budskapet att ”Med kärnkraft räddar vi klimatet och ni väljare behöver inte bry er ett skit!” är det såklart lockande att rösta på ett sådant parti. Men det är fan inte hållbart.

Någonting att tro på

Det finns två sorters tråkiga jobb man kan ägna sig åt som student. Det gäller väl inte bara studenter, men det blir extra tydligt i det här fallet. Jag går nu sista året på min utbildning och har precis börjat med mitt exjobb på masternivå. Detta är vad jag ska jobba med:

Men låt mig börja med en annan ingång. Under åren har jag hunnit med en del liknande jobb. Man har gjort utredningar för företag och kommuner, tagit fram handlingsplaner, utformat utbildningstexter. De här jobben har en mening, men man kan inte alltid, har det tyvärr visat sig, vara säker på att de faktiskt används. Ett exempel är miljöutredningen och handlingsplanen jag och Sandra Johansson gjorde för Tjörns Kommun för två år sedan. Vi lade ner mycket tid och svett på den, och var mycket noga med att ta fram förslag som kommunen kunde använda för att få en mer hållbar verksamhet. Arbetet vi lade ner skulle dessutom ha gått på ett i alla fall femsiffrigt belopp om en konsultfirma gjort samma sak. Sedan, när vi var klara, fick kommunen en borgerlig majoritet och struntade i hela vår utredning.

Det är en sorts tråkigt jobb. När man gör något viktigt som inte används. En annan sorts tråkigt jobb är när man gör något oviktigt som används. T.ex. arbetar som telefonförsäljare, RUT-avdragen hemmastädare eller liknande. Detta brukar dock ge mer inkomst än det jag skrev om ovanför, så det gynnar i alla fall en själv.

MEN, nu tror jag att jag är på väg att få ett jobb som både är viktigt och som kommer att användas. Mitt exjobb går nämligen ut på att utforma en utbildningsplan för Naturbruksgymnasiet i Nuntorp. Fokus ska ligga på energiframställning från jord- och skogsbruk, och mitt mål är att elever som går ut ska vara intressanta för såväl energibranschen som jord- och skogsbruksbranschen, och vara fullproppade med hållbara kunskaper som går att direkt omsätta i praktiken.

Jag var uppe i Nuntorp, som ligger utanför Vänersborg, senast i förmiddags. Det verkar bli ett väldigt spännande och konstruktivt projekt! Återkommer om hur det utvecklar sig. Nu måste jag springa till spårvagnen!

Dummast hittills

Jag hade tänkt att nästa blogginlägg skulle handla om vår fantastiska revy, som hade premiär igår, men så damp det ner ett kuvert i brevlådan som jag bara måste få säga något om. Bland valbroschyrerna från SD, KD och Sjukvårdspartiet såg jag något som stack ut.

Det var valmaterial om det nystartade partiet Vägvalet, som har som enda valfråga att motarbeta trängselavgifter i Göteborg. Jag tycker illa om att snacka skit om andra partier men, kom igen… Varför skulle man offra sin demokratiska rättighet att rösta, på att ge sitt stöd åt en grupp som enbart bekämpar en demokratiskt, ekologiskt och ekonomiskt berättigad samhällsreform, som dessutom är vetenskapligt mycket välstuderad och bevisligen fungerar synnerligen effektivt?

Så snälla Vägvalet, ta ert förnuft till fånga. Man blir bara trött. Vill ni kämpa för rätten att stå i långa bilköer i timmar medan luftföroreningsnivåerna skjuter i höjden och orskar cancer, astma och andra andningssjukdomar kan jag inte hindra er. Men att folk skulle låta sin röst gå åt till ett sånt syfte, är helt enkelt… dummast hittills.

Radiokändis ftw!

Det är kul när man får syssla med sånt som är både roligt, intressant och känns meningsfullt. När jag tänker efter måste det väl nästan vara det bästa som finns. Och när man dessutom blir uppmärksammad och uppskattad för det måste det väl ändå tangera livets mening.

Förra naturvandringen jag höll med Agnes i Ruddalen blev uppmärksammad av P4. Det ringde en radiojournalist på förmiddagen och undrade om han kunde komma och träffa oss. Det är klart han fick, så en trekvart ungefär före vandringen skulle börja svängde det in en skåpbil med en gigantisk (jag överdriver inte, den var minst 4-5 meter) radioantenn på taket och parkerade på Ruddalens parkering. Agnes och jag blev intervjuade och så tog vi följande kort som publicerades på Göteborg Direkts hemsida. Programmet i P4 alltså som det gällde.

Fråga mig inte varifrån jag fick den konstiga minen. Tur att det inte syntes i radioinslaget. Det kan du förresten lyssna på genom att klicka här.

Hur som helst hade en hel del folk hört programmet och kom på vandringen bara därför. Den 26 juli är det dags igen! Missa inte att komma till Ruddalen då!

Emanuel är arg igen

Här kommer nästa avsnitt i serien ”Emanuel är arg på arrangörer som inte kan arrangera”. För ett par månader sedan blev jag överlycklig när jag och Agnes blev tillfrågade att göra våra naturvandringar (som ni kanske läst om tidigare här på bloggen) i samband med en festival under första helgen i juli. Vi var väldigt pepp eftersom vi precis fått en del artiklar om oss publicerade i olika tidningar, här är en helsida ur Tidningen Väst (som inte fick plats i scannern…)

Dealen var att vi skulle göra totalt 7-8 vandringar under helgen under tider som vi kom överens om då för ungefär en månad sedan. Jag skickade info om arrangemanget och anpassade det hela efter festivalens önskemål. Tilläggas bör att det inte var någon musikfestival utan mer en ”kust- och sommarfestival”.

Så kommer vi dit på lördagsmorgonen. Förbereder, sätter upp skylt. Men ingen kommer till första utsatta tiden. Vi blir förvånade och får efter många om och men reda på att vi inte står med i programmet. Däremot står det nåt om en annan vandring, ”Kulturvandring för barn, utgår från barntältet” och så några tider som inte krockar med våra tider. Efter ytterligare en del detektivarbete, där vi skickas runt mellan olika tält och ansvariga arrangörer som samtliga vet ytterst lite av vad som egentligen arrangeras, träffar vi nån slags festivalgeneral, som berättar att ”eftersom infon kom så sent” kom vi inte med i programmet. Jag sa inget om att jag skickat infon redan för över en månad sen, tänkte att det är ingen idé att bråka, nu får vi göra det bästa möjliga av situationen.

Samtidigt visar det sig att kulturvandringarna för barn vi läst om tidigare i själva verket är våra vandringar. Vi förklarar att det inte är någon kulturvandring, att vi inte riktar oss i första hand till barn (även om barn såklart är välkomna och säkert tycker det är roligt), att vi inte ska samlas utanför tältet och att tiderna som stod utsatta inte är de tider vi kommit överens om. Vi kommer överens om att sätta upp nya anslag under eftermiddagen, så att söndagsvandringarna ska bli korrekta i alla fall. Agnes och jag skriver ner exakt vad som ska stå på affischen.

Nästa dag kommer vi dit, och upptäcker att nya lappar sitter upp, men där man har lagt till ”för barn och vuxna med barnasinnet kvar” till vår affischtext. Detta efter att vi varit jättenoga med att förklara att det inte är något barnprogram, utan riktar sig i första hand till ungdomar och vuxna.

Till råga på allt regnade det. Inga besökare kom till startplatsen för vandringen. Agnes och jag gick på ett museum, plaskade ut på badplatsen och studerade sjöstjärnor, musslor och andra vattendjur, samt tog en långpromenad/klättring i bergen. Därefter åkte vi in till Göteborg, där vi på kvällen höll en jättelyckad vandring för allmänheten i Ruddalen.

Efter att själv ha jobbat som arrangör i många år blir jag väldigt nervös av sånt här. Det känns som en sån självklarhet att man som ansvarig arrangör ska ha koll på vad som ska hända och vilka som ska uppträda på ens arrangemang. Nu blev vi, efter att ha sprungit som yra höns runt hela festivalen och försökt hitta nån som visste nåt, bemötta med attityden att ”Nu har vi gjort nya anslag till er, inte är lika mycket fel som de första, det gör vi för att vara justa”, när det i själva verket var de som var arrangörer och missat från början.

Såklart är inte arrangörer onda. Det måste ha legat massor av kommunikationsmissar bakom det här. Men jag vill fortfarande påstå att det ytterst är arrangörens ansvar att se till att sånt här sköts.

Tio orsaker att vara orolig

Medan hela Sverige (Heeela Gallien…?) riktade sina ögon mot Victorias och Daniels bröllop hände något mindre festligt. Sveriges riksdag röstade för att häva förbudet mot att bygga nya kärnreaktorer i Sverige, med röstsiffrorna 172 mot 174 (Sveriges Radio Ekot). Det hejades och tjoades i plenisalen, men inte av alla.

Vissa blev bekymrade. Jag ska inte skriva något bittert evighetslångt inlägg om att vi ny binder upp oss på en NY fossil energikälla, men det är precis vad vi gör. Till råga på allt gör vi detta i Sverige, med så många unika möjligheter att försörja oss på förnybar, hållbar energi, och där elkonsumtionen per capita redan är i absoluta toppskiktet i världen.

Hur är tanken att vi ska kunna motivera andra länder, med betydligt sämre säkerhetsbestämmelser och -rutiner, att inte bygga massa ny kärnkraft? Och hur tänker vi oss att vi ska kunna motivera att vi vill skydda våra svenska berg från uranbrytning, när vi själva beslutar oss för att vara uranberoende?

Äh, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst av det här, men istället låter jag det sägas av nån som formulerar det bättre.

Avslutningsvis kan ju nämnas att allt inte är nattsvart. I samband med beslutet om att häva förbudet mot nya reaktorer tog man även beslut om att inte ge några statliga subventioner för byggandet av nya kraftverk. Något som jag tror kan få ganska stor betydelse.